Godkväll!

Idag har det varit en riktigt lugn och skön dag, har inte gjort mycket alls. Sett hockey, och vilken match Aik gjorde, helt klart godkänd, och tre nya friska poäng till toppen, och det blir ännu svårare för de andra lagen att hinna ikapp oss, hur bra som helst. Alla som har tvivlat på detta lag, inklusive jag själv, har nog fått sig en liten smäll på fingrarna. Jag tror inte särskilt många trodde att vi skulle ligga etta i år med, och med så stor marginal.  

Jag har satt upp mina mål idag nu för år 2015 och nu känner jag bara att jag verkligen måste jobba på dem, varenda ett. Jag vet ju så väl vad jag vill nu i livet, och jag vill verkligen göra allt för att nå dit.

En sak som jag inte alltid förstår mig på är människors betende, hur vi är mot varandra. Men det är kanske något som jag inte kommer att förstå någonsin.. Men jag kan ju tyvär inte svara för andras betende, jag vet bara hur jag vill vara mot mina medmänniskor.

Vad jag tycker är lite svårt är ändå, hur vet man egentligen vilka man kan lita på eller inte? Har ju varit med om alltför många gånger då man öppnat sitt hjärta för någon och sen har det visat sig att denna människa svikit, som man trott varit en vän. Sånt gör faktiskt riktigt ont.

FÖrut har jag hållit mig mer för mig själv, och passat mig för att öppna mig allt för mycket för människor, har byggt som en mur runt omkring mig, hit men inte längre typ.

Men jag har lärt mig nu med tiden att det ändå är värt att öppna sig för människor. Det är värt att chansa, blir man sårad så är det ju så, hur ont det än gör. Men om man inte alls chansar då har man ju ingenting alls att vinna.

Men jag känner att jag fortfarande har mycket kvar att jobba på, för mig kan det ta tid innan jag helt och hållet lär mig att lita på en person, innan den personen lär känna mitt jag.

Man kan aldrig veta i förväg vilka som sviker en eller inte...Det är ju sånt man lär sig.

Jag brukar ofta säga att idoter inte är världa några tårar och att dom inte är värda att ödsla nån tid på. Fast tyvär så kan det ju ibland ta tid innan man upptäcker hur en människa är. och då blir man ju sur på sig själv och tänker, vad fan har jag slösat bort så mycket tid på den här personen, som egentligen inte var värld min kärlek  och respekt.

Men om jag bara tar jag själv som exempel så tycker jag att alla är världa en chans åtminstone, Det man helt enkelt får göra är att ha ett vakande öga och inte öppna för stor bit av sig själv i början, Jag försöker alltid att tro gott om alla och sen om det skulle vara så att det inte blir som jag tänkt mig, så det är klart då blir man besviken..

Men besvikelser får man hur som helst räkna med, sen får man väl helt enkelt dra vidare och glömma, men ändå fortsätta tro på människosläkten, bara för att man kanske råkat ut för en eller flera idioter i sitt liv så innebär det ju inte att allla är det, långt därifrån  

Men då man blivit sårad är det lätt hänt att man bygger murar kring sig, och sen gäller det att vara stark och riva dem, och våga öppna sig och släppa in folk till sitt hjärta igen.

Jag måste förresten berätta om en bra film vi såg ikväll, den heter  the Heat, en riktigt kul polisfilm med Sandra Bullock som en av huvudpersonerna. man få skratta mycket.

Men nu ska jag nog snart susa isäng, det här blev ett rätt trist inlägg, men det är ju som sagt var skönt att bara skriva av sig- Och ni som följer min blogg har säkert lärt er vid det här laget att jag går lite efter humör då jag skriver och jag skriver ofta direkt från hjärtat också, det jag känner att jag vill skriva om. Och sen är det ju inte säkert att alla tycker om det jag skriver, men det kan jag ju inte göra så mycket åt, svårt är det ju att göra alla nöjda. Även fast jag så gärna vill det..

