Godkväll !

Skönt att det äntligen är helg nu, har inga speciella planer utan det blir väl att ta helgen som den kommer. Men jag vet i allafall att det blir melodifestivalen på lördag och hockey. Men egentligen känns matchen på Lördag inte särskilt intressant. och speciellt inte nu då Aik har nästan slutat spela hockey . Fast jag kan ju delvis förstå dem, jag menar vi har ju redan vunnit serien och tagit de poäng vi behöver, och spelarna behöver ju säkert också samla krafter inför slutspelet, som ska bli väldigt spännande att se.

Det har varit en väldigt lugn dag på jobbet, rätt tråkig faktiskt, jag hoppas  att det blir lite mer att göra nästa vecka. Fast det började inte särskilt bra, kortläsaren gick sönder mitt under fikaförsäljningen. Ingen av oss hade särskilt positiva tankar på förmiddagen, men så är det ju ibland.

Igår kände jag mig inte alls nöjd med mig själv, jag stod och stekte plättar och jag blev inte särskilt nöjd med dom. Jag var faktiskt till och med beredd att ge mig själv sparken, så hade min chef sluppit göra det,, Men vissa dagar är ju bara sådär, ibland så vill saker och ting helt enkelt jävlas, och har det likas börjat så brukar det oftast fortsätta.

Ibland brukar jag tänka på varför man tänker mer på misstag man gjort än på bra saker under dagen som har hänt..

Det kan nog bero på att jag är ganska kritisk och har lätt för att klanka ner på mig själv..Det här kan väl låta ganska knäppt men jag har djupt inrotat inom mig att jag inte duger och att alla andra är bättre än mig. Och det är något jag verkligen försöker jobba med, att ta bort den där kritiska, nedvärderande rösten inom mig.

Men det är inte lätt..Jag har nog en hel del att jobba med skulle jag tro, men just nu orkar jag inte ta itu med det, det får väl bli vid annat tillfälle  

Och hur lätt är det inte att man bara skjuter upp saker och säger att sen ska jag göra det och sen ska jag ta itu med det där då jag känner att jag har ork till det..

Men som sagt var en dag kanske det kommer en dag då det inte finns tid, då allt har sitt slut och man inte längre kan göra allt som man vill, den dagen då man inte finns mer..

Jag har fortfarande så svårt att släppa tanken på Calle, jag vet att sorg tar sin tid att leva med..Vissa dagar känns bättre än andra, men ibland kommer bara minnena över mig och det gör så ont. Men det är bara att bita ihop, jag vet att han hade velat att jag skulle fortsätta vidare och ta hand om vår dotter, och det är verkligen något jag ska fortsätta göra. Det har ju inte gåtet så lång tid sen han dog, ca fyra månader och då har man kanske inte hunnit sörja klart riktigt.

Det är ju så såren man har i hjärtat inom sig tar olika tid att läka..

Men nu ska jag koncentrera mig på att det är helg och se lite film och sen tror jag nog att det blir några avsnitt av Walking Dead, första avsnittet på säsong fyra ska bli intressant att se, jag är faktiskt lite nyfiken på att se om det överhuvudtaget är någon av dessa huvudpersoner som är med nu kommer att överleva.

Men nu vill jag önska eventuella läsare som orkar läsa detta något trista inlägg en trevlig fortsatt kväll  

Godkväll

TÄnkte att det var dags att skriva några rader nu igen, och kan inte nog skryta om min dator, som känns som ny fast den inte är det..Jag sparade in bra många tusenlappar på att slippa köpa en ny. Det enda jag nu skulle behöva är att utöka hårdisken, på den men då går det ju alltid att köpa en extern hårdisk till den och det är ju betydligt billigare än en ny dator.

 Idag har det varit en rätt bra dag, fast lite mer folk, hade gärna varit önskvärt. Jag stod i kassan idag och det tycker jag är jättekul, fast jag tycker faktiskt det mesta på jobbet är kul så det spelar ändå inte så stor roll vad jag gör  

Igår hade jag en rätt trevlig födelsedag ändå måste jag säga.

Efter jobbet träffade jag en vän, och det var riktigt trevligt. Vi gick ut och åt och pratade, jag hoppas verkligen vi träffas fler gånger. Sen gick vi en sväng på lidel en affär  som har öppnat  här i stan, men jag måste säga att jag inte blev särskilt imponerad där, jag tyckte de mest hade massa tjafs och småkrafs och varor stod staplade till höger. Men jag köpte i allafall en schampoflaska billigt och   en stor duschtvål som luktade gott, så jag hittade i allfall nånting som var värt.

