Ja det var ett tag sen jag skrev nu, har hunnit. hända en hel del sen sist.?
De flesta som känner mig vet ju att jag har förlovat mig.
Och det känns bara så rätt, då jag är så kär i honom.
Och dessutom ska jag bli sambo, han har så gott som redan flyttat in, men allt är inte klart än.
Han har två söta barn en tjej på snart tre, o en kille som är åtta, o dom kommer att vara här varannan helg som det nu är.
tänk, livet kan vända väldigt snabbt. Men som en på mitt jobb idag sa, man brukar känna om det är rätt ganska snart, och det har jag gjort?.
Men för der vet man ju inte hur det ser ut i framtiden, men jag hoppas förstås det ska hålla, o vi ska vara lyckliga länge .
Vi lever ju bara en gång, vad vi vet i allafall, och då är det helt klart värt att våga chansa på det man tror på,
En annan sak jag har blivit duktigare på, är att våga stå upp för mig själv.
Det känns jättebra, jag vågar säga ifrån om jag märker att nån trycker ner mig.
Känns som att jag har blivit en starkare människa, jag tror det är alla motgångar man varit med om som, gör en till en starkare människa.
Jag har ju klarat mycket i mitt liv, och det gör ju att man blir starkare ?.
Innan jag avslutar så ska jag rekomendera en bra serie, stranger things heter den, finns på netflix en säsong åtta avsnitt, riktigt spännande ?.
Har haft en jobbig vecka nu, är glad att det bara är en dag kvar nu o aen helg, tjohoo ???

Godkväll!

Ja nu var det ju som vanligt ett tag sedan som jag skrev, tänkte att nu får det vara på tiden att jag skriver några rader igen  

Idag har det varit en riktigt trevlig dag, jag och min dotter for en sväng till solbacken, och gjorde lite småinköp. Tyvär då man tycker att det blir billigt, så blir det oftast att man handlar dessto mer i stället.

Sen gick vi och fikade på waynes, det är ganska litet men rätt mysigt. Fast så värst mycket sorter tyckte jag inte att dom hade att välja på, men kladdkakorna som vi tog var faktiskt riktigt goda.

Jag måste bara säga att jag mår riktigt bra just nu, känns som att allt bara flyter på just nu. 

Det är underbart att ha hittat kärleken igen. Det är skönt att ha någon som man längtar efter och blir glad över att träffa, som kan få en glad.

Jag är glad för att jag äntligen vågade släppa efter för mina känslor och satsa på kärleken. Rädslan av att bli sårad överskuggade så mycket, som gjorde att jag inte vågade.

Jag vet att jag fortfarande kan bli sårad, jag menar man vet ju liksom aldrig vad livet för med sig. Ena stunden så mår man jättebra och allt är hur bra som helst typ, och sen i nästa stund så kan allt rasa ihop.

Som ett korthus, det är ju ganska svårt att bygga och sen behövs det så lite för att det ska falla ihop, som med livet.

Men jag har helt enkelt bestämt mig för att våga ta en risk. Och sen om det värsta skulle hända så vet jag åtminstone hur riktig kärlek ska kännas. 

Att det ska pirra i kroppen då man ser honom, och att bara längta tills man får träffas igen. Och när han dyker upp stup i kvarten i ens tankar, och att man längtar ännu mer då man är borta från varandra. Det är ett bevis på att det är riktig kärlek. Och att man ofta vill röra vid varandra då man träffas.

Jag har lärt mig att det är värt att våga öppna sig själv och se vart det leder, vågar man inte så har man ju varken något att vinna eller förlora.

Så tänkte jag, då jag var för rädd för att öppna mitt hjärta, jag tyckte det var enklast att bara låta livet rulla på som det var, jag menar jag kunde ha haft det mycket sämre, jag hade ju nån som var snäll mot mig och som älskade mig.

I min enfald så tänkte jag att vem skulle kunna älska mig?

