Godnatt!

Det är inte klokt vad man börjar vända på dygnet nu då man har semester. Det kommer att bli väldigt kämpigt sedan då jag ska vända tillbaka det igen, men det får bli bekymren då i stället.

Idag har det varit en rätt lugn och bra dag, om man bortser från vädret då. Men som pippi sa, man får vara glad att man har något väder alls  

En promenad blev det i allafall just emellan regnskurarna. Jag trivs så himla bra där vi bor, finns så mycket fina promenadvägar och grönområden där man kan gå.

Jag som trodde att det skulle bli jobbigt att flytta, att jag skulle sakna vårt gamla ställe. Men det gör jag inte nu, inte för fem öre.

Jag känner att jag har hamnat rätt. Här känner jag verkligen mig som hemma, det förra placet kändes mest som en förvaring, där man kunde bo så länge, typ..

Nu har jag verkligen bestämt mig på allvar för att återuppta mina försök att gå ner i vikt. Jag måste för min egen skull, känner att jag inte trivs med mig själv som det är just nu. gillar inte alls det jag ser i spegeln just nu.

Även om det inte är så mycket jag gått upp så känner jag mig ändå inte nöjd, jag vill ju fortsätta min resa neråt. Och bara för att jag nu har semester så ska det inte innebära att jag ska gå upp igen. SOm är så lätt hänt, då man falller tillbaka i de gamla, dåliga vanorna igen.

På torsdag ska jag träffa en dietist hon lät då väldigt gullig i telefonen då jag pratade med henne. Jag hoppas att jag får några riktigt bra tips och råd av henne, och sen ska jag gå och väga mig hos henne ibland, tänker jag.

Och då när man har det stödet i ryggen så vill man ju inte gå upp, så skäms jag ju. Om jag skulle väga mig hos henne om låt oss säga två månader, så skulle det kännas väldigt pinsamt om jag gått upp igen.

Men som sagt var allt börjar och slutar med sig själv, man kan egentligen ta emot hur mycket tips och råd som helst från andra, och prova vilka metoder man vill, men vill man inte från hjärtat så lyssnar man kanske inte så mycket som man borde göra på andras goda råd, och man gör som man vill i allafall..

Men nu har jag bestämt mig, för säkert hundrade gången har jag sagt det, jag vet   Men nu ska jag på allvar börja ta tag i träningen igen, ska börja med att släpa mig till gymmet och sen ta shabam på måndag igen.

Det är ju en rolig träning dessutom, jag tycker ju om att dansa. Hon blev så glad ledaren då hon såg mig sist, att jag nästan kände mig taskig förra måndagen då jag inte for.

Jag funderar på att pröva på den här lch metoden, den verkar ju ändå rätt bra. Har läst lite mer djupgående om den.  Om den skulle funka så skulle det ju vara bra, eller 5:2.

Att bara käka dietsoppor funkar inte riktigt för min del, har ju prövat de, men det gick inte så bra som jag hade hoppats, trots att smakerna på sopporna smakade hyggligt bra ändå.

Men skam den som ger sig.

Jag och dottern har hunnit se två avsnitt av Vamparie Diaries också, och det är spännande som vanligt. Vi har sett några avsnitt på säsong 5 nu, och jag antar att vi nog hinner se färdigt den säsongen innan min semester är slut, om vi fortsätter i den här takten  

Men nu ska jag nog plinga i säng tror jag, natti natti eventuella nattsuddare.  

Godnatt!

Ja nu tänkte jag skriva några rader, jag är likas ändå uppe och väntar tills min dotter ska komma hem. Jag tycker att det känns tryggast att inte gå och lägga sig före hon kommer hem, hur mycket klockan än blir..Men imorgon får jag ju sova ändå hur som helst  

Det har varit en riktigt fin dag idag, ja det har ni säkert förstått på bilderna. Jag kan knappt fatta att min lilla flicka har blivit så stor, och jag kan än en gång inte låta bli att fundera på vart tiden har tagit vägen.

