Tjaba!

Då var det dags för kvällens rader då, vi får väl se vad det blir..Tack för värmande kommentarer på fb, det värmer verkligen att veta att en del tycker om att läsa det jag skriver, det värmer verkligen i hjärtat..

Och skönt att veta att jag inte behöver ändra på mig, för det är egentligen ganska svårt. Även om jag skulle ändra på mig, och tex bara sitta i ett hörn och vara tyst fast jag egentligen har massor med saker på hjärtat så skulle jag väl knappast må nå mycket bättre av det? Om man ändrar på sig för att andra ska bli nöjda och då blir man ju inte nöjd själv heller, så vad är då vitsen? Då kan man ju verkligen fundera, vad är viktigare, att andra ska bli nöjda med en eller man själv? Helst vill man väl ha någon slags balansgång mellan båda sakerna, men det kan ju kanske oftast vara svårare att uppfylla..

Jag menar, det är väl ändå jag som ska leva mitt liv och inte andra?  Jag har tillbringat en stor del av mitt liv med att försöka göra andra nöjda..Och oftast så har det slutat med att jag själv har blivit olycklig då jag inte har lyckas med det. 

Idag var det sista träffen med viktgruppen, det kändes faktiskt ganska tråkigt, jag tycker dom är så trevliga dom som varirt med, och vi var ett glatt gäng, träffarna innehöll också mycket skratt och prat  

Men jag måste faktiskt säga att jag inte ångrar att jag gick med, jag har verkligen fått en annan syn på hur jag vill leva mitt tliv, och att jag vekrligen vill göra allt jag kan för att jag ska gå ner i vikt.

Och jag har ju lyckas en bra bit på väg också, det var så kul att höra min viktcoach säga att hon tyckte jag var jätteduktig och att hon verkligen såg att jag gått ner också.

Nu ska vi ha en återträff bara i slutet av mars och träffas och prata och ha roligt..Det ser jag fram emot,,fast problemet är att man ska ha med sig något nyttigt snacks,,och jag vet i fan vad jag ska ha med, kanske morötstavar att knapra på, enkelt,  haha.

Och så vill jag passa på att gratulera Hv till kvartsfinalen, grattis till er och lycka till då ni får möta oss  Och jag måste säga att jag är imponerad av Leksand, dom har gjort en riktigt bra säsong, och jag tycker att deras tränare verkar så snäll och gullig. Jag var väldigt imponerad av Leksands publik som stod och sjöng och hyllade sitt lag och deras tränare för en bra säsong, det v ar faktiskt rörande att se, Jag tycker det är kul att Leksand har tagit sig tillbaka till elitserien och jag hoppas dom är där för att stanna  

Och jag ska avsluta detta inlägg med att säga att step up verkligen inte var mi n grej överhuvudtaget..Jag menar kliva upp och ner på en bräda, hur kul är det? Och sen ska man dessutom hålla reda på armar och ben samtidigt..Och hon var så väldigt hurtig som såna där ledare brukar vara typ,,heja gänget, kom igen..

Viktcoachen sa ockdså att vi verkar ha hittat vår grej och vad vi tycker är roligt att träna med,..Och jag har kommit fram till två saker som defenitivt inte är min grej, step up och Trix. Jag skulle inte gå på Trix om jag så fick betalt för det  

Tjaba!

Då var det dags för kvällens rader då, vi får väl se vad det blir..Tack för värmande kommentarer på fb, det värmer verkligen att veta att en del tycker om att läsa det jag skriver, det värmer verkligen i hjärtat..

Och skönt att veta att jag inte behöver ändra på mig, för det är egentligen ganska svårt. Även om jag skulle ändra på mig, och tex bara sitta i ett hörn och vara tyst fast jag egentligen har massor med saker på hjärtat så skulle jag väl knappast må nå mycket bättre av det? Om man ändrar på sig för att andra ska bli nöjda och då blir man ju inte nöjd själv heller, så vad är då vitsen? Då kan man ju verkligen fundera, vad är viktigare, att andra ska bli nöjda med en eller man själv? Helst vill man väl ha någon slags balansgång mellan båda sakerna, men det kan ju kanske oftast vara svårare att uppfylla..

