Godkväll!

Ja nu sitter jag här igen och skriver några rader igen. Fast jag känner egentligen inte att jag vet vad jag ska skriva just nu, Jag sitter och lyssnar på lite musik nu då jag skriver.

Jag vet inte riktigt nu vad jag ska tänka riktigt, idag gjorde jag något som jag inte riktigt vet om det var smart av mig eller inte..Men samtidigt är jag stolt över mig själv att jag verkligen gjorde det och mitt hjärta känns verkligen tusen gånger lättare, men samtidigt känner jag mig lite ledsen, sorgsen på något sätt..

Men samtidigt så känns det som om jag inte kunnat gjort så mycket annat, jag gjorde ett val och det valet står jag ändå fast vid, och eftersom jag står för allt jag säger och skriver så tar jag inte tillbaka ett enda ord. Och det har jag heller ingen anledning att göra, för jag sa absolut ingenting som jag själv eller som personen i fråga tyckte var elakt, däremot är det ju en annan sak om vad personen tyckte om det, men  det kanske är lika bra att jag inte vet det  Men jag tycker det var väldigt hedersvärt av denna person att söka upp mig för bara för att höra vad jag hade att säga, och sen  lyssna och verkligen låta mig tala till punkt. Men jag känner att den här personen är en väldigt snäll och varm människa, och jag är inte en sån som vill hålla saker inom mig, har jag saker på hjärtat jag vill säga till någon så tycker jag att man ska göra det.

Jag har faktiskt funderingar på att lägga ner fb, jag vet inte jag bara känner att det inte ger mig lika mycket längre som det gjort tidigare. Visserligen är det ju trevligt ställe och hänga på och bra att ha kontakt med vännerna men jag får se hur jag gör, ingenting är beslutat,,men minskat bra mycket på mina aktiviteter där har jag verkligen gjort.

Imorgon är det fredag och det ska bli skönt med ännu en ledig helg, har inga speciella planer, det är väl bara att ta dagarna som dom kommer och se vad som dyker upp helt enkelt  

Vilka gulliga och omtänksamma människor det finns på mitt jobb..En  äldre karl som jobbar där är så omtänksam, han vet ju att jag brännt mig. Och han gav mig en  finare handske som jag kan ha då jag jobbar och idag frågade han mig om jag ville ha en högerhanske också. Han var väldigt snäll då han hjälpte mig när jag brännt mig och såg till så jag fick salva och och ett slags bandage som dom har där. Det är helt otroligt egentligen att det finns så snälla människor, som bara har den instinkten och viljan att vilja hjälpa andra människor trots att han inte känner mig..Men han tyckte så synd om mig då jag hade brännt mig  och han såg ju också hur illa skadorna var och sen frågar han nästan varje dag hur det känns med såret.

Men som sagt var jag hoppas verkligen att jag snart blir av med det här, jag vill börja träna igen..Och kunna jobba som  normalt på jobbet och ta disken och följa det shemat som vi gjort upp, som det är just nu så står jag mest bara i kassan eller steker, och gör andra saker runt omkring.. och det är ju trevligt det också men jag vill kunna hjälpa till med allt jag vet att jag kan och inte känna mig halvers handikappad, men som sagt var det kunde ju varit ännu värre jag hade ju kunnat måsta hugga av mig handen också om jag haft en extrem jävla otur  Det här vet jag ju övergående, jag får nog räkna med att diska hemma en månad framåt med tanke på hur mycket min familj har ställt upp och diskat nu då inte jag kunnat det.

Godkväll !

Ja då var onsdagen snart till ända, jag måste säga att det var trist att jag inte kunde se kvarten idag, då den matchen började klockan nio, urbota dum tid måste jag säga..Men skönt att vi vann i allafall, och sen får vi se nu vilken tid semifalen blir på fredag, kanske också en sån där dum tid.

Just nu är jag inne i en liten downperiod då jag funderar mycket över mitt liv, men så är ju livet som sagt ibland går det upp och ibland ner. Vi är ju inne i vissa faser i livet, ibland kan man känna att allt är riktigt på topp och vissa dagar är allt bara kass. Men huvudsaken är väl att man ändå på något sätt lyckas hitta den där gnistan att ta sig ur den, och det vet jag att jag kommer att göra nu också, det vet jag alldeles stensäkert 

 Ibland kommer det ju en tid då man, åtminstone jag funderar mycket, på vad jag vill här i livet och vart jag är på väg..Och inte är det alltid så himla lätt att komma fram till dom svaren inte.

