Tjohej!

'

Och då var måndan slut då, fast egentligen är det onödigt att skriva det då alla redan vet det, men det kändes liksom som en bra början ändå på något vis  

Idag har det varit en rätt bra dag. Började med sovmorgon till tio, och sen mötte jag min dotter i stan, där hon bjöd sin moder på lunch, som var riktigt gott. Så har vi hämtat ut passen också.

Sen for jag och hälsade på en kompis i några timmar, Det var trevligt, var ju ett tag sen vi sågs sist så det blev en hel del surrande, och jag fick jordgubbar och vispgrädde, det smakade smaskens. Första gången som jag har ätit det i sommar, dom var söta och goda. Sen fick jag även kaffe och ett glas konjac med cola. Det spelar ju ingen roll ett glas, nu då jag har semester  

Sen kom vår kompis och hälsade på, fast det var mest gubben han hälsade på, han ville se på hans järnvägsbana, eftersom det är ett stort gemensamnt intresse som det har. Men vi bjöd honom i allafall på pizza.

Sen cyklade jag iväg till gymmet. Där blev det 60 minuter på löpbandet, jag hade ju tänkt fara på shabam ikväll som börjar sju på måndagar, men det hann jag dessvärre inte då det blev så sent med maten. Men motion fick jag ju i allafall och brände bort åtminstone en mini procents kalorier av pizzan  

Sen var jag hemma strax efter nio, och då blev det i sedvanlig ordning ett avsnitt av Vamparie Diaries. Så jag är faktiskt himla nöjd med denna dag också.

Sen får vi väl se vad morgondagen erbjuder. Vet i allafall att på kvällen ska jag fara och pyssla några timmar. Tänkte försöka se om det kan vara en ny hobby.

Har ju varit dit en gång med en vän. Men det skadar ju inte att pröva på lite nya saker.

Vad tråkigt det är då man blir besviken på en person. Egentligen så borde jag inte bli det, för ingenting har visat på att personen skulle förändras till det bättre . Men besviken blir jag hur som helst.

Jag vill så gärna tro folk om gott, och ger dem gärna två eller flera chanser. Jag vill helst inte ha något otalt med någon. Men ibland så blir det ju så tyvär, och det är inte så mycket att göra.

Den här personen har sårat mig många gånger tidigare för flera år sen, och varje gång vi har tagit tillbaka varandra som vänner, och personen i fråga säger att jag vill bara vara din vän, är inte ute efter något annat. Men sen visade sig att det inte är så,,Att personen behandlar mig som en skit  i allafall, att denna inte har förändras någonting, bara för att den inte får som den vill..

Såna personer behöver jag defenitivt inte i mitt liv, som jag brukar säga, jag står hellre ensam än med falska vänner.

Dom som inte vill en gott, är inte riktiga vänner---...

Men ibland så är livet tyvär så, man kan bli fäst vid en person som man så gärna vill ge flera chanser, som man vill tro gott om. Man tänker ju typ att alla människor kan förändras till det bättre, bara för att dom har varit på ett visst sätt tidigare så är det inte säkert att det är så nu,

Och eftersom jag har ett kanske alltför gott hjärta så väljer jag ju förstås att tro på det goda hos den personen. Men till slut går det ändå till en gräns där man förstår att man aldrig ens skulle ha tagit tillbaka kontakten.

Den här personen är också en väldigt konflikträdd människa, som tycker att andra ska ta konflikter, och så gör denna inte det själv då man konfronterar han. Och sånt är så fegt.

Men nu har jag beslutat mig för att gå vidare. Såkallade hjärnspöken är inte bra att hålla fast vid, det ska ju vara så att man ska släppa det gamla, vi kan ändå inte gå tillbaka till det förflutna och ändra något, hur gärna man än kan vilja.

Visst, det går att säga förlåt, men saker som är gjort är ändå gjort. Det går ändå aldrig att springa tillbaka och vända tillbaka tiden, hur mycket man än skulle önska det ibland.

Men nu ska jag fokusera mig på framtiden. På mitt mål med att gå ner i vikt, och denna sommar har jag bestämt mig för att det inte ska bli så mycket lathet framför teven. Eller visst kommer det att bli det också, men jag ska kombinera det med mycket motion.