Jag som inte har något att erbjuda, och det gjorde så ont första gången då var det som att jag tänkte, jag vill inte vara med om det här igen, det gör för ont att förlora den man älskar, även fast det ju var jag som gjorde slut så var det omständigheterna som ni som följt min blogg redan vet.

Därför tänkte jag att jag stängde igen mitt hjärta, precis som man stänger igen en dörr, och kastar bort nyckeln.

Så hemskt det låter, men sant är det.

Och nu då jag äntligen vågar satsa på kärleken igen och se vart den leder så känns det underbart.

Jag tänkte faktiskt att det först som säkert många tänker att det är enklast att bara ha ett kk, att träffa någon bara ibland och ha lite kul med, som man inte utvecklar känslor för..

Men då misster man ju så mycket annat, kärleken och glädjen, och lycka att få tillhöra en annans hjärta, Och kärleken är inte heller lätt att hitta, beror väl i och för sig på hur lätt man har för att bli kär.

Men har man nu turen att hitta någon som man vill göra ett försök med så är det defenitivt värt det. Att se tillbaka på det som varit hjälper inte mycket, det är som jag så många gånger här och nu som räknas, det man gör av sitt liv idag. Hur man väljer att leva resten av sitt liv och göra det som känns rätt för en själv, och det viktigaste av allt följa sitt hjärta, och  strunta i vad andra tänker och tycker om ditt val, 

Det är ju trots allt du som ska vara lycklig, man lever ju inte för att behaga andra., Var och en gör sina egna val, och satsar på det som känns rätt för just dig   

Godeftermiddag!

ja då tänkte jag att det var dags att skriva några rader igen. Idag har jag inte gjort någonting alls,bara slappa och tagit det lugnt, men det är skönt det också, tid har jag ju gott om, och stressa behöver jag i nte så   .

Men nu börjar jag jobba igen på måndag, jag måste faktiskt säga att det känns riktigt bra, att komma in i gamla gängor igen.

Jag som hade planerat att jag skulle passa på att hinna göra så mycket under dom här sju veckorna, men det har inte blivit mycket gjort, men jag är i allafall ordentligt uppvilad. Så jag riktigt längtar nu tillbaka till jobbet igen.

Igår var min käre bror här och hälsade på med en av hans assistenter. Det var som vanligt riktigt fint att träffa honom igen, han har ju aldrig varit här i nya lägenheten.

Det kändes lite sorgligt samtidigt, eftersom han nu ska flytta om två veckor till ett nytt ställe, som ska vara mindre och förhoppningsvis lite lungare miljö för honom.

Jag personligen tycker att det är tråkigt att han ska måsta flytta då han har bott på samma ställe under så lång tid, men pappa har ju mest att säga till om. Och dom på boendet vet väl förhoppningsvis vad som är bäst för honom.

Men det är bara att helt enklelt lita på att allt kommer att bli till det bästa. Sen vet jag ju heller inte hur det blir om de nya som tar hand om brorsan har samma möjlighet att komma och hälsa på mig . men hoppas gör jag ju att han kan komma förbi nångång, annars får vi väl åka och hälsa på honom.

Fick i allafall se lite bilder på nya stället och det verkade vara fint där ändå och såg rätt så mysigt ut.

Vi var även till kyrkogården en snabb sväng, det var ett tag sen jag var där nu sist. Men det är otroligt vad fort tiden går, det var alltså 14 år sen min mamma dog.

jag tycker att det är så synd att hon inte fick se sitt barnbarn växa upp, eller att jag inte kan ringa och surra med henne längre. eller träffa henne.. 

Jag minns så väl tiden efter hon dog, jag ville så gärna slå hennes nummer och prata med henne om hur min dag varit, men sen kom jag på mig själv med att det gick ju inte.

Det tråkiga är att hon dog så ung, bara 56 år gammal, det är ju liksom ingen ålder.

Men så är det med livet, man vet aldrig när det är dags för en att trilla av pinnen. därför är det som jag brukar säga så otroligt viktigt att ta vara på liet medan man levver.