I kyrkan var det så fint, och jag blev tårögd då jag såg alla så fint klädda studenter, de flesta killarna i kostymer, och tjejerna i fina klänningar.

Prästen var lite smårolig tyckte jag, han började genast säga att, alla ska vi dö en dag, även ni, sa han och tittade på studenterna. Det är kanske inte riktigt det som man vill höra då man sitter där lycklig och glad på sin studentdag. Men som talat så hade han ju en poäng med sitt tal, att vi bara har ett liv, och att vi ska ta väl vara på det. Att vi ska våga misslyckas och ta lärdom av det, och etc..Han verkar också vara en fan av den här serien Game of thrones, har aldrig sett den, men det kanske kan vara en ide att göra det.   Och att man i den åldern oftast tror man är odödlig, fast man inte är det. Jag skrattade då han berättade att han dragit iväg till Tyskland och flyttat till en kärlek han träffat där, men sen tog det slut och han drog hem igen. Då sa han lite lurigt att jag fick i allafall lära mig tyska, och så sa han att han fortfarande hade en del kompisar kvar där i tyskland. Vad han ville säga med det är nog att det kan vara värt att ta risker, att man alltid kan vara värt det på nåt sätt  

Sen gick vi på allstars och åt en riktigt god studentmiddag, och dyr blev den också runt 800 spänn för tre pers, men det var det värt.

Sen blev det snabbt hemåt, och min dotter skulle ju iväg nästan direkt efter. Så jag och gubben fick en ensamkväll, och vi har haft mysigt.

vi funderade på vad vi skulle hitta på, och jag kom på den briljanta iden att vi kunde gå och bowla. eftersom vi nu har flyttat närmare stan så har vi ju väldigt nära till bowlingkompaniet.

Så vi gick dit och på fredagar så har dom discobowling, der är riktigt trevligt. Och mycket bra musik fick vi höra, hade riktigt svårt att inte tralla med i musiken, och speciellt inte i denna låt som ju också spelades: Lite halvfånig, men ändå rätt kul på nåt vis :)

Men hur som helst så slutade det med att jag fick spö. Men fick ändå över 400 poäng på fyra serier, vilket är riktigt hyfsat för att vara mig   Sen blev det ett sent kvällsmål på krysset, har ju aldrig ätit där förut. Men det funkade ju bra ett hyfsat ställe att äta på, god mat och bra service, trevlig personal. Så det var inte sista gången vi åt där skulle jag tro.

Och sen avslutades kvällen med en film av Micke och Veronica, den är ju bara sjukt bra..Och nu avslutas natten fortfarande med att jag sitter uppe ett litet tag till,,natti natti ni som redan sover och alla andra som är vakna, är nog inte särskilt många nu gissar jag då klockan är halv tre snart,,  Nu kan jag sova, nu kom hon hem  

Godkväll!

Ja då har en hel vecka redan snart gått av min semester, det går ändå rätt fort fast jag inte har gjort något särskilt.  Nu har jag äntligen tagit steget ut och ringt till kuratorn, det kändes bra faktiskt, hon var trevlig att prata med. Fast det blir inget av förrän i höst.

Det beror på om jag får prata med nån psykolog eftersom mina sår är så pass djupa som dom är, från allt som hänt under årens gång.

Hon blev väldigt förskräckt rent av då jag berättade om kommunen vad min förre chef gjorde i. Det verkar som att hon tycker att det kan vara den största biten att jobba med just nu. Hur det har påverkat mig som person och vad jag har för ärr av det eftersom det kom så plötsligt, och sen efter det så fick jag ju egentligen ingen hjälp och stöttning alls.

Det var ju bara så att jag fick som förklaring bara typ att jag är dum i huvudet, och det här är dina brister och fel. Och sen slutade ju som alla vet att jag fick sparken. Och sen fick jag ju hjälp med att komma till mitt nyvarande jobb, vilket jag är väldigt glad och tacksam över idag, att ha ett jobb där jag faktiskt känner mig värd något och att jag visst duger och kan.