Nu har i allafall jag och min dotter börjat se Walking Dead igen , vi är inne på tredje säsongen, eller min dotter har rättare sagt hunnit ända in på den fjärde, men det är jag som har zackat efter lite. Och nu har det hunnit komma in nya personer, det är väl för att man ska sakna de gamla mindre då de blir uppätna av zombier  

Jag måste bara säga att en av personerna där verkar inte mer än lovligt dum i huvudet. Han verkade så snäll och någorlunda normal för att vara i den där serien, men sen visade att han verkar helt spånad..Det slutade med att han satt i en fåtölj och kollade på halshuggna huvuden  som han satt i flera akvarium, oavnpå varandra..Och vem i helsike skulle vilja ha ett sånt akvarium, inte då jag.. och man kunde riktigt se hur han bara njöt av det,,ja, jag säger det...Tur i allafall att det bara är en serie  

Annars har det inte hunnit hända så särskilt mycket, dagarna trillar liksom på..Jag har fortfarande det där jäkla bandaget på mig, men jag hoppas att jag snart blir av med eländet. Jag längtar faktiskt efter att börja träna igen., märker att jag blir väldigt rastlös då jag inte gör det,

Visserligen går jag ju fram och tillbaka till jobbet varje dag men det känns inte riktigt som att det är tillräckligt.

Min gubbe var väldigt snäll idag, då jag kom hem så sa han att en påse var på bordet som var åt mig. Och då jag öppnade den så innehåller den flera styckna prydnadskatter,,Ni som har varit hemma hos mig vet ju att jag samlar på såna, men nu var det bra längesen jag köpt mig någon, jag hade nästan glömt bort att jag samlade på dom, så länge sen var det  Jag blev riktigt rörd och glad, det var fina katter han köpt som jag satte upp i bokhyllan.

Jag saknar Alice ibland faktiskt, det var så gulligt då hon kom fram och jamade när man kom hem och satt med nästan hela tiden, hon var väldigt social av sig. Men jag vet ju nu att hon har det bra hos min kompis, och hon blev tydligen också väldigt förtjust i hans son som han har varannan helg, och det kunde ju inte bli bättre..

Molly börjar mer och mer bli sig själv igen, men hon är inte lika social och vill vara med lika mycket som Alice, men det märks på henne att hon inte är lika rädd längre. Fast nackdelen är att hon vill komma och lägga sig hos oss på nätterna ibland igen. Fast det är inte alltid så bekvämt då hon har fått för sig att jag är någon slags madrass, och jag rör mig mycket i sömnen, så  det är nackdelen, men jag har inte hjärta att köra bort henne heller, hon är ju vår lilla myskisse och det känns också bra mycket lättare om hjärtat då jag vet att hon inte behöver vara rädd längre 

Nu ser vi lite konståkning, det gick ju inte så väldans bra för svenskan som var med, ingen final för henne,.Men Sverige är ju som bekant ingen stor nation i konståkning tråkigt nog, men det kan ju bli så småningom  

Godkväll !

Nu känns det egentligen inte som om jag inte har så mycket att skriva om, det har ju inte hänt särskilt mycket dom här dagarna. På jobbet har det gått bra,,Jag måste bara säga att jag trivs så fantastiskt bra, jag hoppas verkligen att jag får stanna kvar efter provanställningen också, men jag vågar inte hoppas för mycket heller.

Det är så märkligt hur livet kan bli, inte alls som man tänker sig. Jag trodde ju att jag skulle jobba åt kommunen i resten av mitt liv, men så blev ju inte alls fallet..

I stället fick jag veta att jag var helt värdelös och inte var kvaliciferad till något av kommunens jobb som fanns ledigt, ni som känner mig vet ju hur jag mådde då.

Lustigt är det dock att jag var så sugen på att ge igen för jag var så arg och bitter. Jag hade ju tänkt skriva en riktigt jävlig insändare till en dagstidning för att riktigt kunna platta till dem och berätta hur arg jag var för att jag blivit så orättvist behandlad.