Jag menar, det är väl ändå jag som ska leva mitt liv och inte andra?  Jag har tillbringat en stor del av mitt liv med att försöka göra andra nöjda..Och oftast så har det slutat med att jag själv har blivit olycklig då jag inte har lyckas med det. 

Idag var det sista träffen med viktgruppen, det kändes faktiskt ganska tråkigt, jag tycker dom är så trevliga dom som varirt med, och vi var ett glatt gäng, träffarna innehöll också mycket skratt och prat  

Men jag måste faktiskt säga att jag inte ångrar att jag gick med, jag har verkligen fått en annan syn på hur jag vill leva mitt tliv, och att jag vekrligen vill göra allt jag kan för att jag ska gå ner i vikt.

Och jag har ju lyckas en bra bit på väg också, det var så kul att höra min viktcoach säga att hon tyckte jag var jätteduktig och att hon verkligen såg att jag gått ner också.

Nu ska vi ha en återträff bara i slutet av mars och träffas och prata och ha roligt..Det ser jag fram emot,,fast problemet är att man ska ha med sig något nyttigt snacks,,och jag vet i fan vad jag ska ha med, kanske morötstavar att knapra på, enkelt,  haha.

Och så vill jag passa på att gratulera Hv till kvartsfinalen, grattis till er och lycka till då ni får möta oss  Och jag måste säga att jag är imponerad av Leksand, dom har gjort en riktigt bra säsong, och jag tycker att deras tränare verkar så snäll och gullig. Jag var väldigt imponerad av Leksands publik som stod och sjöng och hyllade sitt lag och deras tränare för en bra säsong, det v ar faktiskt rörande att se, Jag tycker det är kul att Leksand har tagit sig tillbaka till elitserien och jag hoppas dom är där för att stanna  

Och jag ska avsluta detta inlägg med att säga att step up verkligen inte var mi n grej överhuvudtaget..Jag menar kliva upp och ner på en bräda, hur kul är det? Och sen ska man dessutom hålla reda på armar och ben samtidigt..Och hon var så väldigt hurtig som såna där ledare brukar vara typ,,heja gänget, kom igen..

Viktcoachen sa ockdså att vi verkar ha hittat vår grej och vad vi tycker är roligt att träna med,..Och jag har kommit fram till två saker som defenitivt inte är min grej, step up och Trix. Jag skulle inte gå på Trix om jag så fick betalt för det  

 Godkväll!

Ja då var det adjö för Modo för denna säsong, ett väldigt tråkigt sätt för dem att avsluta säsongen på. Och en ful tackling också, väldigt klumpigt av honom att dra på sig den där fem minuters utvisningen, nu kom jag inte på vad han heter han som gav tacklingen, men fult som fan var det och jag tycker inte att såna där tacklingar ens ska förekomma inom hockeyn. jag hoppas att han får rejäla böter nu då han inte kan bli avstängd när dom redan åkt ut. Och jag hoppas verkligen att Linköpingspelaren mår bra och hämtar sig från det där.

Idag har det inte hänt särskilt mycket, utan varit en rätt lugn dag. Jag har varit i disken och imorgon ska jag stå i kassan, tycker det är rätt kul båda delar.

Jag funderar över det här varför jag säger så mycket,,vad det är som gör att jag egentligen har så mycket på hjärtat och så gärna vill säga vad jag tycker och känner.

Jag har hört att det delivs kan bero på hur man har haft det som barn, och jag har haft en väldigt jobbig barndom. Då jag har varit väldigt blyg och försynt och knappt öppnat käften ens. Jag har tyckt att det bästa har varit då jag knappt har tagit någon plats alls, utan stängt in mig själv.