Vad min kurator tyckte var värst var att min förre chef sa att det här skulle hjälpa mig, och visst har det hjälpt mig till ett bättre jobb, men det ledde ändå till att jag fick sparken, och allt gick dessutom så snabbt. Hon sa att hon tyckte det var bra att jag blandade in facket, det var ju det första jag gjorde då jag fick mitt svar. Och då jag heller inte riktigt fick förklarat vad det där jäkla papperet innebar.

Hon tycker att vi ska göra en riktig utredning kring det..Jag kan delvis hålla med om att det kan vara bra, men samtidigt så känns det ju också ganska jobbigt att fortsätta gräva i gamla sår som mest troligt kommer att göra ont.

Och det förstod ju hon också, jag har ju försökt att glömma och gå vidare vad jag kan efter det, men visst finns det fortfarande där och gror inom mig, att jag inte duger som jag är.

Men det här kan ju vara en bra början för mig att verkligen få ett korrekt avslut på allt det här, och få det där jävla testet riktigt förklarat för mig vad allting innebär. och hur det kan vara bra att gå vidare efter det där.

Ingen faktiskt ingen människa förtjänar att bli behandlad som jag gjort.

Jag har ju faktiskt inte heller orkat ta tag i det, har ju haft problem nog så jag klarar mig, sen Calle dog, och en del annat så det har blivit att jag tycker att det har varit enklast att sopa allt det under mattan, som mycket jag har gjort i mitt liv.

Men som sagt var det blir inte förrän i höst allt startar, och sen får vi se hur det hela slutar.

Kuratorn hade haft nåt möte med psykologerna och de tyckte också att det jag har varit med om är fruktansvärt, men jag har som sagt var. Men  gjort som med allting annat, jag har lagt det åt sidan och koncentrerat mig på nästa sak, och nästa..

 Men jag vet att jag har mycket styrka inom mig, så jag klarar det, som med allt annat jag varit med om. Styrka är ingenting som man föds med, det får man ju som bekant efterhand, alltefersom man klarar svårigheterna i sitt liv, för varje svårighet man möter, blir man starkare och klarar mer än man någonsin trott var möjligt  

Det säger jag inte bara till mig själv, utan också till andra läsare som kanske står i ett vägskäl i sitt liv, som verkligen vill göra något för att förbättra sitt liv. Det kan man alltid, oavsett hur svårt det än ser ut.

Ett steg i taget.

Det kan heta att nu är det försent att ta tag i sina problem, men det är det aldrig. Ju fortare man gör det , dessto bättre..Jag gör det här för att jag vill må bra, och vill finna frid i hjärta och stjäl och veta att jag verkligen gör allt för att få ett bättre liv, det man har inom sig, bär man med sig livet ut.

Allting börjar och slutar med en själv. Man är inte dum bara för att ett papper visar en viss sak, det som verkligen visar vilken fantastiskt människa man är, är faktiskt där man har ett hjärta. Det goda val man gör i livet, och viljan att visa kärlek och att bli älskad, och göra människor glada, visa att man har empati och bryr sig om andra, Det är egenskaper som jag värdesätter.

Visst är det bra om man är smart också och har hjärna, hur skulle det annars se ut i världen? Om inte de smarta fanns? De som verkligen kan så mycket och blir doktorer, psykologer, lärare och you name it.

Annars skulle vi ju inte ens få nån hjälp alls om det inte finns dom som har det där extra läshuvudet som behövs för att bli något stort.

Men alla människor är lika mycket värda oavsett vad vi än har för förmågor och nedsättningar, som kanske hindrar oss att göra det där lilla extra som man faktiskt innerst inne vill, men kanske inte har det där lilla extra som behövs.

Så har vi alla ett värde  

Godkväll!

Ja då sitter jag här, rätt nöjd efter min första semesterdag, om man bortsker från vädret då, som bara har varit skit, Regn och blåst i stort sett hela dagan, förutom nu då på kvällen då man snart ska gå i säng.