Och följa sitt hjärta och verkligen fråga sig själv vad man vill, och inte vad andra vill. Det är något som jag verkligen har lärt mig att stanna upp och lyssna på mig själv, och inte bara låta livet rulla på som jag gjort.

Och tänka att det ordnar sig, det blir bättre. Och så kommer man på sig med att det blir helt enkelt inte bättre så länge man inte själv tar tag i det som man tycker är jobbigt och gör n ågot åt saken  .

Men nu vill jag önska eventuella läsare en fin fortsatt dag och var rädda om er därute, livet går inte i repris, vad man vet i allafall  

Godkväll, eller snarare godnatt!

i allafall för mer normala människor,, jag räknar mig väl inte just nu som en normal människa kanske..Inte efter idag.

vaknade idag mådde rätt bra på morgonen, men sen började jag må sämre under dagen, blev yr och hade ont.

Så jag har inte orkat göra särskilt mycket idag. Jag kunde knappt laga middag, skulle göra nå så simpelt som korv och stuvade makaroner, det gick bra, men sen fick jag så ont att det kändes som om jag skulle svimma.

Då min pojkvän kom hem sa jag bara, ta över och sen gick jag och la mig. min fantastiska dotter gick och köpte en dricka åt oss. Jag drack ett glas och somnade sen som en stock ända till åtta då min kille kom tillbaka igen.

Så det får jag alltså sota för nu, det är inte särskilt bra att sova på kvällen, det vet ju alla. Så därförför får jag ta mitt straff nu, glad och pigg  .

Så nu tänkte jag väl att det är dags att blogga lite i brist på annat, känner mig inte rikgt för att se nån film eller serie, även om det nu finns massor att se.

Jag och min dotter har börjat se Arrow, den verkar ju spännande och finns mycket ögongodis, Men en sak som jag reagerade på är att huvudpersonen inte är särskilt smart, som ristar in namnen på dom han har tänkt döda på sin kropp. 

Nu har ju vi bara sett tre avsnitt ännu, men han verkar ju inte sakna beundrare om man säger så.

Och den dagen som han får i säng nån tjej så lär väl den stackarn undra varför han har dom där namnen inristade i kroppen. Och sen för att inte tala om det skulle bli en rättegång, rätt solklara bevis. Men man fick ju veta ganska snabbt att den där kaln har blivit strandsatt på en ö i fem år, och än så länge har man ju inte fått veta vad som hänt där alltmest, men min gissning torde vara att han har blivit hjärntvättat av något slag..

Men som sagt var det finns ju typ fyra fem säsonger så det lär man väl bli varse om,  om jag orkar se klart den förstås . 

Annars så händer det inte särskilt mycket här, snart börjar ju mitt liv återgå till det normala igen då jag börjar jobba. Så dagarna bara flyter på liksom just nu.

Jag har passat på att träffa lite gamla polare, och nya med för den delen. Och det är alltid trevligt.

Man hinner ju också fundera mycket då man är sjukskriven. Jag har läst mycket på datorn, både om dålig självkänsla som jag har, och vad svartsjuka kan bero på.

Det är faktiskt inget roligt att ha, men som jag fattar det så kan alltså svartsjuka och dålig självkänsla höra ihop. Och så beror det förstås på om det har hänt något i ett förhållande som gör att man har anledning att vara det, och hur andra tidigare förhållanden har varit.

Men svartsjuka är något man måste råda bot på om man ska få ett förhållande att bli bra. Jag menar om man i övrigt har ett bra förhållande med den man älskar, så är det ju så onödigt att något sånt ska få förstöra sitt förhållande..

Det bästa är ju om man har en bra kommuinikation mellan varandra. Jag har lärt mig från mitt första äktenskap, då vi mest gick undan utan att prata med varandra, och sen rätt vad det var så var allting bra.

Men nackdelen med det är att då byggs allting upp tills det en dag kanske raseras. Det är aldrig bra att hålla saker inom sig.