Det var riktigt skönt att få prata av sig av saker som jag burit på hjärtat under en längre tid, hon lyssnade och förstod mig, och jag känner att jag verkligen kan lita på henne också..Det är ju alltid skönt att kunna lätta sitt hjärta och nån som verkligen orkar lyssna. Det är viktigt att någon som lyssnar, det är någonting som jag önskar att de flesta har i sitt liv..Den som lyssnar behöver egentligen inte komma med några konkreta råd tex så här ska du göra och det blir jättebra om du gör det här, det räcker för mig om jag bara får prata då jag mår dåligt och att den som lyssnar verkligen gör det..Jag har några såna vänner och det känns skönt, att ha vänner som jag vet att jag kan vända mig till om det är något..

Min ena jobbarkompis tex stannade kvar några extra minuter bara för att lyssna på mig, det tycker jag var väldigt fint av henne. Som sagt var goda råd behöver man inte jämt få, omtanke och förståelse räcker långt..Jag känner mig hur som helst mycket lättare om hjärtat.

Det är jobbigt att bära saker inom sig alltför länge, det är som om man har ett rep som man först knyter lite löst, och sen knyter man hårdare och hårdare, och till slut drar man åt för hårt, och de är inte bra.

På Lidel träffade jag förresten en gammal jobbarkompis som var väldigt längesen jag träffade, vi bodde i samma kvarter då vi gick i skolan. Det var så kul att träffa henne och vi pratade en stund, jag blev så ledsen för hennes skull då hon berättade att hon förlorat sin flicka 2006 i en biilolycka, och jag beklagade sorgen. Jag hade egentligen lust att bara krama om henne, men jag vågade inte. Det måste vara det absolut värsta man kan vara med om att förlora sitt barn..Jag vet personligen inte vad jag skulle ta mig till om det hände min dotter något, hon är ju det käraste jag har.

En sak nämde jag och min vän, vi pratade lite om att det finns personer som är väldigt utseendefixerad. Eftersom jag själv inte ser särskilt bra ut och vet att jag inte är någon person som man tittar efter två gånger efter..Men det är ju så att utseendet är ju tyvärr det första man ser då man ser någon..Men sen är det ju inte utseendet man ska leva med utan det är ju människan inuti som är avgörande, men tyvärr finns det ju dom som har sina önskemål och säger att hon eller han är ju bara så himla snygg, den här måste jag bara ha. Men som jag sa, tittar man bara efter utseendet så kan man förlora mycket, då lär man ju inte känna den personen människan är innanför skalet..Det är säkert många som gjort det misstaget att missa att lära känna en människa bara för att man inte tycker a tt han hon är tillräckligt snygg..Och det kan jag tycka är ganska omoget tänkt..

Nu är jag ingen krog människa eller en som går ut och dansar särskilt ofta, men är det inte oftat så att den som är snygg får dansa mer, eller får killarna svärmande efter sig på krogen? Men det handlar ju förstås inte bara om hur snygg man är, utan också hur bra man är på att ta för sig och vilja ta plats. En sån människa är jag tyvärr inte heller, jag skulle nog hellre säga att jag är en sån som sitter och tittar runt omkring, och sen om det skulle komma fram någon och vilja prata, så skulle jag ju göra det naturligtvis, oavsett hur denna person ser ut, bara han eller hon är någorulunda nykter, trevlig och skötsam..Jag väljer att se en människas inre egenskaper, det vinner man nog på i längden tror jag  

Godkväll!

Åh vad härligt, nu har jag äntligen fått hem min dator, och jag måste rent av säga att den går som en klocka, av det jag har sett hitills, och jag är så himla nöjd  Den här personen som hjälpt mig är verkligen en fena på datorer, och det var så himla snällt av honom och ställa upp och hjälpa mig för en billig slant.

Nu var det ju ett tag sen jag skrev sist, inte för att jag tror att det är så särskilt många som har saknat mig, men jag skriver väl några rader i aiiafall, så får jag se om någon läser det. Annars är det ju bra att skriva om inte annat för att riktigt känna på hur tangenterna flyter med då jag skriver nu, det känns riktigt underbart..Så härligt att jag kanske tar i tu med min bok så småningom nu då det går lättare att skriva.