Min dag började med en rejäl sovmorgon, kändes faktiskt rätt strange att inte stiga upp klockan sex, men det gissar jag blir nog en rätt snabb sak att vänja sig av med antar jag  

Sen blev det ett snabbt besök på coop, jag börjar faktiskt tycka riktigt bra om det där stället, förstår att det är många som gillar att hänga där. Samtidigt som det är en affär så verkar det ju också vara någon slags mötesplats där man kan träffa folk, och så finns där ju billigt fika, korv och sånt, och en restaurang där uppe också.

Jag träffade en vän där, och surrade bort en stund där. köpte fika för hela 15 spänn, var faktiskt inte igår jag köpte så billigt fika, men det kändes bra för börsen, måste ju spara pengar nu inför London resan  .

Sen träffade jag min dotter i stan och vi gick till snutstation och fixade passen, tar en vecka innan de kommer. För två pass blev det 700 kr.

Men sa hon som satt i luckan att från och med 1 juli så ska man tydligen inte behöva ha pass då man reser inom euländerna, hon sa att dom hade fått papper på det. Men det spelar ju ingen roll nu, då vi redan fixat det och vi åker ju den 24 så.

Och sen träffade vi min man, vi skulle hitta ett par byxor åt honom som han ska ha då vi på fredag ska fara och se då min dotter ska ta studenten, Jag fattar ärligt talat inte att tiden går så himla snabbt, min lilla bebis som har blivit så stor ska ta studenten  . Vart tar tiden vägen egentligen? Snyft..

Nu har jag börjat komma igång att läsa igen.  Köpte en bra bok från ica i helgen, Förut fullkomligt slukade jag alla harlequinn böcker som kom i min väg.  Och nu har jag haft en lång period då jag inte har läst en enda rad.

Men ikväll har jag alltså legat i sängen och sträckläst 162 sidor, tog drygt tre timmar. Men boken är på över 300 sidor, så det tar väl nån dag till eller två innan jag läst ut den  Minnen av dig heter den. Handlar om en tjej som misstänker att hon blivit kidnappad som barn, men finns naturligtvis inte några bevis, hon har minnen av en blond kvinna som har funnits i hennes liv, men som ingen vill tala om. och nu är hennes mamma som hon har nu alltså döende i cancer, och en privatdetektiv är ute efter mamman som inte har levt ett alldelles helgonaktigt liv. Den innehåller också en hel del romantik, mycket lättläst bok som jag rekomenderar  

Imorgon måste jag gå och skriva in mig på vårdcentralen här, ska se då om  jag har möjlighet att få träffa kuratorn där, fast jag antar att det säkert är kö tid dit. Jag förmodar att det kanske kan bli nångång i höst.

men nu är det slutbabblat för ikväll, en godnatt sömn önskar jag som vanligt eventuella läsare  

Åren far så snabbt iväg,

rätt som det är så sitter man

här och tänker, hjälp, var har

alla åren tagit vägen?

Vad jag önskar att jag hade gjort

si eller så, då kanske det där inte,

hade hänt.

Men vad hjälper det? Det förflutna tillhör

det förflutna, det går inte att ändra,

eller vrida tillbaka klockan, hur mycket

man än kan önska det.

Så många gånger jag önskat att jag själv

hade kunnat göra det. Tänk så mycket tid

jag ibland har slösat bort på saker som,

inte har gett mig något.

Det är något jag fortfarande kan komma på

mig själv med att göra. Att varför bryr jag mig,

ens om att tänka på det här? Det gör mig ändå

inget gott, ingen nytta alls..

Men livet är så, ibland händer bara saker som är

onödiga, som man då inte vet att man slösat

bort sin tid på,

Då får man väl tänka jag gör något bra nu i stället,

jag slutar slösa bort tid på just det här, och ägnar,

mig åt det som faktiskt får mig att må bra.

Livet är alldelles för kort, för kort för att bli bitter

och grå över saker som varit. Då man i stället kan,älska

glömma och gå vidare. Och se på framtiden, vad man kan

göra åt den, i stället för det man  har förlorat?  

Tjaba!