Jag vet faktiskt inte riktigt när min blyghet släppte,,och nu är det nästan för mycket åt andra hållet. Jag har faktiskt funderat på många gånger, vad ska jag göra för att ändra mig själv? Jag vet att alla inte tycker om såna människor som jag som säger vad man tycker och tänker. Men som jag har skrivit tidigare så är det oftast snälla saker jag säger i så fall.

Men det är ju inte alla som vill höra det jag vill säga och det gäller att vara observant och veta när nån vill höra eller inte, men det är svårt att veta, om man inte är tankeläsare förstås,  Och det är jag ju inte heller.

Men ibland funderar jag på om det inte är bäst att backa och bara vara tyst.

Det hemska med mig är att jag har inget sk pokeransikte, jag är ganska lätt att läsa av i mina ögon vad jag tänker och tycker, enligt dom som känner mig behöver man inte vara särskilt observant för att göra det..

Jag sa till min ena jobbarkompis att jag önskar att jag hade ett stenansikte som inte visade någonting om vad jag tycker och tänker, hon sa att det var bra att jag har det för då kan jag inte ljuga..

Och det är sant, jag ogillar lögner,,däremot så kan jag välja att inte berätta vissa saker som jag inte vill ska bli avslöjande, men frågar någon mig direkt så kan jag inte ljuga..Det kanske är därför jag är så pass ärlig och jag säger uppriktigt om jag tycker om någon människa..Och tycker jag inte om någon så säger jag ingenting alls så är det.

Men nu är det nog dags för mig att krypa till sängs om jag ska upp strax före tuppen klockan fem, en godnatts sömn önskar jag eventuella läsare  

Ja då skriver jag på kvällens inlägg då, det blir väl förhoppningsvis lite gladare. Jag var på gymmet idag efter jobbet, och det gick väl ganska bra, men jag kände mig ganska stressad så jag gick bara 48 min den här gången men det blev ändå nästan 5 km, och då måste jag ju också räkna med den sträckan jag går fram och tillbaka till jobbet nästan varje dag och bara det tar ju en timme, så motion får jag då  

Det var faktiskt rätt längesen jag kände att jag var i så pass bra form som jag är nu, då jag också gått ner i vikt, känner mig så mycår ket piggare och orkar mer.

Min dotter sa till mig idag, mamma hur orkar du fara direkt till gymmet då du går fram och tillbaka och jobbar och står hela dagarna? Det vet jag inte,,men energin är det som sagt inget fel och jag vill ju fortsätta gå ner i vikt så det är bara fortsätta..Som jag brukar säga,,vill man gå ner i vikt måste man offra något.

Jag tänker tex på hur mycket cocacola jag drack tidigare, det är som ett gift, då man väl har börjat dricka det är det ett helvete att bli av med. Det är ju ungefär jämförbart med att röka och snusa, pga av koffeinet som är i.

Jag dricker fortfarande cola, men inte i lika stora mängder, långt därifrån. Så det är riktigt skönt att lyckas få bättre kontroll övupper det.

Det ligger ju diabetes i min släkt också, min pappa har haft det och hans bror dog tråkigt nog av det, han blev inte så värst gammal..

Jag tycker faktiskt lite synd om min pappa,,han har förlorat båda sina bröder, en yngre bror också. Han dog då jag var liten, han hade besvär med droger och sånt och vad jag hörde så tog han livet av sig.

Tänk så hemskt att se det som sin enda lösning, då mår man väldigt dåligt..Jag vet då jag var yngre hade jag de tankarna själv många gånger, och jag funderade ofta över vad är min plats här i livet, varför finns och andas jag? Då jag inte ser någon större mening med livet.

Men jag var stark nog att resa mig från det, som jag brukar säga, det finns alltid något att leva för..Alltid finns det någon som bryr sig om hur man mår och har det, alltid finns det någon som skulle sakna en om man lämnade jordelivet  

Och nu då jag har min dotter, hon har gjort att jag klarat så många svåra stunder, det är för hennes och också för min egen skull som jag efter varje bakslag har orkat resa mig upp och ordnat upp mitt liv så bra jag någonsin kunnat.

