Godkväll!

Detta har varit en riktigt lugn och rätt trevlig lördag faktiskt, och hyfsat bra väder också. Nu har jag lärt min dotter att göra köttfärsås, hon är inte så värst mycket för matlagning men jag tycker det är bra att hon kan laga de nödvändigaste maträtterna i allafall. Min mamma lärde mig ju inte att laga mat då jag bodde hemma, utan jag fick då jag flyttade hemifrån lära mig själv, och sen började ju jag tycka att det är riktigt roligt att laga mat, och jag hoppas min dotter ska bli inspererad, man vet aldrig, märkligare saker har hänt  

Idag åkte jag och gubben in till stan en sväng, han skulle träffa en gammal kompis, han kan inte komma till oss då han är allergisk mot katter, så dom brukar träffas i stan i stället, han är från Piteå. 

Iallafall så gick vi och fikade på det här nya cafet i stan, kommer inte riktigt ihåg vad det heter nu. Men det är ganska mysigt, dock tycker jag faktiskt att fikautbudet är lite magert,

Men i allffharall framför mig stod två aik spelare, den ena var Anton Lindholm, och jag måste säga vilken bjässe, han borde säkert vara 1,90 minst, han kändes då lång som en flaggstång då jag stod bakom honom, och så var det en annan spelare också och jag är inte riktigt säker på vem det var, antingen så var det Oskar Lindberg, Adam Larsson eller Oskar Sundquist, är så sur på mig själv att jag är så dålig på att känna igen dem. Jag hörde i allafall att Anton frågade honom när han skulle resa tillbaka till Usa..Och sen då vi slog oss ner och fikade så satt ett gäng hockeyspelare vid bordet framför oss, men jag tror det var några av juniorerna, och en av dom var i allfall Adam Petersson enligt min man..Det är ju lite lättare då dom är Aik klädda att känna igen dom.

MEn jag skötte mig riktigt bra , var lugn och sansad och lät dom fika ifred och sa ingenting, är riktigt stolt över mig själv, dom måste ju få ha sitt fika i fred dom stackarna  

Jag var förresten riktigt klok och köpte mig en cykelhjälm, ska jag cykla så här långt hela sommaren så måste jag ha en, det är ju lätt att det kan hända nån olycka så jag cyklar omkull, Och det  h ar jag inte lust med, hjälmen var inte särskilt dyr heller 305, och så hittade jag en bra cykelkorg också för 199 kr, väldigt praktiskt då slipper det kännas som om jag blir strypt av handväskan då jag cyklar  

Och nu måste jag cykla resten av sommaren, i allafall så länge sommartabellen är, jag har nämligen lovat min käre dotter att hon ska få ha mitt månadskort under veckorna, så nu kommer jag inte undan.

Jag kan ju inte säga till henne att jag ska ha tillbaka det bara för att jag är för lat för att cykla, och det ska inte vara någon ursäkt om det regnar eller blåser, det är bara att bita ihop, och jag har regnrock, funderar faktiskt på att köpa nå bra regnbyxor, typ såna här midjebyxor..

Nu blir det bara att ta det lugnt resten av kvällen, få se om jag ids fara en sväng på gymmet imorgon, vi får se. Men nån sorts form av motion måste jag ju ha. 

Jag ska se film. DÅ jag var på hemmakväll för några veckor sen så hade dom extra pris på filmer, var typ 10 filmer för 100 tror jag. Och jag måste säga att jag hade väldigt svårt att hitta tio filmer där som jag ville ha. Om jag bara skulle köpt typ fyra fem filmer, så skulle det ha blivit dyrare än att köpa tio filmer.

Jag har förresten börjat läsa en ny bok, men som det känns nu så kommer jag nog inte att fortsätta med den, Den heter dagboken från imorgon. Jag har läst typ två, kapite nu..Och det jag har fått veta är att dom bodde rikt, hennes pappa tog livet av sig när han blev bankrutt och lämnade mor och dotter med skulder, och hon var en väldigt elak dotter, enligt henne själv alltså..Och sen fick jag alltså veta att hon stirrade på en spyfluga och blev så ledsen då den inte lyckades ta sig ut,,så heeemskt ,,lilla eländiga fluga..Och nu bor dom hos nån familj som hon tycker är konstig och mamman liksom bara svävar omkring i nattlinne och är såå olycklig, jag tycker inte att inledningen är så värst lovande..

