Tjohej!

'

Och då var måndan slut då, fast egentligen är det onödigt att skriva det då alla redan vet det, men det kändes liksom som en bra början ändå på något vis  

Idag har det varit en rätt bra dag. Började med sovmorgon till tio, och sen mötte jag min dotter i stan, där hon bjöd sin moder på lunch, som var riktigt gott. Så har vi hämtat ut passen också.

Sen for jag och hälsade på en kompis i några timmar, Det var trevligt, var ju ett tag sen vi sågs sist så det blev en hel del surrande, och jag fick jordgubbar och vispgrädde, det smakade smaskens. Första gången som jag har ätit det i sommar, dom var söta och goda. Sen fick jag även kaffe och ett glas konjac med cola. Det spelar ju ingen roll ett glas, nu då jag har semester  

Sen kom vår kompis och hälsade på, fast det var mest gubben han hälsade på, han ville se på hans järnvägsbana, eftersom det är ett stort gemensamnt intresse som det har. Men vi bjöd honom i allafall på pizza.

Sen cyklade jag iväg till gymmet. Där blev det 60 minuter på löpbandet, jag hade ju tänkt fara på shabam ikväll som börjar sju på måndagar, men det hann jag dessvärre inte då det blev så sent med maten. Men motion fick jag ju i allafall och brände bort åtminstone en mini procents kalorier av pizzan  

Sen var jag hemma strax efter nio, och då blev det i sedvanlig ordning ett avsnitt av Vamparie Diaries. Så jag är faktiskt himla nöjd med denna dag också.

Sen får vi väl se vad morgondagen erbjuder. Vet i allafall att på kvällen ska jag fara och pyssla några timmar. Tänkte försöka se om det kan vara en ny hobby.

Har ju varit dit en gång med en vän. Men det skadar ju inte att pröva på lite nya saker.

Vad tråkigt det är då man blir besviken på en person. Egentligen så borde jag inte bli det, för ingenting har visat på att personen skulle förändras till det bättre . Men besviken blir jag hur som helst.

Jag vill så gärna tro folk om gott, och ger dem gärna två eller flera chanser. Jag vill helst inte ha något otalt med någon. Men ibland så blir det ju så tyvär, och det är inte så mycket att göra.

Den här personen har sårat mig många gånger tidigare för flera år sen, och varje gång vi har tagit tillbaka varandra som vänner, och personen i fråga säger att jag vill bara vara din vän, är inte ute efter något annat. Men sen visade sig att det inte är så,,Att personen behandlar mig som en skit  i allafall, att denna inte har förändras någonting, bara för att den inte får som den vill..

Såna personer behöver jag defenitivt inte i mitt liv, som jag brukar säga, jag står hellre ensam än med falska vänner.

Dom som inte vill en gott, är inte riktiga vänner---...

Men ibland så är livet tyvär så, man kan bli fäst vid en person som man så gärna vill ge flera chanser, som man vill tro gott om. Man tänker ju typ att alla människor kan förändras till det bättre, bara för att dom har varit på ett visst sätt tidigare så är det inte säkert att det är så nu,

Och eftersom jag har ett kanske alltför gott hjärta så väljer jag ju förstås att tro på det goda hos den personen. Men till slut går det ändå till en gräns där man förstår att man aldrig ens skulle ha tagit tillbaka kontakten.

Den här personen är också en väldigt konflikträdd människa, som tycker att andra ska ta konflikter, och så gör denna inte det själv då man konfronterar han. Och sånt är så fegt.

Men nu har jag beslutat mig för att gå vidare. Såkallade hjärnspöken är inte bra att hålla fast vid, det ska ju vara så att man ska släppa det gamla, vi kan ändå inte gå tillbaka till det förflutna och ändra något, hur gärna man än kan vilja.

Visst, det går att säga förlåt, men saker som är gjort är ändå gjort. Det går ändå aldrig att springa tillbaka och vända tillbaka tiden, hur mycket man än skulle önska det ibland.

Men nu ska jag fokusera mig på framtiden. På mitt mål med att gå ner i vikt, och denna sommar har jag bestämt mig för att det inte ska bli så mycket lathet framför teven. Eller visst kommer det att bli det också, men jag ska kombinera det med mycket motion.

Nu då jag dessutom har börjat tycka att det är roligt att cykla. Förmodligen beror det väl på min förbättrade kondision, nu blir jag inte lika slut längre då jag cyklar i uppförsbackar och i motvind. Fast hur långa som helst får ändå inte backarna vara, nån hejd får det väl ändå vara på det eländet också    Och dessutom så finns det ju också så mycket mer trevligare promenadvägar man kan gå också.

Men nu ska jag sluta babbla på för i natt, ser nu att klockan är tjugo i ett, ojoj. Kanske dags att överväga om det inte är dags att plinga i säng.

Att ha tilltro till människor är bra,

att visa medkänsla och förståelse,

 för sina medmänniskor, det är bra,

en stor gåva.

Men man måste lära sig, det finns

gränser, på hur man vill låta sig

behandlas.

Det är endast du själv som kan bestämma

var gränsen ska gå, då det är klart.

Då du tycker att en människa inte är värd,

dina tårar, dina omsorger.

Då det känns som att du bara talar till en vägg,

att den här människan inte lyssnar till dig, då

då du bara får skit tillbaka, när du vill sträcka fram

din hand och hoppas på att en låga tänts, att ni,

kanske en dag kan bli vänner.

om denna person fortfarande sviker ditt förtroende,

så är han eller hon inte värt din kärlek.

Alla människor är värda att ha folk omkring sig

som ger kärlek, vänskap, och glädje, Som gläds

med dig då du är glad, blir ledsen då du mår dåligt,

Som stöttar dig i med och motgång.

Då denna person inte vill något av det, så finns det

ingen återvändo. Då får man rannsaka sig själv, och

fråga är denna person verkligen värdig att ha del

 av mitt liv

Mitt liv som är så värdefullt, som jag vill förvalta så

gott jag kan, är det verkligen värt att just den här personen

ska få fortsätta trampa på mitt hjärta, tills det blöder?

Ingen människa är värd att trampas på, alla människor har vi

lika myket värde. Ingen ska få känna sig värdelös.

Om man har en sån person i sin närhet, tycker jag är det bästa

att släppa den personen och gå vidare, stolt i ryggen