Det har jag just nu lärt mig, en nackdel med det är kanske att jag nu pratar för mycket, Men jag tycker det är bättre det än inget, och är det så att det inte skulle vara bra så är det inte mycket jag kan göra, jag är den jag .

Men som sagt var det finns ju alltid saker som man måste jobba med sig själv på, och det största för mig är alltså att jobba med min självkänsla.

tyvär så är det ungefär som med kondision, man måste jobba med det jämt, annars förfalls den. Om man alltså inte redan i grund och botten redan har en bra självkänsla och tycker att man inte behöver jobba med den alls  .

Men nu ska jag sluta surra för denna gång. Vad jag skulle komma fram till med om svartsjuka var alltså också att om något hänt som absolut inte går att jobba med, då är helt enkelt det enda man kan göra är att bryta.

Om man känner att det inte ger något och om man är för sårad, Men känner man att det här går faktiskt att repa, då är det ju liksom bara att köra på . och försöka reda upp det .

En sak som jag vet att jag har stora problem med, är att jag tänker alldeles för mycket, och det är inte alltid bra. Då kan man komma fram till dumma, onödiga slutsatser bara för att vad taskig mot sig själv och det är så onödigt,

Om jag ska avsluta något bra med detta inlägg så kan jag säga.

Lev idag, sluta oroa dig för morgondagen den har ändå inte varit och man kan inte göra något åt den förrän man är där, likadant med det förflutna, går heller inte att sudda bort och ändra på, hur mycket man än skulle vilja det. 

Så mitt livsmotto ska försöka vara, lev och var glad, och jobba med det som jag tycker behövs.  .

Godkväll!

ja nu sitter jag här och vet inte riktigt vad jag ska tänka eller känna. Aiks säsong är slut, men grabbarna har ändå kämpat tappert hela säsongen och ett sm silver är inte dåligt. Frölunda var helt enkelt några nummer för stora för oss, och speciellt nu då Svensson blev skadad så kändes det som om vår chans minskade defenitivt.

Men jag ska inte lägga någon skuld på Hanses, han gjorde sitt bästa och kämpade för laget, och gjorde många fina räddningar. Även fast jag själv tycker att Svensson känns större i målet.

Men det är bara att gratulera till silvret, och gratulera Frölunda till guldet, kul att det ändå blev ett lag som kämpat så bra och inte tagit guld på 11 år, så det är dom gått och väl värda tycker jag  .

Och tänk att varje säsong så tänker man, jaha nu är hockeyn slut vad ska man göra nu? men livet går trots allt vidare, och det finns ju ändå mycket annat man kan göra än att se hockey också  .  Och snart börjar ju hockey Wm om inte annat.

Jag börjar snart om att jobba nu om ca två veckor, det känns väldigt bra tycker jag. tiden då jag varit sjukskriven har gått väldigt fort faktiskt, och ännu bättre har det varit sen jag börjat orka göra mer saker och träffa kompisar.

Det är alltid trevligt, då går ju tiden alltid fortare, och när jag får ha min älskling hos mig så känns det ju förstås extra bra   .

Men jag måste bara säga att det verkligen finns folk som gillar att klaga och det över minsta lilla sak. Som tex idag.

En fin vän till mig var och hälsade på mig och drack kaffe idag, vi hade så trevligt och satt och surrade.

Då ringde det på dörren, en riktigt ihållande signal, och jag sa vem kan det vara? Fast jag kände på mig det.

Och mycket riktigt det var min käre granne, en riktig kärring som gillar att klaga över allting.

Nu ville hon klaga på min matta som hängde på balkongen, jisses amaila, den kunde ju bara råka blåsa ner på hennes tomt, och jag tillägga att detta är en rätt tung matta som inte låter sig blåsas ner i första taget.

Men hon klagar på det mesta hon kan hitta på, så jag är inte förvånad.

Till och med på att hon tycker att vi parkerar våra cyklar fel, eller att jag slår igen dörren för hårt. Och nu slår jag igen dörren extra hårt nångång i bland bara för att jag känner för det  .