En trevlig lördag önskar jag om nån läser detta tjingeling  

Godkväll!

Ja då är det äntligen fredag, så skönt med en ledig helg och få vila upp mig från cyklingen ett par dagar, fast jag har fått höra att jag egentligen borde cykla i helgen så att inte min stackars kropp ska få sig en chock på måndag då jag cyklar igen, det har den nog redan fått efter dom här tre dagarna, men bra mår jag och är så stolt över mig själv  

Och nu ska jag berätta om den märkligaste cykelturen jag har varit med om hem, ni som tycker att jag är tokig får tycka det, och jag säger att jag inte är det tills det är vetenskapligt bevisat att andar och det andliga inte finns  

Om ni som läst min blogg kommer ihåg att några månader efter att Calle min xman dött så fick jag ett meddelande från honom från andra sidan genom min vän som är andlig och har kontakt med andar.

Efter det har det mest märkliga saker börjat hända, jag har själv blivit mer öppen för det andliga ting efter den här händelsen, och jag tror defenitivt på folk som säger att det har varit med om övernaturliga saker..Jag menar varför skulle det inte vara sant? De skulle inte tjäna på att hitta på några såna saker.

Iallafall så tänker jag berätta om min cykeltur hem. Jag cyklade igenom Bergsbyn och sen då jag kom till ursviken så kom jag helt plötsligt på att jag skulle cykla en annan väg än den jag brukar. För jag minns att jag och Calle brukade gå där ibland men jag kom inte ihåg exakt hur vi gick, dom som känner mig väl vet att jag har ett extremt dåligt lokalsinne.

Iallafall så svängde jag in på den vägen och började tänka på Calle och då blev jag jätteledsen med ens och var nära gråten. Men sen blev jag plötsligt lugn och det kändes på något konstigt vis som om han vore hos mig. Och sen då jag cyklat mot Ön som det heter så blev jag osäker hur jag skulle fortsätta sen för att komma dit jag bor. Och jag fick nåt konstigt för mig och frågade Calle om vägen, jag sa tyst för mig själv, led mig..Och sen huxflux var det som att jag bara hittade vägen jag cyklade och visste precis hur jag skulle cykla, det var som om någonting inom mig sa håll dig nu hela tiden rakt fram och sväng inte, fast det fanns flera möjligheter till det.

Sen döm om förvåning så kom jag helt rätt väg precis som jag tänkte ända hem, och sen tackade jag honom för hjälpen och hux flux så var han borta. Och det här går ju heller inte vetenskapligt att bevisa om det verkligen var han som visade vägen, men jag har berättat det för min vän och hon tror absolut att det var Calle som hjälpte mig på traven, samtidigt kan det ju också ha varit jag som plötsligt kom ihåg vägen. Men jag väljer att tro det första, för det känns bra för mig att tro det i mitt hjärta, för Calle var ju en väldigt god person som tyckte om att hjälpa andra människor. Och jag vet också att han var väldigt bra på att hitta överallt, jag kände mig alltid trygg då vi var på vift, jag visste att han skulle leda oss rätt, och han gjorde det också  

Det här känns faktiskt bättre för mig, det är ett bra sätt för mig att hantera sorgen och gå vidare i livet, 

Minns ni attt jag skrev att jag fått svar på en viktig fråga också en gång? En sak som jag ofta har undrat över är om det verkligen hade blivit bättre om jag  och han försökt igen.

En kväll låg jag i sängen då jag var så att säga mellan sömn och vakenhet, har hört att då är man som mest mottaglig säger min vän. Då fick jag samma känsla igen att han var hos mig,,Och jag frågade honom tyst i mina tankar om han trodde att det skulle ha hjälpt om vi försökt igen,,Och jag fick svaret, att nej, det trodde han inte. Men att han varit väldigt ledsen och arg efter skilsmässan..Det svaret kan mycket väl ha kommit från mig själv det vet jag inte, men det var så märkligt alltihop. Och vi funderade ju då han levde ett tag på att försöka igen men ingen av oss var beredda att göra det.

Och även om det inte var han som  gav mig svaret, så fick jag ju det själv  

Jag har ofta mått dåligt över det och undrat om jag kanske gav upp för lätt, men det gjorde jag inte. Och det känns bra för mig att veta det.

