Godkväll!

Ja nu var det ju som vanligt ett tag sedan som jag skrev, tänkte att nu får det vara på tiden att jag skriver några rader igen  

Idag har det varit en riktigt trevlig dag, jag och min dotter for en sväng till solbacken, och gjorde lite småinköp. Tyvär då man tycker att det blir billigt, så blir det oftast att man handlar dessto mer i stället.

Sen gick vi och fikade på waynes, det är ganska litet men rätt mysigt. Fast så värst mycket sorter tyckte jag inte att dom hade att välja på, men kladdkakorna som vi tog var faktiskt riktigt goda.

Jag måste bara säga att jag mår riktigt bra just nu, känns som att allt bara flyter på just nu. 

Det är underbart att ha hittat kärleken igen. Det är skönt att ha någon som man längtar efter och blir glad över att träffa, som kan få en glad.

Jag är glad för att jag äntligen vågade släppa efter för mina känslor och satsa på kärleken. Rädslan av att bli sårad överskuggade så mycket, som gjorde att jag inte vågade.

Jag vet att jag fortfarande kan bli sårad, jag menar man vet ju liksom aldrig vad livet för med sig. Ena stunden så mår man jättebra och allt är hur bra som helst typ, och sen i nästa stund så kan allt rasa ihop.

Som ett korthus, det är ju ganska svårt att bygga och sen behövs det så lite för att det ska falla ihop, som med livet.

Men jag har helt enkelt bestämt mig för att våga ta en risk. Och sen om det värsta skulle hända så vet jag åtminstone hur riktig kärlek ska kännas. 

Att det ska pirra i kroppen då man ser honom, och att bara längta tills man får träffas igen. Och när han dyker upp stup i kvarten i ens tankar, och att man längtar ännu mer då man är borta från varandra. Det är ett bevis på att det är riktig kärlek. Och att man ofta vill röra vid varandra då man träffas.

Jag har lärt mig att det är värt att våga öppna sig själv och se vart det leder, vågar man inte så har man ju varken något att vinna eller förlora.

Så tänkte jag, då jag var för rädd för att öppna mitt hjärta, jag tyckte det var enklast att bara låta livet rulla på som det var, jag menar jag kunde ha haft det mycket sämre, jag hade ju nån som var snäll mot mig och som älskade mig.

I min enfald så tänkte jag att vem skulle kunna älska mig?

Jag som inte har något att erbjuda, och det gjorde så ont första gången då var det som att jag tänkte, jag vill inte vara med om det här igen, det gör för ont att förlora den man älskar, även fast det ju var jag som gjorde slut så var det omständigheterna som ni som följt min blogg redan vet.

Därför tänkte jag att jag stängde igen mitt hjärta, precis som man stänger igen en dörr, och kastar bort nyckeln.

Så hemskt det låter, men sant är det.

Och nu då jag äntligen vågar satsa på kärleken igen och se vart den leder så känns det underbart.

Jag tänkte faktiskt att det först som säkert många tänker att det är enklast att bara ha ett kk, att träffa någon bara ibland och ha lite kul med, som man inte utvecklar känslor för..

Men då misster man ju så mycket annat, kärleken och glädjen, och lycka att få tillhöra en annans hjärta, Och kärleken är inte heller lätt att hitta, beror väl i och för sig på hur lätt man har för att bli kär.

Men har man nu turen att hitta någon som man vill göra ett försök med så är det defenitivt värt det. Att se tillbaka på det som varit hjälper inte mycket, det är som jag så många gånger här och nu som räknas, det man gör av sitt liv idag. Hur man väljer att leva resten av sitt liv och göra det som känns rätt för en själv, och det viktigaste av allt följa sitt hjärta, och  strunta i vad andra tänker och tycker om ditt val, 

Det är ju trots allt du som ska vara lycklig, man lever ju inte för att behaga andra., Var och en gör sina egna val, och satsar på det som känns rätt för just dig