Nu då jag dessutom har börjat tycka att det är roligt att cykla. Förmodligen beror det väl på min förbättrade kondision, nu blir jag inte lika slut längre då jag cyklar i uppförsbackar och i motvind. Fast hur långa som helst får ändå inte backarna vara, nån hejd får det väl ändå vara på det eländet också    Och dessutom så finns det ju också så mycket mer trevligare promenadvägar man kan gå också.

Men nu ska jag sluta babbla på för i natt, ser nu att klockan är tjugo i ett, ojoj. Kanske dags att överväga om det inte är dags att plinga i säng.

Att ha tilltro till människor är bra,

att visa medkänsla och förståelse,

 för sina medmänniskor, det är bra,

en stor gåva.

Men man måste lära sig, det finns

gränser, på hur man vill låta sig

behandlas.

Det är endast du själv som kan bestämma

var gränsen ska gå, då det är klart.

Då du tycker att en människa inte är värd,

dina tårar, dina omsorger.

Då det känns som att du bara talar till en vägg,

att den här människan inte lyssnar till dig, då

då du bara får skit tillbaka, när du vill sträcka fram

din hand och hoppas på att en låga tänts, att ni,

kanske en dag kan bli vänner.

om denna person fortfarande sviker ditt förtroende,

så är han eller hon inte värt din kärlek.

Alla människor är värda att ha folk omkring sig

som ger kärlek, vänskap, och glädje, Som gläds

med dig då du är glad, blir ledsen då du mår dåligt,

Som stöttar dig i med och motgång.

Då denna person inte vill något av det, så finns det

ingen återvändo. Då får man rannsaka sig själv, och

fråga är denna person verkligen värdig att ha del

 av mitt liv

Mitt liv som är så värdefullt, som jag vill förvalta så

gott jag kan, är det verkligen värt att just den här personen

ska få fortsätta trampa på mitt hjärta, tills det blöder?

Ingen människa är värd att trampas på, alla människor har vi

lika myket värde. Ingen ska få känna sig värdelös.

Om man har en sån person i sin närhet, tycker jag är det bästa

att släppa den personen och gå vidare, stolt i ryggen   

G iodkväll!

Ja då var ännu en dag snart till ända, en rätt regnig och gråtrist dag som de flesta andra nu senaste tiden. Men det blev en trevlig långpromenad i stället med en vän, blev inget gym idag. Men då har jag ju i stället fått ordentligt med frisk luft så det är ju aldrig fel   Här är några bilder jag tog efter prommenaden:

Annars har jag inte gjort särskilt mycket, tillbringat nästan en hel dag med att se lilla huset på prärien, som dom visar på tv4, guld. Fast jag har sett den serien flera gånger så är den ändå lika bra.

Och nu blev Mary blind, är faktiskt lika sorgligt varje gång man ser det. daddy, när hon vaknar på morgonen helt förstörd och ropar efter sin pappa,snyft..Ja,ja, det är bara en serie jag vet  

Det känns som att dagarna bara rinner iväg nu, och ändå gör jag inte särskilt mycket. Mer än att bara njuta av att det är sommar och ledigheten. Har ju inte råd att göra särskilt mycket nu då vi snart ska fara till London.

Men imorgon blir det att hämta passet på snutstation, Jag blev väl inte direkt helt nöjd med bilden. Men det är ju bara ett antal kontrolanter som kommer att se det så och dom bryr sig knappast. Tror knappast att dom säger, herregud så ful du blev på den här bilden. haha  

Imorgon kommer en vän till oss hit och ska käka middag, vet i sjutton vad vi ska bjuda honom på. Men någonting ätbart ska jag väl hitta på. Han äter det mesta, vad jag vet i allafall.

Jag har varit duktig och skurat idag också, skönt att få det gjort. Det är så mycket roligare att skura då man har musik i lurarna och nynnar med lite grann, blir liksom att man svischar fram med skurborsten, bara tjoff liksom  . Nu har vi ju lite större utrymme att städa, men det går ändå hyfsat snabbt.

Men nu vill jag önska eventuella läsare en trevlig fortsatt kväll, och låt oss hoppas på att det inte regnar imorgon. Min gubbe sa, åh imorgon är det måndag, jag bara log och tittade på honom och sa i lätt ton, men mig gör det inget jag har ju semester  ..Men jag har ändå inget emot att det är måndag då jag jobbar, när jag ändå trivs så bra med jobbet som jag ju gör.