Ja nu var det ju några dagar sen jag skrev sist, är väldigt dålig på att uppdatera bloggen. Men nu har jag semester, så då blir det säkert mer att vänta  

Idag har det varit en trevlig dag, har varit och hälsat på brorsan, det var riktigt trevligt. Och vädret var ju strålande, så vi kunde till och med sitta ute i solen och äta. Pappa och hans sambo var med också, och det var faktiskt ändå trots allt trevligt att träffa dem igen, speciellt hans sambo. dom hade haft otur med sin bil, den hade gått sönder på vägen, och nu får dom köra i en hyrbil tills bilen är fixad och det är ju inte billigt.

Sen då jag kom hem så hade min man varit gullig och fixat maten, vi åt tacos till middag och så hade han köpt rosor och en liten chokladask åt mig för det är morsdag imorgon, så himla gulligt av honom tycker jag  

Och nu har vi äntligen tagit oss i kragen och bokat London resan, känns så himla kul och spännande på en gång. Men jag ångrar dock valet av flygplats från självaste Heahrow, en av europas största flygplatser, Hur ska jag som har lokalsinne som en liten mört kunna hitta där av alla ställen? Men tur att jag har min dotter med sig och jag har mål i munnen , är ju inte den som är rädd att fråga precis    Så det ordnar sig..

Jag måste bara berätta för ni som inte har läst på fb. Det var en kväll i förra veckan, jag hade varit på gymmet och tränat och så cyklade jag hemåt.

Då när jag nästan var framme så var där en lång, mörkhårig kille med en jättesöt hund som bad mig stanna. Och han såg ju rätt oskyldig ut, så jag stannade, som ett frågetecken.

Han frågade lite försynt om jag kände igen honom, men jag skakade på huvudet och sa, nej det gör jag inte. Så sa han att han vi gått i skola tillsammans, och jag frågade honom vad han hette. Och han sa namnet och då klingade det till.

En kille som jag minns inte var snäll i skolan mot mig, som ofta brukade reta mig och säga att jag var ful. Och retade mig för mitt tal, som ju så många andra gjorde också, så han var ju långt ifrån ensam om det.

Men han var så gullig och bad mig om ursäkt för det, och sa att då man är en 14.15 år så är man inte så tänkt, alltid, Och det vet jag ju, både barn och ungdommar i den åldern kan vara fruktansvärt grymma.

Och jag sa till honom, att det är lugnt, jag passade ju helt enkelt inte in i klassen eller skolan. Jag var för blyg, hade inte rätta utseendet och inte det rätta kläderna heller. Jag var ju en grå mus som ville synas och höras så lite som möjligt.

Men han sa att sånt ska ju inte spela någon roll, man ska ju bli accepterad ändå som man är, och i det bästa världar så ska det ju vara så också, men så är det inte idag, långt där ifrån.

Men jag förlät honom mer än gärna, jag är idag inte bitter. Jag tycker att det här var oerhört fint gjort av honom att efter så här lång tid komma ihåg och faktiskt ha det modet att be om ursäkt. Han sa att han är bra på att känna igen ansikten.

Sen stod vi och pratade en stund och han verkar faktiskt vara en riktigt hygglig person. Idag är han gift i ett bra äktenskap för andra gången och har fyra barn, eller två som är hans egna och två hans fru, men han säger att han brukar säga att han har fyra barn.

och sen skildes vi och han  kramade om mig och sa att det var trevligt att träffa mig igen. Jag blev så rörd att jag nästan började gråta.

Tycker faktiskt att fler borde följa hans exempel, det är så himla stort och godhjärtat gjort, det här är nog en av den mobbades stora dröm, att en som mobbat personen i fråga kommer flera år senare och ber om ursäkt  

Jag känner mig lätt om hjärtat och det gör säkert han också med vetskap om att jag har förlåtit honom.

Jag har faktiskt ändå valt att släppa skoltiden och gå vidare i livet, och fokusera mig på framtiden, i stället för det som varit. Mina med och motgångar i livet har faktiskt gjort mig till en starkare människa idag, en  som vet att jag klarar av betydligt mer än jag tror,  

Men nu ska jag sluta babbla för i natt och gå och lägga mig, en god natts sömn önskar jag eventuella läsare, tjingeling  

Godkväll!

