En seperation medför mycket, frågor,,frågor för dom runt om i sin omgivning. Och det finns alltid någon som tänker att jag gör fel, och har jag verkligen tänkt igenom det här ordentligt..

Men jag kan svara ja på båda frågorna..Då mina känslor tyvär har svalnat så är det inte mycket jag kan göra.

Det är inte jag som har bestämt det.

Och jag skyller inte på någon annan än mig själv, jag ger ingen skulden då det är mitt beslut.

Jag är så ledsen att jag ska behöva såra nån som jag trots allt bryr mig mycket om, och vi skils som vänner.

Även fast jag vet att han är väldigt väldigt ledsen just nu, och det är ju naturligtvis jag också.

Ordet skilsmässa är inget som växer fram bara på några dagar, utan det kan ligga och gro i några månader eller rent av år innan man kan ta beslutet, och faktiskt stå för det val som man gör..

Och som alltid så medför sig en seperation att man får någon eller några emot sig. Så är det alltid, säkert i det flesta fall..

Att har hon nu verkligen gjort rätt? Är hon verkligen inte riktigt klok som förstår sju år, och tre år som gifta? 

Man tänker ju då man hör ordet äktenskap att det är något som ska vara för evigt, enligt bibeln ska det ju vara så.

Tråkigt nog så är det inte alltid så..Som i mitt fall,,två kraschade äktenskap,,snacka om totalt misslyckande för mig.

Men jag skulle  ha gjort rätt om jag stannade kvar bara för att vara snäll, och hela tiden hoppas på att allt ska kännas bättre.

Till slut kommer en punkt då man inser att det blir tråkigt nog inte bättre, hur mycket man än försöker..Har känslorna svalnat så har dom, och jag kan inte göra något åt det hur m ycket jag än skulle önska.

Det är sorligt,,visst är det..Och speciellt då jag får en person som betytt så väldigt mycket för mig, som jag verkligen kommer att sakna. En som tycker att jag gör helt fel och tycker att jag ger upp för lätt...det svider som fan.

Men jag vet att mina sanna vänner står vid min sida, och tycker att jag gjorde rätt som lyssnade på mitt hjärta, vad det har att säga.

Idag bröt jag ihop, men det behövde jag, det var skönt när en fin vän till mig fick trösta mig och jag kände att jag äntligen kunde släppa ut min sorg..

Jag har lite svårt för att gråta, men skönt är det att få göra det, och bara släppa ut sina känslor,,och veta att det är helt okej, att vara svag ibland och söka tröst hos andra..Helt okej att inte vara stark jämt  ..

Av det här har jag lärt mig hur viktigt det är att lyssna på sig själv, och sitt hjärta och sina känslor..Som jag så många gånger påpekar här, livet är verkligen för kort för att kastas bort.