Men sen med tiden gick dom där sk hämdkänslorna över, det beror väl kanske delvis på att jag inte egentligen är någon hämdlysten människa, jag har aldrig tyckt att hämnd har varit något lönsamt i längden. Även om det skulle kännas skönt för stunden, så skulle det ju inte bli något mycket bättre för mig sen.

Om det hade blivit så att jag nu skulle varit arbetslös som jag ju trodde då, så hade jag fortfarande varit utan arbete, den där insändaren skulle inte ha gett mig jobbet tillbaka..

På ett sätt kanske det här var det bästa,,Jag tyckte egentligen att kommunens alla krav blev för mycket till slut, och jag kände att jag hade svårt att klara av vissa delar av jobbet, hur mycket jag verkligen försökte så kände jag att min chef inte var nöjd med mig.

Och låt oss säga, om jag och facket hade fått vår vilja igenom om jag skulle ha fått tillbaka jobbet så skulle jag ändå ha kännt innerst inne att dom inte vill ha kvar mig, utan det var bara för att facket visade att kommunen egentligen saknade grund att sparka mig på, och det var ju det dom tyckte facket och därför fick jag ju ett så bra skadestånd som jag är glad över, annars vet jag inte hur jag skulle ha hållit mig flytande överhuvudtaget under dom här månaderna då jag har haft praktik.

Nu när jag ser tillbaka på den här tiden, h ur dåligt jag mådde då, så känner jag mig bra mycket starkare nu..

Det känns så skönt att ha fått en ny chans att visa att jag visst kan och att jag duger, men på ett annat ställe. Här trivs jag så bra med både omgivning, arbete, arbetstider, ta bara det exempel som att jag är ledig alla helger och rödagar, och arbetskamrater som är dom bästa tänkbara och vi har så roligt ihop också då vi jobbar, och det gör mycket bara det  

Det känns skönt att vara på ett ställe där dom tror på mig, visst kan man ibland få lite skit, men  det tror jag att man nångång kan få på alla arbetsplatser i lag någongång. Och alla gör ju fel ibland, det är svårt att undvika, jag skulle som sagt var vilja träffa den person som inte bara säger att han/hon är perfekt utan som verkligen är det också  

Jag är långt ifrån perfekt, men jag försöker kämpa så gott jag kan, har man som jag och många andra har lönebidrag så känns det som om man måste kämpa dubbelt så mycket med allting för att verkligen känna att man ska klara jobbet.

Jag tycker att det är bra att lönebidrag finns, men det finns ju säkert dom som har olika synpunkter på den frågan, men jag tycker det är bra på så sätt att det ger som jag med mina inlärningsvårigheter mig en verklig chans att lära mig jobbet ordentligt i den takt det tar. Jag gör ju samma saker som dom som jobbar med mig, men vissa saker måste jag kämpa med extra mycket för att lära mig och sånt tar ju på krafterna också, att hela tiden känna att jag måste verkligen bevisa att jag kan klara jobbet, att jag visst är värd att anställa som alla andra...

Mina inlärningsvårigheter upptäcktes ju rätt sent i livet då jag fick sparken. Men jag är faktiskt glad ändå att det u pptäcktes..För jag har faktiskt undrat ofta varför det tar så mycket längre tid för mig att lära mig saker jämfört med andra..

Ett exempel som jag kan ta är då jag tex skulle lära mig någon ny maskin, och så har jag varit tvungen att fråga kanske fyra, fem gånger hur var det nu den fungerade? Då andra lärde sig den snabbt som klockan..

Det har jag undrat över. Eller tex då min chef slängde fram nya uppgifter eller ändrade helt plötsligt rutinerna, som på beställningar eller om hon kom med något annat, att nu ska vi ha det si och så..Och jag fick verkligen kämpa innan jag ens förstod vad saken handlade om, vad det var som verkligen skulle göras..

Det beror inte på att jag är dum, utan för att jag helt enkelt behöver mer tid  på mig att lära mig saker, och när jag väl har lärt mig något så sitter det ju som berget   OCh sen gäller det ju också att verkligen ha viljan att lära sig nya saker, och det har jag också.