Ja då var ännu en trevlig helg strax till ända. Jag måste bara säga att jag fullkomligt älskar att bo där vi flyttat nu, jag ångrar verkligen inte att vi flyttade hit, ett verkligt bra lyft måste jag säga  Och jag är så nöjd med lägenheten också, nu då vi bott in oss ett tag här. Jag kände faktiskt redan då jag första gången satte min fot här att det skulle bli bra.

Fredagen var väldigt lugn, vi hade en vanlig enkel myskväll och såg några avsnitt med Vamparie Diaries, det är bara så otroligt spännande just nu, så här i slutet av säsong fyra  

Och sen lördagen. först blev det en skön sovmorgon, fast jag har upptäckt nu på senare tid att jag sällan sover särskilt länge, det är väl bara att erkänna att man blir äldre och äldre, suck. Det är många som säger det, att ju äldre man blir, dessto tidigare vaknar man på morgonen.

Det är tråkigt nog inte som det var i ungdomens glansdagar, då man mer än gärna kunde sova till ett två om dagarna, och sen vara uppe en bra bit efter tolvslaget. Men tiderna förändras, det är inte så mycket att göra åt, tyvär.

I allafall så åkte jag och min dotter in och tränade, vi tränar ju på varsit gym, hon på 360, och jag på friskvårds, som de flesta ju redan vet.

Sen gick vi och fikade på espressohouse, deras varma ost och kalkonmackor är bara så svingoda. Sen fick jag en spontan ide att vi skulle gå på bio, i väntan på mello.

Och bion började ju klockan sex, så det blev en jäkligt lång väntetid, cirka två timmar. Vi såg pitchperfekt 2, och jag för andra gången. Tyckte faktiskt nästan att filmen var ändå bättre då jag såg om den  

Sen blev det ju kvällens höjdpunkt, melodifestivalen.

Och jag måste få säga att Måns gjorde verkligen bra ifrån sig, och jag är väldigt stolt och glad över att det blev han som fick respensensera Sverige, och han gjorde så himla bra ifrån sig,

SÅ härligt att både vi och de länder runt om i världen förstod vil´ken fantastisk bra låt Heros faktiskt är och att det är ett fantastiskt nummer vi får uppleva på scen, så hatten av för världens bästa Måns  

Idag har jag också haft en riktigt bra dag.

Lunchade med en kompis på coop, har faktiskt aldrig prövat deras mat, men den var fullt godkänd faktiskt, fast jag tog vegetariskt. Men det slank ner, och en bra salladsbuffe har det också, och ett stort utbud av fikabröd, som jag faktiskt inte tog köpte av  

timmarna rann iväg och sen var jag tvungen att handla till maten och kaffe, hade slut den hemma.

Och så kom en annan fin vän till mig och fikade, och vi hade riktigt trevligt tycker jag, och vips så var den söndagen slut  

Nu har jag bara en vecka kvar till min semester börjar, det känns väldigt konstigt att ha semester så tidigt, Men det ska bli skönt det också, och i sommar så har ju hela fyra veckor, och den förra bara en. Så det är ju lite skillnad, att ha en mer normal semester nu  

Men nu ska jag plinga i säng och sluta babbla för ikväll..tjingeling och tjoflöjt  

Var rädda om varandra, vi

har bara ett liv, ta vara på allt

det fina livet har att ge.

Se varenda sekund som en fantastisk

möjlighet att ta vara på livet.

gör det du tycker om och som, får

dig att le, kasta inte bort ditt liv,

på sånt som inte får dig att må bra.

Du är värdefull, en värdefull gåva som

är värd att se och höras.

Ta vara på livet, och allt det fina det

har att ge , lev här och nu, inget blir bättre

av att oroa sig för det som kanske kan ske,

ta vara på alla guldkorn som finns runt omkring

dig  

För varje minut man är arg och bitter, förlorar du

två minuter då du kan vara glad  

Ett leende och varma ord kan betyda så mycket

för en annan medmänniska, mer än du nånsin

kan förstå, ord som tack, hej och förlåt, kan betyda betydligt

¨mer för nån annan än vad man själv tror.

godkväll!