SOm sagt var jag förstår om ni som tycker att jag är tokig, jag frågade till och med min vän om hon tyckte att jag var det, men hon sa bara, nej i så fall är jag också det   Och varför ska man egentligen bry sig om andra tycker det ? Som sagt var den dagen det är vetenskapligt bevisat att det inte finns andar och spöken och annnat övernaturligt så klassar jag mig själv inte som tokig  

Gdkväll!

1. Jag klarade av den långa cykelturen idag, och det gick faktiskt riktigt bra, över förväntan. Jag hade typ förväntat mig att jag skulle få en hjärtattack efter vägen  eller något sånt, jag hade till och med tagit med mig astmasprayen ifall jag skulle råka få andöd. Men den behövdes glädjande nog inte, är så himla skönt att bli av med astman hoppas verkligen den är väck för gott. Och kul är det faktiskt att berätta för folk att jag faktiskt cyklat från Skehamn till jobbet, det är kul att höra att folk säger att jag är duktig. Inte blir folk särskilt imponerade om jag skulle säga att idag tog jag minsann bussen till jobbet, vad säger ni om det, va ? 

2. Gjorde en bra affär idag, hoppas jag i allafall. Mitt mobilabonemang  löper ju ut nu snart. Och en försäljare ringde mig och det blev en ny mobil för mig, en Lg någonting,  den verkar i allafall bra. Min mobil som jag har nu funkar väl men den måste ladda typ två gånger per dag, och sen står det ofta att den har ogilltigt simkort, och nångång händer det att den dör helt utan anledning.  Mitt nyvarande abonemang betalar jag typ 680 spänn i månaden för och med det här ska månadskonstnaden bli 449 med mobil och abonemang. Inte för att jag ringer särskilt ofta, men ändå dock så välbehövligt. Kommer så väl ihåg då jag hade min lilla nokia och sony eriksson, de mobilerna var inte särskilt mycket att leka med. Idag har ju mobilen blivit nästan mer som en leksak kan man säga, hur många kan uppriktigt säga att man bara har sin mobil att ringa och smsa med   

3. Jag känner mig rätt  nöjd med mig själv och mitt liv här och nu, det känns ändå hyfsat ändå att vara 42. Jag känner att jag orkar mer än jag gjorde då jag var typ 20.  

4. Nu är det sommar och det känns helt fantastiskt, att vi äntligen har nått hit, och genomlidigt den kalla vintern. Visserligen tycker ju vissa om vintern, men jag tillhör dock inte riktigt den kategorin.

Jag har läst nånstans att vi blir andar då vi dör, vet inte om det stämmer, funderar över hur det kan vara vetenskapligt bevisat, men jag väljer att tro på det för jag tycker det låter ju bra  Och jag läste att man minns allt från jordelivet, men man har ju inte kvar sin kropp förstås, och då vill ju jag ha bra saker att minnas, att tänka tillbaka på. Tänk om jag skulle tänka,, nej varför gjorde jag det och det, och inte det, varför valde jag det där i stället för det här,,Och jag gjorde allt jag inte ville bara för att göra andra nöjda..Hur bra skulle det kännas? Det viktigaste tycker jag är att man är nöjd själv och har gjort sitt bästa, men alltid kommer det att finnas nåt man är missnöjd med säkert, livet är ju så, upp och ner.  Man brukar ju säga upp som en sol och ner som en pannkaka, men huvudsaken är ju att man orkar resa sig upp igen, så många gånger det behövs  

godkväll!

I det här inlägget ska jag bara skriva positiva saker, tänkte jag, kan ju inte bara skriva om en massa jobbiga, djupa saker  

1. Jag har haft en riktigt bra dag på jobbet idag, som jag oftast har eftersom jag trivs så pass bra, jag ska glädjas så länge jag har det och sen får jag ta det sen i höst, har väl skrivit det typ hundra gånger, men jag behöver verkligen intala mig själv det, så ni som läser min blogg här får väl stå ut med det  

2.Jag åt en jättegod glass på jobbet idag, fast jag egentligen inte borde, men det är ju positivt eftersom den var så himla god, och då vi åt lunch på vår rast  kom det trevligt folk som oftast brukar komma och sitta bredvid oss och prata  