Och nu då hennes pappa inte finns i livet längre, vem skulle annars ta hand om henne om inte jag gör det? Jag tror att allt i livet har sin mening och sin tid och plats, och så länge man har kraft att resa sig från mottgångar så är det bara att fortsätta jobba..vi har bara ett liv och det gäller att försöka kämpa sig igenom det så gott man kan  

Godkväll!

Nu har jag Modos match i bakrunden då jag skriver, och jag säger bara stackars Modo, dom kommer inte att få det lätt mot Linköping .

Idag har det varit en rätt trevlig dag på jobbet, fast det är det ju oftast förstås. Men extra kul är det ju om man kan skratta och roligt då man jobbar samtidigt..

Jag tänker faktiskt på mitt förra ställe där jag var, där var inte alls samma glada stämmning som vi har här. Jag var där några månader, och jag lärde mig aldrig riktigt att trivas där..Det berodde mycket på att man helst inte fick prata och jobba och skratt förekomm i stort sett aldrig. Jag vet inte hur det är där nu, det kan ju ha blivit bättre förstås..

Men jag kände att om jag hade fortsatt där en längre tid till så hade jag blivit som en robot, jag var på god väg att bli en..Jag kände till slut ingenting då jag jobbade, jag kände ingen glädje jag bara jobbade och gjorde det jag skulle göra utan att klaga för att tiden skulle gå så snabbt som möjligt och jag ville ju göra ett bra jobb också förstås.

Men ibland tänker jag på att det kanske vore lika bra om man blev en robot utan känslor..Det skulle egentligen vara ganska praktiskt, tänk man skulle inte kunna känna någonting, varken glädje eller sorg, eller riskera att bli sårad eller vara rädd för att såra andra..Jag menar då skulle man ju inte bry sig om någonting..Ibland kan man ju tycka att det skulle vara ganska skönt..

Fast tyvär så är jag ju inte någon sådan människa, jag bryr mig för mycket om andra människor och vill att mina vänner och min familj ska må bra..Men ibland vore det så skönt om man slapp känna något alls..

Om jag tar som ett exempel i mitt förra äktenskap så stannade jag kvar dom sista åren för min dotters skull och även min exman..Jag var så rädd att såra någon av dem, och jag är ju en sån som inte vill någon något ont..Jag visste hur ledsna de skulle bli då jag väl sa vad jag ville..

Så egentligen,,Vem sårar man mer om man stannar i ett förhållande som man inte tycker är bra? Sig själv eller sin partner? Egentligen båda två..Men eftersom jag är en ganska osjälvisk och rätt dum person kan tyckas ibland så sårar jag hellre mig själv, för jag vill inte göra någon illa,,då gör jag hellre mig själv det så enkelt är det..För då är det ju bara jag som lider och ingen annan,,eller hur? Så tänkte jag dom sista åren i mitt äktenskap,,för att jag har så svårt att såra någon jag bryr mig om..

Men jag vet att man ibland också måste sätta sig själv i första rummet och tänka vad vill jag, vad vill jag ha ut av mitt liv för att må så bra som möjligt? Men ibland är det s vårt att veta vilket beslut som är bäst för en själv,,men det är väl sånt som tiden får utvisa antar jag..

Nu kommer jag inte på så värst mycket mer att skriva, det här inlägget kändes rätt trist,,men så kan det bli ibland..Jag funderar på om jag ska spela lite på min keyboard, det var längesen jag gjorde det sist,,jag har nästan glömt bort..När jag orkar ta tag i saken ska jag börja lära mig noter  

Godkväll!

Nu har jag Modos match i bakrunden då jag skriver, och jag säger bara stackars Modo, dom kommer inte att få det lätt mot Linköping .

Idag har det varit en rätt trevlig dag på jobbet, fast det är det ju oftast förstås. Men extra kul är det ju om man kan skratta och roligt då man jobbar samtidigt..