Problemet är att jag måste börja om med allting, men som väl är så har jag ju kopia och jag hade ju ändå inte skrivit så värst många sidor sist.O

Idag har det varit en bra dag på jobbet, som det så ofta är. Vi har så roligt ihop och jag trivs ju så pass bra så det känns oftast bara kul att fara och jobba.

Annars har det inte hunnit hända så speciellt mycket som jag kommer ihåg. Hockeyn är defenetivt inte mycket att skriva om, var tyvär inte särskilt mycket som stämde med Aiks spel överhuvudtaget. Siffrorna 6-1 säger väl det mesta om matchen? Det enda som var någorlunda positivt var att vi lyckades jämna till skottstatistiken något, men Frölunda kommer defenitivt att bli farliga för oss i slutspelet.

Suck,,imorgon blir jag gammal, det känns inget kul så jag tycker egentligen inte att det är särskilt mycket att fira, och det är ju inte ens jämt..Som jag sa på jobbet nu, tänk er om fyrtio år då är jag över åttio och sen om tjugo år till så är jag 100, och då kan man lika gärna slänga sig i graven direkt, om jag ens skulle bli så gammal  

Min mamma blev ju som bekant bara 56 men jag hoppas naturligtvis att jag får bli något äldre än så.  Tror ni att nån går på om jag säger att jag är 24,,jag menar det är ju bara omvända siffror med 42?   

Fast det är väl skillnad om jag skulle se ut som en plastopererad fotomodell, då kanske jag skulle kunna klassa som 24 men tyvär så gör jag inte det, så det är inte mycket att göra år det..

Men nu ska jag susa i säng så jag orkar jobba imorgon, vi har ju semlor då, så jag hoppas på mycket folk. Men nu vet ni att jag lever i allafall  

Godkäll!

Ja då sitter jag här vid tangenterna igen, det här blir det sista inlägget jag skriver för helgen. Jag ska lämna in min dator till en vänlig själ och jag hoppas att han kan fixa upp den så att den blir i betydligt bättre skick än vad den är jus nu. Jag känner att jag blir mest irriterad då jag sitter vid den och då är det ju naturligtvis inget kul.

Jag mår inte särskilt bra just nu, har så många funderingar som går runt i huvudet på mig..Och jag känner att det bara skulle vara skönt att komma bort från allting och inte bry mig om nåt alls. Men det går ju inte, så ser tyvär inte verkligheten ut, och jag är inte den som blundar förproblem utan jag vill ju tag i dom så fort som möjligt, men i det här fallet känner jag att det absolut bästa är att just i nuläget inte göra något alls. Sen, då jag väl kommit fram till vad jag vill så får jag väl handla utifrån det.

Jag måste säga att jag nästan har blivit lite avskräckt från fb sen händelsen för några dagar sen, då jag tog bort min vän, det är därför jag inte skriver så mycket där nu, och egentlgen har jag inte så mycket att skriva heller just nu som är värt att läsa.

Men nu måste jag sluta daton går knappt att skriva på, men jag vill passa på att önska ev läsare som hållit sig kvar en trevig helg och på återseende hoppas jag  

Gorkväll!

Ja då fick jag äntligen se Aiks första match nu efter osuppehållet, jag måste säga att jag tycker att dom spelar riktigt bra, trots att det bara blev ett poäng den här gånge. Men viljan fanns defenitivt där och kämparglöden, så jag är ändå nöjd trots förlusten, det kommer ju alltid matcher då vi förlorar, men det handlar ju till stor del också på vilket sätt de förlorar matcherna på  

Annars har det varit en bra dag på jobbet idag, fast jag hoppas snart det börjar komma till mer folk. Jag trivs så himla bra med jobbet, så det känns mest bara roligt att fara dit..sällan är det jag gruvar mig för att fara till jobbet som jag har gjort förr ibland. Det enda som är jobbigt är då jag ska upp klockan fem, men det brukar gå snabbt över då jag väl kommit mig upp ur sängen så. Jag hoppas verkligen att jag får behålla det här jobbet, men jag vågar inte hoppas för mycket och det kanske är lika bra det, annars blir man ju bara besviken.

jag funderar lite över det här med kärlek. Tänk, att den kan göra så riktigt ont ibland, och för vissa är den fullkomligt underbar...Det är så olika med det, jag menar om kärleken är besvarad så är det ju bra, men är den inte det så..