Men som sagt var man vet aldrig vad livet har i beredskap åt en, det kan ingen veta..Och det kanske är lika bra att inte veta det heller, det skulle inte vara kul om någon helt plötsligt slängde fram ett facit till mig på bordet..Här ser du, så här kommer ditt liv att se ut om tjugo år, du kommer att vara fattig, fortfarande ful och arbetslös, och sen kommer det en stor räkning också som du får svårigheter att betala,,haha, den tanken skulle inte vara särskilt rolig att leva med, eller hur?  Fast nu var jag säkert lite drastiskt, men det var ju bara ett exempel..

Nä, jag tror det är bättre att kämpa på som vanligt, och sen göra det bästa av livet så man kan få det så bra som möjligt, och sätta upp mål och riktlinjer för ungefär hur man skulle vilja att sitt liv skulle se ut i framtiden, och skulle nu ens planer helt gå i stöpet så får man väl börja om och bygga igen. Och bygger man ett torn så jättehögt att det rasar samman, så är det bara att försöka börja om från början och bygga det från början igen , fast kanske lite lägre nästa gång 

Det här skrev jag egentligen igår, jag tyckte egentligen det kändes lite för personligt att lägga ut på fb, kom jag på efter en stund och tog bort inlägget.. Men jag tar tillbaka det, jag skriver ju alltid sånt jag  står för, i så fall skulle jag inte skrivit det alls  Och sen får ju den som ids läsa det tycka vad den vill om innehållet i texten..

Godkväll!

Få se om det här dataskrället sköter sig nu så jag kan skriva eller om jag måste kasta ut den genom fönstret  

Det här har varit en riktigt trevlig dag måste jag säga, det blev ingen vidare sovmorgon för mig, då Molly kom och jamade mig i örat och klöste mig på armen, jag har faktiskt varit med om trevligare väckningar om jag ska vara ärlig.

Men sen blev det lite trevligare, jag träffade en polare i stan och hennes söta dotter. Vi gick och fikade och sen gick vi på stan en sväng, jag kollade efter en ny handväska, jag hittade en som jag kan tänka mig att köpa, den var riktigt snygg och ostade bara typ 300 spänn.

Sen köpte jag ett par nya hörlurar, har tappat räkningen nu på h ur många jag har köpt nu, men jag hoppas jag kan ha kvar dom här ett tag åtminstone, för det är riktigt bra ljud i dom faktiskt  

Kul var det också att Sverige vann mot Lettland, och att Jimmie Eriksson fick göra ett av målen,det var riktigt kul och snyggt var det också..

Och melodifestivalen, behöver jag skriva så mycket om den? Egentligen inte, pausunderhållningen var piss, vill dom spara in pengar och tappa tittare? Melodifestivlen kanske är på väg att läggas ner så det kanske är därför som den blir allt sämre för att folk ska sakna den mindre då dom lagt ner den?

Men ändå kan jag inte låta bli att se den bara för att jag är nyfiken på vilken låt som vinner allt. Men jag tycker i allafall att den här 17 åriga killen som gick vidare direkt till finalen var bra, och det var ett trevligt shownummer att se på också, jag gillar ju liksom då det händer lite saker på scen.

Nu ser vi Beverly Hills 90210, vi är inne på andra säsongen nu på band tre, det är en trevlig serie att följa. Vi har liksom gjort en liten paus nu i Walking Dead, men Beverly Hills är ju som sagt var väldigt mycket mindre blodigt  

Igår hamnade jag på en blogg, jag tänkte först att va är detta?

Hon hade skrivit att hon hatade alla hjärtans dag, men sen blev jag lite nyfiken och ville veta varför. Jag skrollade ner på hennes blogg men fann inte någon vidare info om det. Utan jag såg  i stället bara en massa bilder som inte hade ett dugg med alla hjärtans dag att göra.

Men det finns ju förstås olika bloggar, en del läsare vill ju ha så bara bilder och inte mer. När man kikar in på min blogg så möts man mest bara av en massa text. Och gillar man inte att läsa så mycket så kanske man kan bli lite skrämd och tänka, shit vad är det här för crap ?  

Och sen beror det ju på en själv om man verkligen vill och orkar läsa eller inte..Men jag har ju som sagt var den här bloggen för jag tycker det är kul att skriva, och skönt att skriva av mig. Och sen är det ju helt upp till var och en om man vill läsa det eller inte...