En sån där som hon borde verkligen flytta till en lugn och liten vrå ute på landet, där hon bara kan höra fåglarna kvittra. Fast jag gissar att det säkert också skulle störa henne, då skulle hon säkert gå med en bössa och skjuta ner dem, haha..Nä skämt åtsido, stackars fåglar  .

Men det är bara att acceptera att det finns såna människor, som inte har mycket till liv än att gå och klaga över småsaker. Det är kanske såna människor som mår så dåligt själva att dom måste hitta nåt att klaga på för stunden, för att det ska kännas bättre för dem. För att dom ska må bättre, dom har kanske svårt att se alla livets glädjeämnen som faktiskt finns i livet, till och med i en trist vardag, då det är som mörkast.

Men det är synd om dom..

Men man vet ju inte vad dom har i bagaget. Alla vi människor har ju haft eller har våra svårigheter, och det är ju förstås olika hur man hanterar dem.

Själv vill jag göra allt jag kan för att undvika att vara en sån person som gnäller och gormar över småsaker, solen skiner ändå och som sagt ar varje dag händer oftast alltid något positivt, som gör en glad, bara man upptäcker det lilla  .

Godkv'äll!

Tänkte att det var dags att skriva några rader igen. Sitter här och känner mig väldigt smått besviken på matchen ikväll, mot frölunda. Samtidigt som jag nog är lite beredd att kasta in handduken , Vi har ju trots allt fortfarande några matcher kvar, så vi kan inte ge upp ännu,,nej allt för laget..Skellefteå Aik !!!  .

Aproppå det så har jag haft en riktigt trevlig dag både idag och igår faktiskt. Idag träffade  jag två väldigt trevliga brudar och vi satt och fikade och pratade, och hade skoj.

Sen träffade jag en annan mindre trevlig person, Wikegård, fast han är säkert väldigt trevlig privat. Men då jag frågade honom vad han trodde om kvällens m atch så sa han bara jag tror att Frölunda vinner. Antagligen så ville han nog göra samtalet så kort som möjligt och reta mig, en gammal trogen aikare  .

Jag hade ju förstås hoppas på att vi skulle överbevisa honom om att han hade fel, men icke det. Jag brukar säga fast det är förstås mest på skoj att det betyder otur att ha honom som expertkommentator i studion för då förlorar vi oftast.

Men i övrigt så är han ju en väldigt duktig kommentator och han kan verkligen sin sak, och han kan konsten att få en att lyssna och bli väldigt intresserad av det han säger..Och om man ska ha nån chans att bli en bra kommentator, så tycker åtminstone jag att det är rätt viktigt att kunna ha den förmågan.

Iallafall igår så var jag med en annan  trevlig kompis som ligger mig varmt om hjärtat. Vi var på lilla china och åt och sen gick vi på bio och såg The Huntman. En film jag rekomendarar, en fantasy film. Har ju redan sett den två gånger så det är helt klart värt det,

Jag känner mig just nu väldigt glad och harmonisk med mitt liv, Det känns skönt. Som att livet sakta men säkert börjar lösas upp, som att att äntligen är på väg att hitta dit jag vill nå, den Åsa jag vill vara.

Jag har säkert mycket kvar, men det ska jag jobba på. Jag vägrar ge upp, jag vill nå mitt liv, tills jag har det liv jag vill ha...

Innan den dagen  som jag ligger på dödssbädden så vill jag med ett leende kunna se tillbaka på mitt liv och tänka, Jag gjorde i allafall det som jag ville. Jag följde mitt hjärta och lyssnade på min röst vad jag ville.

Jag lät ingen trycka ner mig, jag valde livet jag själv ville ha.. Jag tror faktiskt på det att det man verkligen vill uppnå det kan man, och kan man inte så har man åtminstone försökt.

I mina ögon skulle det inte finnas något värre än att bara säga det här går inte, ingen ide att försöka ens..Allting kan bara bli sämre än vad det är.