3. Har givit mig själv utmaningen att nu ska jag banne mig lära mig simma, även om jag så bara lyckas ta ett enda pyttefjantigt simtag, men simma ska jag, fast det kommer nog givetvis att ta tid men jag har ju som sagt var ändå gott om tid, och den som blir min simlärare hur det blir med den saken måste nog ha en hel del tålamod, måste lära mig att slappna av i vattnet och så jag inte sjunker som en sten, och det är ju väldigt onödigt tycker jag  

4. Jag har bestämmt mig för att ställa klockan på kvart över fyra imorgon och cykla till jobbet, blir väl typ 1,9 mil sammanlagt. Jag har bestämt mig för att starta vid fem så har jag gott om tid på mig om jag skulle få andnöd eller något sånt, då kan jag alltid ta bussen, men skam den som ger sig här blir det ingen buss imorgon, och nu då jag skrivit det så kan jag inte dra mig ur, eftersom jag vill hålla det jag lovar  Men ni kan ju önska mig lycka till.

5. det gick riktigt bra att laga paj i min nya form jag köpte i Sundsvall, nu gjorde jag så att jag tog lite mindre mjök i äggstammningen än vad det står i receptt, för då stelnade den lite fortare, och min pajform är så söt, jag vet att dom flesta har en bra pajform i sitt hushåll och tycker detta är en småsak, men för mig är det kul   

6. Nu blir det att se The O.C nåt avsnitt innan jag går och lägger mig tidigt. Som sagt var imorgon är en ny dag och nya möjligheter, gårdagen kommer aldrig igen, och ibland kan det vara bra om man skulle råka ha en jobbig och trist dag, så borde nästa inte bli mycket sämre,,Le och världen ler mot dig,,har jag hört sägas, hur sant det är vet jag inte men kan ju vara värt att pröva  ändå  

Godkväll!

Suck vad den här lediga helgen gick snabbt, den bara rusade i väg, och speciellt då man gör något roligt, tre dagar sa bara krasch, bom, slut   Så imorgon blir det att stiga upp som vanligt före fem.

Resan hem gick bra, fast efter fem timmar på resande fot är man ganska stel i kroppen. Men skönt känns det ändå att komma hem till min man och kisse Molly, och nu är man ju några tusen kronor fattigare, men det har det defenitivt varit värt.

Däremot så fick jag en mindre trevlig överaskning då jag kom hem. Eller en överaskning var det ju egentligen inte men. Mollyfick för sig att hon skulle hoppa högt överst på vår bokhylla och då ramlade det ner ett kuvert där det stod mitt namn på. Jag hade glömt eller man kanske ska säga förträngt vad det var för något, och det var den där psykologi testen som min gamla chef från kommunen mer eller mindre tvingade mig att göra då mitt gamla ställe skulle stängas ner, och dessutom hade hon ju inte heller riktigt förklarat vad det var för slags test, utan jag trodde att det var typ ett arbetstest eller liknande.

Jag var dum nog att bläddra igenom dom där papperen igen och det skulle jag inte ha gjort, Jag mådde så dåligt av att läsa det, det där var ju ett test som visade att jag är dum i huvudet..Jag trodde att jag hade lagt allt det där bakom mig, men minnen trängde fram igen om hur dum  jag kände mig och detta test sänkte ju mitt självförtroende fullkomligt i botten..

Då jag började arbeta på min nuvarande arbetsplats så tänkte jag att det enda jag kan är att möjligtvis hjälpa till med disken.

Jag fattar inte hur en chef kan överhuvudtaget överväga att dra  ner en annan människa på det där viset, men jag anmälde ju henne senare för  kränkande särbehandling, och det känns så skönt att jag faktiskt hade facket på min sida också som kämpade för mig med näbbar och klor,

Jag tyckte det kändes rent suveränt då hon höll det där papperet i sin hand och sa till mig att hon läst och tagit del av det, jag hoppas verkligen att hon tog lärdom av det här och kanske behandlar sina anställda på ett bättre sätt i fortsättningen, Jag tyckte faktiskt att det kändes skönt att visa henne att här är jag och mig behandlar man inte hur som helst utan att få betala för det.