Jag vet själv hur det känns med obesvarad kärlek, det är jobbigt..Det minns jag då jag träffade min kk som jag hade ett tag innan jag träffade min man..

Vi träffades på en sida som heter Kamrat, ibörjan var han jätteintresserad och visade att han ville träffa mig och fick mig att hoppas på något. Och när han väl fått mig i säng så visade han inga fler känslor, bara sexlusten fanns där.

Men jag min arme idiot blev ju kär i honom och han sa till mig ärligt som han var att han inte hade några känslor för mig men han sa samtidigt att vi får se.

Jag gick med på att fortsätta träffa honom, vi träffades bara då och då nån helg i månaden. Men herregud så ont det gjorde i mitt hjärta, och när vi hade haft siffran klart så frågade han när jag skulle hem,,Han kunde verkligen få mig att känna mig helt värdelös, jag mådde så dåligt just då och var extra sårbar strax efter skilsmässan, och det visste han förmodligen om..

Det orättvisa var att det var alltid jag som fick komma till honom och slösa pengar på dom där menlösa resorna, ändå hade han körkort och bil och hyfsat bra ekonomi. Han var en snål jävel också,,Men inte tänkte jag så mycket på det, jag tänkte så att jag är inte värd något bättre, han finns här och jag är så värlelös och ful att jag inte kommer att få något mycket bättre. Och jag hoppades fortfarande på det där kanske...

Men jag mådde skitdåligt, han kunde vara riktigt elak mot mig..Jag frågade lite försiktigt en gång om han skulle sakna mig då jag for,,och han svarade ärligt inte du men din f...., ni kan gissa hur mycket det orden sved inom mig..

Varenda gång jag åkte hem så brast mitt hjärta och jag grät när jag skulle hem. Och när jag låg hos honom på nätterna så då han somnat, grät jag mig nästan till söms för det gjorde så fruktansvärt ont i hjärtat på mig..Vet inte om han hörde det eller inte, men han brydde sig inte om det i allafall..

Men till sist hade jag i allafall modet att bryta mig loss från honom, och han försökte på alla möjliga sätt att få mig tillbaka, och påstod tilll och med att han var kär i mig och låtsades vara så ledsen, men det där trodde jag inte ett skit på  

Så nog vet jag hur ont kärleken kan göra,,Men jag kände att det inte var värt att slösa bort mitt liv något mer på ett kanske...När man kan få så mycket mer och ett så mycket bättre liv, men vad vet man om det då man i den stunden just är olyckligt kär i någon?

Som jag har skrivit förr så har man ju tyvärr inget facit på hur ens liv ska se ut..Men vad man däremot kan göra är att se till sitt eget bästa, mår man inte bra som i mitt fall så är det bästa att bryta sig lös..Och känner man ändå att man vill stanna och se vad det leder till så får man väl det, det är ju ens eget liv och ens egna val man gör..Men jag har nu kommit till den instinkten att jag vill inte slösa bort mitt liv av det som är kvar, utan göra det allra bästa jag kan av det, man blir ju inte yngre direkt med tiden.

Jag skulle inte vilja ligga på min dödsbädd och se tillbaka och säga att jag har slösat bort mitt liv på jorden till ingenting, jag skulle vilja ha en massa roliga minnen och kunna le tillbaka och säga men jag gjorde åtminstone det här och jag följde mitt hjärta och gjorde det som var rätt för mig själv  

Godkväll!

Nu är det väl snart dags att krypa i säng så jag orkar upp klockan fem imorgon..Tänk att det aldrig ska få vara riktigt bra, jag vill inte vara någon elak person, men just nu känner jag mig verkligen elak..

När en person inte förstår att ett nej är ett nej och att jag vill vara ifred, då är det så..Han har fått en tidigare chans då jag förlät honom och tänkte behålla honom som vän, men jag känner att jag inte orkar med det där längre.

Jag känner mig som en jättelak bitch just nu, men även jag måste ju säga ifrån att nu räcker det..Så jag gjorde något som jag egentligen inte ville göra, jag tog bort honom..Och skrev ett ärligt meddelande till honom där jag förklarade varför, att jag vill vara ifred men att han inte respekterar det så därför skrev jag att jag tar bort dig nu tyvärr..

Och så gjorde jag det, jag fick svar av honom och personen i fråga bad om ursäkt och skrev en massa annat fjäsk..Och vill att vi ska bli vänner igen, men jag orkar inte, inte just nu..