Jag tänker faktiskt på mitt förra ställe där jag var, där var inte alls samma glada stämmning som vi har här. Jag var där några månader, och jag lärde mig aldrig riktigt att trivas där..Det berodde mycket på att man helst inte fick prata och jobba och skratt förekomm i stort sett aldrig. Jag vet inte hur det är där nu, det kan ju ha blivit bättre förstås..

Men jag kände att om jag hade fortsatt där en längre tid till så hade jag blivit som en robot, jag var på god väg att bli en..Jag kände till slut ingenting då jag jobbade, jag kände ingen glädje jag bara jobbade och gjorde det jag skulle göra utan att klaga för att tiden skulle gå så snabbt som möjligt och jag ville ju göra ett bra jobb också förstås.

Men ibland tänker jag på att det kanske vore lika bra om man blev en robot utan känslor..Det skulle egentligen vara ganska praktiskt, tänk man skulle inte kunna känna någonting, varken glädje eller sorg, eller riskera att bli sårad eller vara rädd för att såra andra..Jag menar då skulle man ju inte bry sig om någonting..Ibland kan man ju tycka att det skulle vara ganska skönt..

Fast tyvär så är jag ju inte någon sådan människa, jag bryr mig för mycket om andra människor och vill att mina vänner och min familj ska må bra..Men ibland vore det så skönt om man slapp känna något alls..

Om jag tar som ett exempel i mitt förra äktenskap så stannade jag kvar dom sista åren för min dotters skull och även min exman..Jag var så rädd att såra någon av dem, och jag är ju en sån som inte vill någon något ont..Jag visste hur ledsna de skulle bli då jag väl sa vad jag ville..

Så egentligen,,Vem sårar man mer om man stannar i ett förhållande som man inte tycker är bra? Sig själv eller sin partner? Egentligen båda två..Men eftersom jag är en ganska osjälvisk och rätt dum person kan tyckas ibland så sårar jag hellre mig själv, för jag vill inte göra någon illa,,då gör jag hellre mig själv det så enkelt är det..För då är det ju bara jag som lider och ingen annan,,eller hur? Så tänkte jag dom sista åren i mitt äktenskap,,för att jag har så svårt att såra någon jag bryr mig om..

Men jag vet att man ibland också måste sätta sig själv i första rummet och tänka vad vill jag, vad vill jag ha ut av mitt liv för att må så bra som möjligt? Men ibland är det s vårt att veta vilket beslut som är bäst för en själv,,men det är väl sånt som tiden får utvisa antar jag..

Nu kommer jag inte på så värst mycket mer att skriva, det här inlägget kändes rätt trist,,men så kan det bli ibland..Jag funderar på om jag ska spela lite på min keyboard, det var längesen jag gjorde det sist,,jag har nästan glömt bort..När jag orkar ta tag i saken ska jag börja lära mig noter  

Godkväll !

Den här dagen har runnit iväg väldigt snabbt, det har egentligen inte hänt särskilt mycket. Har bara farit iväg på gymmet en sväng. Men jag tog det ganska lugnt så nu blev det bara 6 km på en timme, men jag orkade inte köra lika hårt som igår, kände mig lite halvsliten.

Vet inte riktigt vad jag ska skriva nu, men jag brukar som oftast alltid hitta på något att skriva om. Lyssnar just nu på lite musik och det är alltid trevligt tycker jag, känner att jag mår så mycket bättre, livet skulle vara bra trist utan musik tycker jag  Nu blir det snart att se några avsnitt av Walking Dead igen med dotter, vi har ju bara säsong fyra kvar nu att se, men det pratas ju om att det ska börja spelas in en femte säsong också. Men jag får väl se om jag orkar se den.

Jag tycker det är lite trist att helgerna ska gå så himla fort, ledigheten är för kort. Jag kommer ju inte att få just någon semester i sommar som jag ju brukar ha, och det känns väl lite trist. Men vi har ju ändå inte planerat något särskilt som jag vet just nu i allafall. 