Så tänkte jag, i sju år då jag gav upp mig själv och min tro till att livet någonsin kunde bli bättre..Men det kan alltid bli bättre, så länge viljan finns, så länge hoppet lever, då kan man, det är aldrig försent att starta ett nytt liv och försöka bli lycklig igen   

Godkväll!

ja nu har jag hunnit vara hemma ett tag, känns faktiskt lite trist måste jag nog erkänna. Dagarna blir lika, den enda händelsen under dagen är nästan då man springer till brevlådan för att se om där finns nån post, haha  

Posten är ju faktiskt något som brukar vara olika varje dag, om man inte får nån påminnelse på nån räkning man missat förstås.

Men något som är positivt är att jag mår bättre och bättre, och har mindre ont. Det är ibland värken gör sig påmind, men då får man ta värktablett så går det över hyfsat snabbt.

Jag försöker vara ute och gå mer om dagarna och gå så jag inte ska tappa kondiionen helt. Tyvär så märks det nu, och jag dessutom går saktare för värkens skull. Men det ska bli bättre efter dom här sex veckorna som jag varit hemma då är tanken på att jag ska börja om på gymmet igen.

Blir så skönt att kunna fara dit utan att behöva skämmas för bråcket, och kunna göra vilka övningar som helst. Speciellt då magmusklerna tänker jag speciellt på. Dom har jag ju inte kunnat träna på ett år, så dom lär väl behövas en hel del träning och även kondision, ben armar, ja hela kroppen ju.

Det är tråkigt att kondision är en färskvara, men som sagt var det ska bli bättre, det är min inställning.

men jag måste säga om vi ska diskutera något annat, angående hockeyn. Så ser det betydligt ljusare ut nu mot Växjö, jag hoppas verkligen att Aik lyckas ta hem det här, så vi får stå på torget i år och fira guldet  .

Tråkigt nog så har det ju inte blivit många matcher för mig i år, bara framför teven, sen jag skilde mig. Är ju så synd att biljetterna ska vara så dyra nu. Men jag hejar som sagt var för fullt framför teven. Jag måste bara speciellt berömma Marcus Svensson, han är bara så bra i målet ju och gör fantastiska räddningar. Ja jag ska väl egentligen berömma hela laget även om inte själva målskyttet ger så stor utdelning så tycker jag att spelet är klart godkänt, försvar och anfall  .

Och jag vill även passa på att gratulera Leksand till att dom får stanna kvar i Shl, jag tycker det är roligt för deras skull och dom har ju verkligen fått kämpa för sitt. Tråkigt bara att Modo åkte men dom får helt enkelt komma igen och ta nya tag.

Nu ska jag avsluta detta kanske halvtrista inlägg med fem positiva saker, ska försöka komma på det varje dag, och inse att alla dagar är inte alltid så lika och trista som man kan tro, oftast finns det ju alltid något man har att glädjas över, gäller bara att hitta det  .

1. jag börjar bli starkt på bättringen, känner mig starkare för varje dag.

2.Jag har en fantastisk fin pojkvän, som verkligen har ställt upp för mig under den här tiden då jag är sjuk. Han är helt enkelt bara så fin, jag blir så glad bara jag tänker på honom.

3. Naturligtvis ska jag också ta med min dotter, som också hjälper mig. Hon är en fantastisk person även hon som får mig glad varje dag, bara genom att hon finns och hjälper mig med det hon kan.

4. Jag har humöret uppe för det mesta,har mina få men fina vänner som verkligen visat att dom bryr sig. Jag är bara så underbart tacksam för att ni finns.

5. Jag har ett jobb som jag trivs så himla bra med, och jobbarkompisar, och jag längtar verkligen tillbaka till jobbet sen då jag återvänder, att få bli mer social igen, och träffa folk och känna att man verkligen  gör att jobb som uppskattas och få träffa alla trevliga personer där.