Jag förstår att många kan tycka att det är jobbigt att läsa så mycket text som det oftast kan bli på min blogg. Jag har ju som ni som brukar titta in här lite svårt att fatta mig kort..Och då skulle det heller inte kännas som min blogg, utan mer som någonannans, nåt tillgjort som jag skriver bara för att ja, jag vet inte, men i allafall så skulle det kännas rätt menlöst om jag bara skrev, idag åt jag lax till middag, och min dag har varit bra..  Det skulle jag lik gärna kunna skriva en kortare status på fb om och så skulle det inte vara någon vidare idé att ha bloggen..

Jag är en sån person jag väljer att gå min egen väg, och behagar det inte andra så so what? Jag är tex ingen vidare modeslav som följer det senaste modet, utan har det kläder jag tycker är bekväma och trivs i,  och smink föredrar jag att vara utan..Jag är nog egentligen en ganska tråkig person, men det får ju andra tycka i så fall att jag är då..Jag är mig själv och ingen annan..

Visst har jag ibland önskat att ja skulle vara någon snygg och rik filmstjärna som fick alla blickar efter sig, men sån är jag inte, bara tråkiga gamla Åsa  

Men nu ska jag avrundra för ikväll,,tjingeling  

Godkväll!

Ja då var det helg igen, så skönt. Fast jag tycker att det är trevlgt att vara på jobbet också, fast mysigt är det ändå och bara få slappna av och  njuta och vara tillsammans med familjen och bara ta dagen som den kommer och njuta av att vara här och nu, och vila upp sig inför nästa veckas jobb  

ja idag är det ju alla hjärtans dag också, fast själv tycker jag egentligen inte att den är så särskilt märkvärdigt, fastdet är ju fint att visa för familjen med någon liten gåva hur mycket de betyder. Men varför ska man egentligen göra just det på alla hjärtans dag? Det tycker jag man lika gärna kan göra när de helst faller en in, att visa uppskattning till sin familj och sina vänner kan man ju göra precis när man känner för det, det är ju liksom alltid trevligt att få känna sig uppskattad och älskad varje dag eller hur?  

En annan sak jag tänker på är att man inte ska vara rädd att säga till folk vad man tycker, förutom då negativa eller elaka saker, det säger jag inte till folk. Är det nån människa jag inte tycker om så inte går jag fram till den personen och säger jag tycker inte om dig, du är den hemskaste människa som finns..Vem skulle tjäna på att få höra det? Knappast någon , varken den som får höra det eller den som säger det..

Men om man tycker riktigt bra om en person tycker jag att man gott kan säga det, även fast man kanske inte vet om personen i fråga vill höra det eller inte. Men det är klart att det beror ju helt på hur man är som person, om är en sån som vågar eller inte och vad har man egentligen att förlora på om man vågar säga det där fina som man så gärna skulle vilja säga en person? Knappast tror jag nån skulle säga varför sa du sådär du är ju helt sjuk   

Jag  är egentligen ingen modig person direkt, men tack vare att jag har förllorat så många nära och kära i min omgivning så vet jag att det en dag kan vara för sent att säga det där som man innerst inne skulle vilja säga. Därför tycker jag det är bättre att ha det sagt en osagt.

Som tex jag hann aldrig säga till min mamma då hon dog hur mycket jag älskade henne. Jag hade en ganska rörig uppväxt och hade liksom lärt mig att stänga inne mina känslor för jag tänkte att det var det bästa, ingen skulle ändå vara intresserad av att få veta dem.

Men jag ångrar att jag inte sa det till min mamma, men jag tror nog att hon visste det ändå, men min mormor hann jag säga det till och det är jag glad för. Det var då hon låg på dödsbädden, jag tittade på min älskade mormor och höll henne i handen, hon blundade för jag trodde att hon sov. Men jag sa till henne,,Jag älskar dig mormor, då öppnade hon ögonen och tittade på mig och sa jag älskar dig också Åsa. Det kändes så skönt att få det sagt och höra henne säga det  

Men nu ska jag sluta skriva för ikväll innan den här skitdatorn går mig helt på nerverna och jag slänger ut den genom fönstret. Men jag vill önska eventuella läsare en bra fortsättning på alla hjärtans dag, av det lilla som är kvar av den  här dag  

Godkväll!