Jag och min dotter brukar ju oftast fara en sväng till Sundsvall och bo några nätter på hotell och det är ju alltid trevligt. Men dyrt brukar det ju oftast bli tråkigt nog...Men det kommer man ju inte undan med vad man än ska på sommaren, vilken resa man än vill göra så blir det ändå dyrt..

Jag vågar ju inte planera särskilt mycket inför hösten då jag inte vet hur det ser ut, om jag får behålla jobbet efter Augusti eller inte..Men hoppas gör jag ju förstås, känns ju inget vidare kul om jag skulle bli arbetslös eftersom det ju redan är så svårt med jobb som det är idag.

En sak som jag tänkte på idag, är det här med att jag ofta säger och gör saker utan att tänka mig för, jag kan tycka från början att det låter väldigt bra och kan vara bra, men sen i längden kanske det visar sig att det inte var så lyckat ändå...

Som tex så brukar ju jag ofta förespråka att jag tycker att man ska säga till människor om man har något snällt att säga till dem, vilket jag ofta brukar göra..Men ibland kan jag ju undra om det verkligen är så bra alla gånger, och då man inte får så mycket tillbaka av att göra det så kanske det är lika bra att vara tyst,,,jag vet inte..

Men det beror väl delvis på hur situationen ser ut också, och om det är ett bra läge att säga det man vill..Ibland tänker jag tyvär inte alltid så, om jag tycker om en person så känner jag att jag vill säga det..Men det är ju som sagt var inte kul om man inte får något tillbaka av att säga det, om man skulle mötas av kall tystnad bara..Hur kul är det egentligen?

Och nu menar jag inte att jag menar att jag är kär i den personen jag tycker om så det inte missuppfattas och ni tror att jag är kär i folk till höger och vänster haha  

Men jag är tyvärr så, och det har väl blivit så på senare tid att jag vill säga om jag tycker att någon är snäll eller trevlig så säger jag det utan att mena något särskilt med det..Men som sagt var det är inte så bra det heller,,för folk kan ju säkert missuppfatta det jag säger och det är ju heller inte säkert att personen i fråga vill höra vad jag har att säga..

Men det är väl egentligen en liten chansning man får ta..Eftersom jag vill vara ärlig och köra med öppna kort så är det så,,Och det kan lika väl stjälpa mig..Det är nog sant det ordspråket säger Tala är silver, och tiga är guld..

Jag ska nog börja lära mig i fortsättningen att tiga är guld..Då kan man undvika mycket problem tror jag i längden..

Samtidigt så är det ju den här personen jag är, och den som inte tycker om mig som jag är behöver ju inte bry sig..

Det har ofta hänt att jag har lagt energi på människor som inte ens har brytt sig om mig, och det är inte kul, det känns ungefär som att få en skopa iskallt vatten över sig..

Jag har blivit sviken mycket och därför är jag väl lite rädd att komma människor för nära, det är väl som man brukar säga, bränt barn flyr elden  Men det är ju som sagt var bara jag som kan ändra på mig själv och ingen annan..

Men nu känner jag att det här blir för tråkigt och kanske en aning komplicerat, så nu ska jag lägga av för ikväll..

Godkväll!

Ja då var den här lördagen snart slut och den har gått väldigt fort måste jag säga. Det blev en ordentlig sovmorgon och det var ganska skönt, trots att Molly kom och ville vara med..Tycker det är lite störande då hon får för sig att komma in vid nio på lördagmorgonen och jama mig i örat men till slut brukar hon lugna ner sig och lägga sig till ro så då går det ju alltid oftast att somna om. Och det gjorde det ju den här gången och jag vaknade inte förrän halv tolv  