Ja jag vet som sagt var inte riktigt vad jag ska säga om den här dagen, en rätt märklig dag, skulle jag nog vilja säga. Vi kan börja med läkarbesöket som jag var på idag, och det gick riktigt bra.

I höst får jag som sagt var operera bort det, och det känns väldigt skönt, Fast lite orolig är jag förstås till operationen, sen måste jag ju bli sjukskriven en vecka eller två medans såret läker ihop. Är orolig för hur ont det kommer att göra efteråt, men tydligen så får man smärtstillande tabletter med sig hem, och tur är det, hoppas bara de hjälper,

Men skönt är det ändå att hitta läkare som tror på mig och tar mig på allvar, den läkare som jag träffade först, han som skrattade åt mig skulle egentligen få bli av med sin licens tycker jag, men det är ingenting som jag orkar bry mig om, Ingenting som man orkar gå och vara bitter över heller. Livet är ju för kort för att gå och vara bitter, eller hur?  

Sen for jag till gymmet och tränade, gick en timme på löpbandet.

Sen träffade jag gubben på stan och vi gick och fikade, jag var ju hungrig, Har börjat på soppdiet nu och byter ut två mål varje dag, eller jag kanske ska skriva att jag försöker det.

Men hittils har jag då inte märkt några märkbara resultat, fast jag har ju bara hållit på i två tre dagar, typ och då med mellanrum. SÅ det är inte så konstigt om det inte ger några resultat.

Och idag blev det ju också fusk, då jag bara drack en på morgonen, och sen fikade jag och åt middag..Men det får välan ta den tid det tar, och känner jag mig att det inte går, så får jag väl helt enkelt sluta, tanken är ju att det ska ge en livsförändring, och inte bara att man snabbt går ner 10 kg för att sen gå upp de igen,

Jag prövade ringa till friskvårdskompaniets dietist idag, men hon behagade inte svara, den tråkmånsen. Tänkte det kan vara bra att ha lite stöd och hjälp då jag ska fortsätta min resa neråt, är rätt svårt själv tycker jag.

Sen då jag skulle cykla hem min cykel som varit på busstationen några dagar, gick ju bra förra sommaren då jag hade den där..Men tror ni att det gick nu?

Nix, då jag skulle hämta min cykel så fanns där bara min cykelkorg kvar, och ett uppskuret lås. fy fan, att det finns så jävliga människor...Men jag har lärt mig en läxa, man kan inte ens lämna en cykel några dagar, då blir den stulen.

Det är ju inte heller det billigaste att köpa en ny.

Sen kom jag hem deppig värre. Min man skulle gå ut och gå, och då jag låg på sängen och deppade, Så ringde han och kläckte ur sig, att vet du hur man tar sig närmast till oss, från den här gatan?

Jag tittade på luren som om jag vekrligen hörde rätt..Frågade han mig om hur man hittar? Jag som har lokalsinne som en liten mört. jag började skratta och så sa jag frågade du verkligen mig,.Och han sa ja det gjorde jag..

Haha  Man frågar inte den med det sämsta lokalsinnet om vägen, och han som känner mig så väl borde ju veta det, haha..

Och det var alltså dagens skratt..

Sen då min man lagade middag och stekte kotletter så började brandvarnaren tjuta av bara tusan..Så jag höll nästan på att få en hjärtatack, och det verkar vara en sån där brandvarnare som slutar då röken är väck..Vi försökte stänga av den, men den envisa jäveln fortsatte att tjuta, men då vi fått vädra ut och öppna fönstret så slutade den tack och lov.

Men det är ju bra att vi fått testa brandvarnaren, då vet vi ju att den funkar i allafall Jag har egentligen mer att berätta också, men det får vi ta en annan gång då andan faller på.

Nu vill jag önska eventuella läsare en trevlig fortsatt kväll,,tjohej