Jag har nog med mina egna bekymmer just nu, jag orkar inte--Jag vill alltid vara snäll mot människor, jag vill alla jag känner allt gott, men jag bara kände att nu är det nog..Just nu orkar jag inte lägga någon mer energi på en som inte förstår att det är dags att backa och att jag inte orkar just nu ha med honom att göra..

Och så skrev han att jag förstår att du vill vara ifred, säg bara till så skriver jag inte tills du vill det..Men hallå,,jag har ju redan gjort klart för honom en gång tidigare att jag inte vill att han ska skriva fler meddelanden om jag inte svarar, och fattar man det inte en gång, varför ska man då fatta det efter två eller tre?

Jag har i allfall varit på gymmet idag en snabbsväng och det gick bra, fast det märktes att jag inte tränat på ett tag. Men jag gick i allafall en timme på löpbandet och det blev drygt 400  kalorier på över sex km, alltid en början..

Men nu tror jag att jag går och lägger mig,,jag känner mig så less på allt just nu..

En god natts sömn önskar jag ev läsare läser detta trista inlägg  

Godvkäll!

Jag måte säga att jag har haft en riktigt hyfsat bra lördag, har haft betydligt sämre måste jag säga  Det började med en rejäl och skön sovmorgon, då jag vaknade vid tolv så kändes det ungefär som om någon hade slagit mig i huvudet. Men det gick som väl över rätt snabbt då jag väl kvicknade till.

Blev riktigt förvånad då jag vägde mig i morse, hade gått ner 1.6  kg på en vecka, har ingen som helst aning om hur det kan ha gåt till, så nu visade siffrorna alltså 84,6, och även midjemåttet hade också minskat.

Men det är väl för att jag rör på mig så pass mycket och sen har jag ju även minskat på potionerna ganska rejält. Och det beror väl säkert delvis på hur man mår samtidigt också. Den här tiden har ju som sagt sagt varit både lite upp och ner.

Men om vi ska återgå till ida så efter jag käkat lite lunch så tog jag bussen till stan, jag tänkte köpa en ny kattlåda åt Molly, för den gamla vi hade var så gammal och ful. Sen var jag också inne på apoteket innan jag for hem.

På bussen träffade jag vår fina kompis som skulle komma och hälsa på oss och käka middag. Vi hade trevligt som vanligt, spelade lite kort som jag naturligtvis inte vann och sen efter vi hade käkat såg vi lite konståkning.

Jag blev fakiskt hyfsat nöjd över melodifestivalen denna gång och tyckte att helt rätt låtar gick vidare direkt till finalen..Jag är inte förvånad över att Linda Bengsing inte gick vidare längre, tyckte inte att den där låten som hon sjöng var särskilt passande för hennes röst.

En bra sak som hänt är att jag äntligen har tagit av mig det där eländiga bandaget. Nu ärju inte jag någon sjuksköterska men jag tycker faktiskt att brännskadan på handleden ser så pass bra ut att jag inte tycker att jag behöver det längre..Och det är ju min kropp och mitt liv så jag bestämmer när det passar att ta av det  

Imorgon har jag tänkt att fara till gymmet en sväng och sen ska jag ta mig en dusch utan plastpåse på armen, det känns underbart..

Då kanske jag kan bli mig själv igen  

Men först imorgon ska jag naturligtvis se Sveriges Osfinal, och det ska verkligen bli intressant, jag hoppas naturligtvis  att vår lagkapten får ordentligt med speltid nu. Och kanske gör något mål, vem vet? Men huvudsaken är i allafall att någon gör mål, och jag gissar naturligtvis på snygg, världens bäste Karlsson. Den killen är verkligen kul att se på isen måste jag säga och snygga mål gör han också  

Men nu blir det lite mer Beverli hills innan det blir dags att göra kväll,,En god fortsättning på lördagskvällen önskar jag eventuella läsare,,Kram  

Godkväll!