Se där, det var inte alltför svårt, fast den första dagen man skriver det brukar ju alltid vara den lättaste, eller vad säger ni ?   .

Godkkväll!

ja nu börjar man äntligen bli lite människa igen efter operationen. Det går sakta men säkert framåt och jag känner mig bättre för varje dag, och ändå har det bara gått knappt en vecka sen jag opererade mig.

Ni som vet så gjorde jag ju det i måndags, och min sjukhusvistelse blev ju lite längre än vad jag hade tänkt mig.

jag vaknade efter operationen och hade väldans ont, och jag var groggie och försökte tillkalla hjälp, det gick tydligen rätt fort för sen slocknade jag om ganska igen.

Tydligen så hade de glömt att ge mig smärtstillande som skulle verka efter operationen, det var ju rätt klantigt gjort måste jag säga.

Tanken ar ju att jag bara skulle stanna där en natt för observation, men min smärta var så svår att jag knappt kunde röra mig, och ändå mindre gå på toa det gick inte alls dom första dagarna. 

Så sjuksköterskerna fick tömma mig två gånger. '

Då man hamnar på sjukhus så lär man sig att uppskatta det små sakerna som att tex kunna gå på toa, ligga normalt och kunna vända och vrida sig i sängen hur som helst utan att det gör ont.

Men efterhand blev jag piggare, sköterskorna sa åt mig med jämna mellanrum att jag var tvungen att gå upp och röra på mig så jag musklerna inte skulle stelna ihop, dom sa att jag annars kunde få komplikationer som lunginflammation tex. Ingenting som man önskar sig direkt.

Men det var en ren plåga att ens resa sig ur sängen och sätta sig upp, det var nästan som att tårarna vill komma så ont gjorde det.

Det jag såg fram emot mest var besöken som jag fick av min pojkvän och min dotter som kom varje dag och besökte mig, annars var där väl inte särskilt mycket att se fram emot. Och min fina vän som kom och besökte mig, det gjorde mig också så glad.

Men då jag blev piggare så kunde jag börja prata mer med folket runt omkring mig och sen började jag kunna vara uppe och gå och komma in i matsalen för att käka..

Och jag pratade med trevligt folk där blandannat mina sängrannar och en andra trevliga personer i matsalen som låg på andra adelningar.

Men jag längtade ju förstås till den dagen jag skulle komma hem, ett sjukhus kan ju aldrig bli lika trevligt som hemma   .

Så nu är jag alltså hemma sjukskriven i ca sex veckor, och har fått smärtstillande med mig, som morfin och sen tar jag också sprutor för att jag inte ska få blodproppar.

Och nu har jag även kunnat gå ute lite också, fast det går sakta, känner mig ungefär som en pensionär. Men det ska väl bli bättre det också, och huvdsaken är ju ändå att jag mår bra nu och att bråcket är borta, det känns otroligt underbart, hoppas bara att det inte kommer igen något mer.

Problemet blir bara vad jag ska hitta på under dom här veckorna, det kommer nog att bli lite långtråkigt, men jag funderar på och se om jag kanske kan återuppta skrivandet.

Men vi får väl se, jag är fortfarande lite osäker på om det verkligen är min grej, det kanske var därför som jag gav upp det för att det inte var menat att jag ska skriva.

Har nog ändå inte riktigt kommit underfund med vad jag vill göra, men som sagt var jag har ju väldigt gott om tid på mig att fundera.

Men nu tänker jag nog susa isäng. En godnatts sömn önskar jag eventuella läsare, Om jag ska avsluta med något klokt så har jag i allafall med denna upplevelse lärt mig att uppskatta det små saker som finns i livet, finns alltid dom som har det värre än en själv.

Jag uppskattar verkligen det jag har som jag håller kärt, min familj, de vänner jag har och framför allt de små saker i livet jag kan njuta av, att jag får vara frisk och att jag har ett jobb att gå till då jag kommer tillbaka.

Och att jag har kärlek i mitt liv, dom som bryr sig om mig och hur jag mår och har det  .