Men nu ska jag plinga i säng, pling pling  

Godnatt!

Ja då var fredagen över, och snart dags att gå och sova. Denna kväll bara rusade iväg, hips vips är den slut. Men så är det ju då man har trevligt. Vi har sett filmen kick ass 2, den var faktiskt hyfsat bra, bättre än den första filmen. Mén väldigt bra att dom har satt åldersgränsen från 15 år, med tanke på det något ovårdade språket, och en del scener.

Jag hittade ett test på nätet, jag har ju funderat på nån ny hobby. Man fick svara på några enkla frågor och sen fick man se då vilka hobbies man skulle kunna tänka sig.

Jag fick upp att jag skulle kunna dansa, sjunga, lära mig skriva låtar, lära mig ett nytt instrument. Och hör och häpna det sista, spela teater.

Men jag kan säga redan nu att jag tror nog inte att teater riktigt är mitt område, visserligen så vet man ju aldrig förrän man har prövat på det, men jag måste säga att jag är ytterst tveksam till det. Haha kan ni tänka er mig på en schen ?

Däremot har jag ju starka funderingar på att börja om kören igen. Eftersom jag kommer på mig så ofta med att sjunga, för det gör mig glad.

Ibland då jag sitter på bussen kan jag komma på med mig att börja sjunga om det är nån bra låt jag kan, men då hejdar jag mig genast, och tänker nej stopp jag kan inte sjunga här, det är ju en buss  

Fast nån sångerska lär jag aldrig bli, ni behöver inte vara oroliga, ni kommer inte alls att få se mig i melodifestivalen eller idol eller nåt sånt, det tänkte jag faktiskt bespara omvärden och mig själv ifrån  

Jag kommer ihåg då jag gick keramik kurs en gång för jättelängesen, då jag var med Calle, Jag tyckte faktiskt att det var riktigt kul, det var roligt att skapa egna grejor, och så måla dem och sen ta hem och ha kvar som minne. Fast tyvär har jag inte kvar allt jag gjorde, de flesta grejer har gått sönder genom flytt. Men som sagt var rofyllt var det, fast tråkigt nog så var det väldigt dyrt med leran.

I allafall tyckte jag det just då eftersom vi hade ont om pengar då. En annan grej som jag också har prövat är akvarell målning, det tyckte jag också var kul, men jag sög på det, tyvärr. Jag har ingen vidare talang tyvär då det gäller att rita och måla, det kanske är något man har medfött, åtminstone om man ska bli proffs på det, men alla kan säkert lära sig det, om man vill.

Min morfar var ju konstnär, tråkigt nog så dog han i cancer året innan jag föddes, vilket jag tycker är tråkigt, har hört så himla mycket goa saker om honom. Och jag bara önskade att jag fått träffa honom. Han kanske hade lärt mig, vem vet  

Jag tänker på min mormor, hon var en riktigt stark människa. Hon har klarat mycket hårt i sitt liv, som jag säkert har berättat nånång så var hon liksom en extramamma för mig. Först dog då hennes man, och sen några år senare så träffade hon en ny som hon tyckte om att umgås med, jag kommer så väl ihåg honom, Han var jättesnäll, och kom ofta om sommaren till mormors hus och så grillade vi och han bjöd på jordgubbar.

I allafall så dog han i en hjärtinfarkt tror jag det var, hon tog det väldigt hårt, men kämpade på, hon hade ju fortfarande oss, jag och min mamma.

Men 2002 då mamma hastigt och lustigt dog i en hjärtinfarkt, så blev det för mycket för henne, och hon pallade inte det.

Men jag tror faktiskt att jag har ärvt en hel del av styrkan efter min mormor, att jag faktiskt är så pass envis, och har den förmåga att alltid resa mig upp efter motgångar, o det är jag stolt över  

Men nu ska jag sluta babbla på för inatt, nu har ni säkert redan somnat, gäsp, gäsp och tjingeling