Det svider fortfarande, i själen då jag tänker på det.  Men man kan ju på ett säga att det här hjälpte mig lite grann jag fick ju i allafall ett lönebidrag utan problem..en annan kollega från kommunen fick ju genomgå samma test som jag och hon blev också väldigt upprörd och fick så småningom sparken av samma chef dessutom.

vad betyder då egentligen kommunens värdegrund? Jag kan säga som så att dom kan stoppa upp den i häcken, deras ord betyder i själva verket inte ett dugg då det väl kommer till kritan.

Nu låter jag väldigt bitter, och det är jag väl lite på sätt och vis. Jag försöker så gått jag kan och gå vidare i livet, trots mina fel och brister som jag vet om att jag har. Men nu har jag bestämt mig för att gå vidare och försöka släppa det här fast det inte är lätt, jag menar tycker folk att jag är dum i huvudet så får dom tycka det.

Och jag har kompisar som jobbar i kommunen och jag är glad för deras skull att dom har jobb där   

Men jag ska visa både för mig själv och  för andra, framför allt mig själv, att jag inte alls är sådär världelös som testet säger att jag är , en bit papper säger inte en hel bild om hur en människa faktiskt är. Det är hur man är inuti som räknas, och att man faktiskt gör sitt bästa och det man kan efter sin förmåga och förutsättningar,,alla människor är lika mycket värda trots fel och brister och kan folk inte acceptera det så får det ju stå för dem !

Godkväll!

Tänkte det var dags att skriva några rader, igen. Det känns faktiskt lite tråkigt att det här är sista kvällen i Sundsvall, så vi får passa på att njuta av det som är kvar av den.

Det här har varit riktigt trevliga lediga dagar, både jag och min dotter trivs ju himla bra i den här stan. Vi är nästan lite inne på att flytta hit om nåt år då hon gått ut skolan, men tyvärr så är inte min man inne på samma spår. Han trivs ju bra i Skellefteå och har ju jobb på Samhall här och vänner, så han är dessvärre inte särskilt pigg på att flytta.

Själv känner jag att jag har ju egentligen inget som binder mig här, jag är 42 år och har bott i Skellefteå i hela mitt liv, förutom då i Stockholm där jag ju föddes, men det åren har jag ju inga särskilda minnen av eftersom jag var typ 3 år då vi flyttade hit.

Men jag ska ju naturligtvis vänta med jobbet och se hur det blir med det, jag vill ju helst stanna där om jag får. Och sen så är det ju inte bara att flytta hux flux utan det är ju mycket man måste tänka på, jobb och jag hörde nyss att arbetslösheten är rätt stor i Sundsvall som den är här. Och lägenhet är väl inte heller så lätt att hitta, man vill ju i så fall bo på en någorlunda trygg plats. Och så är det ju inte  direkt billigt heller med själva flytten och så, Sundsvall är ju ganska stort, men som sagt var man  vet aldrig vad livet för med sig, men det är ju viktigt vad min man vill också, jag älskar ju honom och vill inte att en eventuell flytt ska komma emellan oss. 

Men blir jag arbetslös då kanske vi till slut inte har så mycket annat va l än att flytta, jobb måste man ju ha om man ska kunna försörja sig. Min man har det ju bra, han har ju redan fast jobb inom Samhall och behöver inte oroa sig, men värre är det ju för mig.

Men i allafall idag åkte jag och dotter in till Birsta centrum och gick och tittade lite och åt lunch på ett mysigt cafe där. Jag köpte faktiskt inte så mycket som jag hade väntat mig, vi skyndade oss snabbt igenom ikea så det inte skulle bli så dyrt  Jag köpte faktiskt bara fyra små fina rosa skålar och nya bordsunderlägg och sugrör, blev inte alls lika dyrt som förra gången då vi köpte möbler för flera tusen.

Imorgon resser vi hemåt, så vi får nöjet att äta hotellfrukost en gång till, och den är så himla svingod, förutom juicen som jag tyckte var rätt blaskig, men den kanske höll på att ta slut så det var förmodligen därför.

Men nu vill jag passa på att önska eventuella läsare som ids läsa det här en trevlig fortsatt lördagkväll. tjingeling pling  Vågar förresten inte tänka på hur mycket jag har gått upp nu i helgen så mycket skräpmat som vi har ätit, förutom den vegetariska lasangen jag åt till lunch, det var faktiskt riktigt götta