Ja då var det fredag, tänk så himla fort tiden går, och vi med den tråkigt nog. Det har varit ganska lugnt på jobbet, lite tråkigt tycker jag, det börjar komma mindre folk, men jag hoppas att det vänder snart. Men trevligt har vi iallafall på jobbet med mycket prat och skratt, går ju alldeles utmärkt att både jobba och prata samtidigt  

Jag fick ett väldigt underligt samtal som jag och min dotter skrattat åt nästan hela kvällen, fast egentligen är lite lite obehagligt samtidigt,

I allafall så ringde ett okänt nummer, vi har kollat upp det och det är tydligen ett par som är från Norsjö.  Den där jävla kärringen som presenterade sig kallade sig för Sonja, och hon påstod att vi var gamla bekanta, och jag sa jaså jag vet då inte vem du är..Sen började hon babbla om att hon har spårat min mailadress till mig  och att det visade sig att mitt namn och nummer kom fram, och fråga mig ingenting..Jag var som ett levande frågetecken..

Hon påstod alltså att jag hade gjort en anmälan  hennes jävla hundar och hon sa och mina hundar som är så välskötta.

Jag sa jag har ingen som helst aning om det, och då började den där jävla kärringen fråga mig ´vart jag bodde och om någon av mina kompisar kunde ha andvänt min dator eller om jag kände någon som hade hund..Och jag blev så himla irriterad över alla dessa frågor att jag helt sonika sa, jag vet inte vem du är, jag skiter i dina jävla hundar, det här får du reda upp själv. DÅ lät hon faktiskt lite spak och sa, jag förstår det och sen sa jag hejdå och tryckte helt sonika av luren..

Och min dotter hade så roligt åt min min och min reaktion och sen slutade det med att vi började skratta, alltså det var helt sjukt  

Ja ni hör jag kan faktiskt vara en riktig hagga ibland, då jag blir tillräckligt irriterad..Jag menar vad är det för sätt och komma och anklaga oskyldigt folk på det där sättet och börja ställa en massa konstiga frågor bara sådär ?

Men man ska aldrig sluta förvåna sig över folk tydligen..Jag menar om det nu är någon som gjort en anmälan på hennes hundar så borde det väl i så fall finnas någon anledning till det?  Annars är ju den som har anmält saken av misskötskel lika dum i huvudet som gör en sån sak om det inte finns någon grund i det hela?

Ja den där saken kan man väl egentligen diskutera hur mycket som helst, och är det så att det ligger någon grund till anklagelserna så tycker jag verkligen synd om hundarna eftersom jag är en riktig djurvän, och då hoppas jag att saken reds upp så hundarna får det bra. Men just i det ögonblicket så kunde jag inte tycka synd om jyckarna för jag blev så arg på det där kärringhelvetet.

Men nu ska jag inte tänka på det där något mer utan bara njuta av resten av kvällen och försöka att inte deppa ner mig för mycket..Ingenting blir bättre av att man går och tycker synd om sig själv, eller hur?

Förut då jag mått dåligt så har jag alltid kunnat fara till gymmet, under min tid då jag hade det jobbigt med jobbet och då när jag gick där på löpbandet och lyssnade på musik så skingrades tankarna och jag blev på bättre humör, om jag inte hade haft gymmet och familjen under den tiden så hade jag väl blivit sängliggandes i sängen och stirrat upp i taket, som jag ju tänkte många gånger..

Jag tror att jag känner mig lite deppig nu det beror nog till stor del på allt som hänt senaste tiden, jag tänker i första hand på Calles plötsliga död..Jag menar har man levt ihop med någon i sexton år som plötsligt lämnar jordelivet så blir det säkert någon eftereaktion förr eller senare,,Man börjar kanske fundera lite väl mycket över livet och det känns ju fortfarande som ett litet hål i hjärtat av tomhet..Jag menar om jag och Calle inte hade skilt oss och jag inte träffat min nuvarande man så hade det varit jag som varit änka nu..Jag lider faktiskt väldigt mycket med hans sambo, så jobbigt hon måste ha det, hon som fick tillbringa sin tid med Calles sista år och sen helt plötsligt rycks han bara bort ur hennes liv sådär,,Jag vet ju också vilken fin och fantastisk människa han var, även fast vi naturligtvis också hade våra svåra och jobbiga stunder, jag menar man skiljs ju oftast alltid av en eller flera anledningar..

Och tiden som följer efter är oftast väldigt jobbig, det var den ju som ni vet för mig..

Men nu ska jag sluta tråka ut er med det där, det här blev ett väldigt deppigt inlägg, men som sagt var flaggan kan ju inte alltid vara på topp,,och det kommer alltid tider då man börjar må bättre igen, så många depperioder som jag har klarat mig igenom, och alltid har jag rest mig starkare i ryggen efter varje mottgång