Sen efter lunch bar det iväg till gymmet, har ju inte hunnit dit så värst mycket nu den här veckan då jag har haft lite annat för mig. Men nu blev det av i alalfall, blev förresten rätt nöjd då jag vägde mig idag och då siffrorna på vågen visade hela 83.9, det är knappt jag tror det är sant..Jag som alltid har fått kämpa för varje kilo, i somras vägde jag som högstn 95 kg, så det är faktiskt kul att det börjar hända lite grejer. Jag vet att siffror inte säger hur man är som person, men som sagt var så är det ju roligare då vågen visar neråt och inte tvärtom  

Iallafall så gick det ändå hyfsat bra på gymmet, jag hann inte göra så mycket annat än att gå på löpbandet, jag försöker ju nu ha som mål att klara 7 km på en timme..Men det är väldigt jobbigt och jag tvivlar på att jag kommer att klara det, nu blev det 6.80 km. För att klara 7 km måste jag hålla mig på högre nivå än vad jag brukar, jag körde nu mellan  6.6 och på slutet 7, och om jag ska lyckas klara 7k m så måste jag nog hålla mig på 7 hastighet i allafall den sista halvtimmen, och det är skitjobbigt för jag som inte är så van än vid den hastigheten,,men jag är ju rätt envis så jag tror att det går till slut  

Sen fick vi strömlöst några timmar under eftermiddagen här hemma och eftersom det var hockey så for vi till folkets hus och såg den.

Men som sagt var den matchen var inte så vidare bra tycker jag, visserligen kämpade dom hyfsat bra, men man vinner sällan några matcher i utvisningsbåset.. Jag hoppas verkligen att vi får se ett betydligt bättre spel i slutspelet, annars kommer vi att åka ut snabbare än tåget. Men en cred tycker jag i allafall att Markus Svensson ska ha, han var riktigt bra i målet och stod för fina räddningar, och även Arvidssons pass till Bellemares mål var riktigt skitsnyggt tycker jag. Men som sagt var så hoppas jag verkligen att Aik höjer ribban nu.

Sen gick vi och åt på Venesia, i fall vi inte skulle ha fått tillbaka strömmen så hade vi åtminstone fått i  oss ett rejält mål mat..Jag och gubben käkade varsin oxfilepasta och flickan tog en pizza.

Men som väl var så hade strömmen kommit tillbaka då vi kom hem..Som sagt  var så tyckte jag inte att Sannas låt var den som föll mig mest i smaken, jag tycker låten var för sömnig och tråkig, visserligen har hon en bra röst men låten var inte min smak..Jag tyckte det kändes lite stelt och tråkigt, som på en begravning, då hade lika gärna songbird kunnat vinna, så tråkig som den var..Där hon stod i sin svarta klänning,,jag menar vill vi i svenska folket att mello ska vara en glad tillställning eller påminna om en begravning? 

Men det är ju förstås bara min åsikt,,Jag hade nog helst föredragit någon gladare låt, som får en att må bra och bli glad. Även om jag visst också föredrar fina ballader, jag skulle faktiskt gott och väl kunnat tänka mig Linus Svenning som vinnare med sin fina låt Bröder, den låten säger i allafall något och har ett fint budskap, och man förstår verkligen hur mycket han saknar sin bror..Som en jurrymedlem sa då han gav Linus en tolva, fast man inte förstår vad han sjunger så säger ändå låten någonting, typ nåt sånt..

Måste bara säga om den dåliga film jag såg i går kväll, den heter Vi är bäst, och det är en svensk film..Den hade fått riktigt bra kritik och den skulle vara för alla åldrar stod det..Men jag måste säga att det var en av de sämsta filmer jag sett,,jag bara satt där och tänkte jaha och vad var vitsen med den här filmen då? Slutet var ju lite vitsigt,,,och nu skriver jag det och skiter i om någon blir sur eller så..Men det var så sjukt, dom satt och skröt om att vi är bäst dom här tonåringarna, och sen var det en bredvid som tittade på  dem och sa, nej, det är ni inte, ni är sämst..Och sen stod det vi är bäst oavsett vad andra säger typ,,Det var faktskt lite kul,,Den där skitdåliga filmen hade i allafall ett litet budskap , om man ska se nåt bra med den förstås