Ja då var snart den här kvällen över, och det har inte hänt särskilt alls. Det är ju så tråkigt nu då jag inte kan träna på gymmet, men jag får ju i allafall motion från och till jobbet ca 1 timmes prommenad nästan varje dag och det är ju inte helt fel  Sen ska jag börja om och träna igen nu då jag blir fri från det här så småningom.

Jag måste bara säga att det är väldigt skönt att ha en man som verkligen älskar mig precis som jag är, och det är något jag verkligen inte tvivlar på. Annars hade jag aldrig ens visat mig näck i ducschen med en ica plastpåse på armen för att dölja bandaget, jag menar hur många män finns det egentligen som skulle tända på en sån sak,,haha. Jag måste säga att jag verkligen känner mig osexig just nu, men som sagt var det kommer en tid då jag får ta bort det och jag måste säga att j, ag verkligen räknar dagarna tills det här eländet är över.

Idag har det gått rätt bra på jobbet, det gick bra och steka plättar, jag stod och stekte från nio till halv ett ungefär. Men det mesta av plättarna gick då åt i allfall och dom jag åt var då goda  

Jag blev förresten lite mobbad på jobbet idag..Jag stod för musiken idag som jag rätt ofta gör, vi brukar turas om jag och en till, det är bra med lite variation ibland också.

Iallafall så körde jag låten Barbiegirl med Aqua, om någon minns den gamla slagdängan?  Då kom han som körde ut maten och han frågade vem av oss det var som valt den låten, och jag erkände naturligtvis att det var jag. Och han tittade på mig och  sa, jag förstod det..Han tycker att den låten är en riktig plåga tydligen..Och vad menar han med att han förstod att det var jag som valt den? För att jag är äldre? Och har ingen musiksmak eller?  Jag ska baske mig spela den där låten nästa gång han kommer tror jag, bara för att jävlas lite.

Jag har faktiskt fått stöd för att jag har bra musiksmak, av en 17 årig praktikant som var hos oss förra veckan. Jag sa liksom på skoj till honom då han kom att nu får du stå ut med min musik en dag till, stackars dig. Han flinade och sa att jag tycker din musik är bra att lyssna på , och jag tittade på honom bara och, Va ?  Min dotter brukar alltid klaga på att jag kör gammal och tråkig musik, eftersom jag mest gillar åttiotalsmusik, då var ju inte hon ens född.

Men som sagt var, musiksmaken är ju olika och det är nog tur det. För tänk om alla bestämde sig för att gilla hårdrock tillexempel, då skulle det ju bara finnas plats för hårdrockare och sen skulle alla andra artister som kör annat som opera, jazz och klassisk, eller  blackmetal, nu tar jag sån musik jag själv ogillar. Såna artister skulle exempelvis inte ha en chans att överleva inom musikbranchen om alla gillade låt oss säga hårdrock  

Själv älskar jag musik, och kan faktiskt lyssna på annat än åttiotal också. Jag brukar tänka vad vore livet utan musik, det skulle bli tråkigt och stelt, och sakna mening,,Som på jobbet det känns ju bra mycket roligare att jobba till musik, även de mest tråkigaste sysslor blir roligare då. Om det är nån dag tex om jag känner mig lite deppig som igår, så kan det ibland räcka med att jag lyssnar på en låt som gör mig glad, så mår jag genast lite bättre  

Men nu blir det att göra äggmacka här, egentligen ska jag inte käka på kvällen, men en hårdbrödmacka med ägg har välan ingen dött av, eller hur?   

Gokväll!

Har varit riktigt trött nu ikväll, har slötittat på hockeyn men sov mig igenom större delen av första perioden. Jag känner mig fortfarande deppig över bandaget, känner mig så ful.Men min man sa till mig bara för att du har bandage så är du inte ful för det, du är ändå samma söta, goa Åsa,det var ju gulligt sagt tycker jag  

På jobbet har det gått bra, men jag känner mig väldig oduglig då jag just nu inte kan hjälpa till med allt som jag skulle vilja, som med disken tillexempel, och andra saker som gör att jag inte får stänka på bandaget,få se hur det går att steka plättar imorgon jag hoppas att det ska gå bra i alafall,annars får jag väl stå i kassan och göra lite andra saker, städa kan jag ju också, och bära in och ut disk, men det känns som om jag bara är halv på nåt vis..Usch nu hör jag riktigt på mig själv hur gnällig och eländig jag låter,men skit i det  

Om jag ska se nån enda fördel med det här så slipper jag diska hemma också, min man och dotter turas om  med det.

