Godeftermiddag!

ja då tänkte jag att det var dags att skriva några rader igen. Idag har jag inte gjort någonting alls,bara slappa och tagit det lugnt, men det är skönt det också, tid har jag ju gott om, och stressa behöver jag i nte så   .

Men nu börjar jag jobba igen på måndag, jag måste faktiskt säga att det känns riktigt bra, att komma in i gamla gängor igen.

Jag som hade planerat att jag skulle passa på att hinna göra så mycket under dom här sju veckorna, men det har inte blivit mycket gjort, men jag är i allafall ordentligt uppvilad. Så jag riktigt längtar nu tillbaka till jobbet igen.

Igår var min käre bror här och hälsade på med en av hans assistenter. Det var som vanligt riktigt fint att träffa honom igen, han har ju aldrig varit här i nya lägenheten.

Det kändes lite sorgligt samtidigt, eftersom han nu ska flytta om två veckor till ett nytt ställe, som ska vara mindre och förhoppningsvis lite lungare miljö för honom.

Jag personligen tycker att det är tråkigt att han ska måsta flytta då han har bott på samma ställe under så lång tid, men pappa har ju mest att säga till om. Och dom på boendet vet väl förhoppningsvis vad som är bäst för honom.

Men det är bara att helt enklelt lita på att allt kommer att bli till det bästa. Sen vet jag ju heller inte hur det blir om de nya som tar hand om brorsan har samma möjlighet att komma och hälsa på mig . men hoppas gör jag ju att han kan komma förbi nångång, annars får vi väl åka och hälsa på honom.

Fick i allafall se lite bilder på nya stället och det verkade vara fint där ändå och såg rätt så mysigt ut.

Vi var även till kyrkogården en snabb sväng, det var ett tag sen jag var där nu sist. Men det är otroligt vad fort tiden går, det var alltså 14 år sen min mamma dog.

jag tycker att det är så synd att hon inte fick se sitt barnbarn växa upp, eller att jag inte kan ringa och surra med henne längre. eller träffa henne.. 

Jag minns så väl tiden efter hon dog, jag ville så gärna slå hennes nummer och prata med henne om hur min dag varit, men sen kom jag på mig själv med att det gick ju inte.

Det tråkiga är att hon dog så ung, bara 56 år gammal, det är ju liksom ingen ålder.

Men så är det med livet, man vet aldrig när det är dags för en att trilla av pinnen. därför är det som jag brukar säga så otroligt viktigt att ta vara på liet medan man levver.

Och följa sitt hjärta och verkligen fråga sig själv vad man vill, och inte vad andra vill. Det är något som jag verkligen har lärt mig att stanna upp och lyssna på mig själv, och inte bara låta livet rulla på som jag gjort.

Och tänka att det ordnar sig, det blir bättre. Och så kommer man på sig med att det blir helt enkelt inte bättre så länge man inte själv tar tag i det som man tycker är jobbigt och gör n ågot åt saken  .

Men nu vill jag önska eventuella läsare en fin fortsatt dag och var rädda om er därute, livet går inte i repris, vad man vet i allafall