Godkväll!

Ja nu var det ju typ hundra år sen jag skrev sist, kan man väl nästan säga. Har väl inte riktigt haft den där rätta insperationen just nu, då det är så mycket som händer och sker i livet just nu.

Men idag har det i allafall varit en trevlig dag, jag och flickan gick på hockey. och det var faktiskt en riktigt spännande match vi fick se. Jag trodde faktiskt verkligen allvarligt att Aik var uträknade i två perioder, då vi låg under med två mål. Men för den skull spelade de inte dåligt, jag måste säga att Hv har ett verkligt bra försvar och en bra målvakt, det kan man ju faktiskt komma riktigt långt med.

Hur som helst så blir det riktigt spännande att se om det blir en tredje smfinal, och vilka vi i så fall får möta då. Knappast tror jag att det blir Luleå i år igen.

Nu börjar jag äntligen att gå ner de kilon som jag gått upp under julen och före det, visserligen vet jag att man inte ska stirra sig blind på antalet kilon och så, men det känns roligt ändå. Att det äntligen händer nåt, men är man envis så kommer det att gå.

Och nu har vi snart sett första säsongen av Vamparie Dairies, kan inte nog påpeka hur bra den serien är. jag som inte trodde att jag skulle tycka om den för jag trodde att den hade samma stuk som dom här twilgth filmerna, och de tyckte jag inte så värst mycket om.

Egentligen vore det kanske inte så dumt att vara en vampyr, dom lever ju hur länge som helst, och åtminstone i den serien så kan dom göra det mesta som vi människor gör. Fast jag ogillar förstås skarpt att dom suger blod och dödar människor, eller gör dom till vampyrer. det är inte shysst..Så egentligen är det nog bäst att vara en vanlig hederlig människa  

<Appropå människor, så blir man inte riktigt klok på vissa. En föredetta vän till mig som jag har haft på fb verkar ha klart stora problem med sitt vad ska man kalla det, humör.

Han förolämpade mig verkligen rejält så jag blev riktigt arg och tog bort honom, och det utan att jag ens hade gjort honom något. 

Han tycker inte att man ska skriva som man vill, utan bara tänka på vad andra vill att man ska skriva, och så funkar faktiskt inte jag, Jag skriver det jag vill från hjärtat, och det jag känner för, och är det så att det inte skulle behaga andra, så so what det är faktiskt deras buisnes.

Och sen då jag skrev att nu tar jag bort dig så skrev han, tack du är inte så speciell..Jag bara, tänkte jaha tack för det. Nog vet jag att jag inte är särskilt speciell, det behöver faktiskt inte någon annan komma och säga åt henne.

Men det är hans som får stå sitt kast, tycker faktiskt väldigt synd om dom som faktiskt har honom på fb, får inte heller de skriva vad det vill då utan att han ska lägga sig i det? Han tycker inte heller om då folk "gråter" på fb, jag bara skrev som jag tyckte att då är han jävligt känslokall i så fall..

Men nog energi på den idioten. Nu tänkte jag faktiskt avsluta med en liten dikt, var ju ett tag sen jag skrev en, även om just ingen har saknat mina dikter, eller om man hellre väljer att kalla det text, men jag måste säga att den är ändå rätt tänkvärd och har faktiskt ett litet syfte, tycker jag i allafall  

ögon kan le och glittra,

folk tror du är glad, men

om du tittar längre in, så ser

du kanske en sorg i ögonen,

som du kanske inte trodde fanns.

En sorg kan man lätt gömma, den där

glada, roliga pricken, kanske egentligen

bär på en djup sorg inom sig.

Hur ofta visar man egentligen för folk

vad man känner? Ofta säger man om nån

frågar hur det är så säger, man lätt att tack jag

mår alldeles utmärkt, och hur mår du?

Det är ju egentligen enklast och säga så, för hur

många skulle egentligen vilja höra typ en timmes

utläggning för hur man mår innerst inne?

Bara dom som verkligen bryr sig, och verkligen vill

veta hur just du mår.

Men ibland kan det faktiskt vara just den personen,

som man verkligen vill ska fråga, och som vill bry sig.

Ordet ensam är stark, det tycker jag inte stämmer, Det

är skönt att kunna prata och inte gömma sig med en glad

mask.

Nästa gång man frågar hur en person mår, kanske man kan

titta lite närmare in, än bara det där glada, spontaniska , tack

jag mår bra, hur mår du själv?