Jag var på vårdcentralen idag för att lägga om brännskadorna igen, och jag sa som det var till henne att jag tycker det blir så himla dyrt att springa på vc bara för det där, och då måste jag ju ta ledigt från jobbet också, och då förlorar jag ju pengar. Jag fick veta exakt vad jag ska ha för grejor så jag gick till apoteket och köpte det, men hon sa att jag måste hålla koll på det så det inte blir infekterat. Jag ska på återkontroll i veckan och jag hoppas då det läkt ihop så pass att jag inte behöver det mer, då skulle jag hoppa av glädje.

Det här blir ett rätt tråkigt inlägg känner jag, och trist för ni som orkar läsa det. Men som sagt var, så är livet, upp och ner. Ibland mår man ju bättre och ibland sämre, livet är som en berg och dalbana tycker jag.

Men hellre har jag bandagage ett tag än hugger av mig handen om man säger så, så nåt positivt finns det ju alltid  Tur ändå mitt i eländet att jag har så mycket annat i livet som är värt nåt, fin familj, fina arbetskamrater och jag har i allafall en så länge ett jobb att gå till, och bara det är ju bra..Det gäller väl  att försöka rensa bort nackelarna i såna här lägen och ta fram det fördelar som finns, för fördelar finns det oftast alltid  någonstans hur mörkt det än ser ut..Men nu vill jag önska eventuella gäspande läsare en kanontrevlig fortsättning på kvällen,,tjingeling  

Godkväll!

Nu är det tack och lov lite muntrare här än vad det var, alltid något framsteg. Bandagena får jag tråkigt nog dras med ett tag till, men jobba kan jag imorgon ändå. Men jag får inte stå i disken så jag blöter ner bandaget.

Men jag hoppas att det inte dröjer alltför länge innan jag får säga morsning och goodbye till det här eländet. Tyvärr så är det ju delar av förhuden som har rykt på handleden så det tar ju ett tag innan det läker ihop, men hon tyckte i allafall att det såg lite bättre ut, och det är ju alltid något att glädjas åt.

Jag fick duscha idag med plastpåse på armen, det var ju inte det bekvämaste jag har gjort i mitt liv direkt, men det funkade ändå så jag blev hel och ren, och det är huvudsaken  

Det har väl gått sådär med Alice i hennes nya hem, hon fick sig en liten chock och vägrade varken äta eller dricka på två dagar, stackars liten. Min man hade tänkt hämta hem henne idag igen, men då sa vår kompis att det gick lite bättre med katterna, att dom inte morrade och fräste åt varandra längre, utan det är ju ett framsteg. Jag frågade han om han hade någon skinka eller ost hemma för det vet jag ju att hon är som tokig i. Och det åt hon av så jag tror att det kommer att bli bättre då hon får lugna ner sig lite mer och bli mer hemmastadd i sin nya miljö. Men vi ska ta några dagar till på prov så får vi se hur det går, som han sa till Alice du får provanställning hos mig ett tag, haha  

Jag hoppas verkligen att det kommer att funka och det är ju väldigt snällt av honom att han vill försökta ta hand om henne, bara hon lär sig att komma överens med kisse Gösta.

Molly hon har just börja vänja sig mer och mer vid att vara ensam och jag märker att hennes rädsla börjar släppa mer och mer, nu blir det inte några fler katter för vår del för Molly hon trivs ju bäst som ensamkatt då hon saknar den här försvarsinstinkten så blir det ju oftast hon som åker på stryk tråkigt nog,.Och då är det ju dumt att utsätta henne för det också.

 Annars har jag inte gjort just någonting alls idag, har bara väntat på att tiden ska gå ungefär. Men nu har jag i alalfall fått ett bättre bandage så jag lättare kan ta av och på mig kläderna, också det ett framsteg  

Och tack för resten för era omtänksamma kommentarer igår på fb, det värmde ska jag säga. Det är som man säger vänner är som stjärnar man ser dom inte alltid men dom finns där. Ett väldigt väl andvänt utryck, men det stämmer.