Godnatt!

Det är inte klokt vad man börjar vända på dygnet nu då man har semester. Det kommer att bli väldigt kämpigt sedan då jag ska vända tillbaka det igen, men det får bli bekymren då i stället.

Idag har det varit en rätt lugn och bra dag, om man bortser från vädret då. Men som pippi sa, man får vara glad att man har något väder alls  

En promenad blev det i allafall just emellan regnskurarna. Jag trivs så himla bra där vi bor, finns så mycket fina promenadvägar och grönområden där man kan gå.

Jag som trodde att det skulle bli jobbigt att flytta, att jag skulle sakna vårt gamla ställe. Men det gör jag inte nu, inte för fem öre.

Jag känner att jag har hamnat rätt. Här känner jag verkligen mig som hemma, det förra placet kändes mest som en förvaring, där man kunde bo så länge, typ..

Nu har jag verkligen bestämt mig på allvar för att återuppta mina försök att gå ner i vikt. Jag måste för min egen skull, känner att jag inte trivs med mig själv som det är just nu. gillar inte alls det jag ser i spegeln just nu.

Även om det inte är så mycket jag gått upp så känner jag mig ändå inte nöjd, jag vill ju fortsätta min resa neråt. Och bara för att jag nu har semester så ska det inte innebära att jag ska gå upp igen. SOm är så lätt hänt, då man falller tillbaka i de gamla, dåliga vanorna igen.

På torsdag ska jag träffa en dietist hon lät då väldigt gullig i telefonen då jag pratade med henne. Jag hoppas att jag får några riktigt bra tips och råd av henne, och sen ska jag gå och väga mig hos henne ibland, tänker jag.

Och då när man har det stödet i ryggen så vill man ju inte gå upp, så skäms jag ju. Om jag skulle väga mig hos henne om låt oss säga två månader, så skulle det kännas väldigt pinsamt om jag gått upp igen.

Men som sagt var allt börjar och slutar med sig själv, man kan egentligen ta emot hur mycket tips och råd som helst från andra, och prova vilka metoder man vill, men vill man inte från hjärtat så lyssnar man kanske inte så mycket som man borde göra på andras goda råd, och man gör som man vill i allafall..

Men nu har jag bestämt mig, för säkert hundrade gången har jag sagt det, jag vet   Men nu ska jag på allvar börja ta tag i träningen igen, ska börja med att släpa mig till gymmet och sen ta shabam på måndag igen.

Det är ju en rolig träning dessutom, jag tycker ju om att dansa. Hon blev så glad ledaren då hon såg mig sist, att jag nästan kände mig taskig förra måndagen då jag inte for.

Jag funderar på att pröva på den här lch metoden, den verkar ju ändå rätt bra. Har läst lite mer djupgående om den.  Om den skulle funka så skulle det ju vara bra, eller 5:2.

Att bara käka dietsoppor funkar inte riktigt för min del, har ju prövat de, men det gick inte så bra som jag hade hoppats, trots att smakerna på sopporna smakade hyggligt bra ändå.

Men skam den som ger sig.

Jag och dottern har hunnit se två avsnitt av Vamparie Diaries också, och det är spännande som vanligt. Vi har sett några avsnitt på säsong 5 nu, och jag antar att vi nog hinner se färdigt den säsongen innan min semester är slut, om vi fortsätter i den här takten  

Men nu ska jag nog plinga i säng tror jag, natti natti eventuella nattsuddare.  

Godnatt!

Ja nu tänkte jag skriva några rader, jag är likas ändå uppe och väntar tills min dotter ska komma hem. Jag tycker att det känns tryggast att inte gå och lägga sig före hon kommer hem, hur mycket klockan än blir..Men imorgon får jag ju sova ändå hur som helst  

Det har varit en riktigt fin dag idag, ja det har ni säkert förstått på bilderna. Jag kan knappt fatta att min lilla flicka har blivit så stor, och jag kan än en gång inte låta bli att fundera på vart tiden har tagit vägen.

I kyrkan var det så fint, och jag blev tårögd då jag såg alla så fint klädda studenter, de flesta killarna i kostymer, och tjejerna i fina klänningar.

Prästen var lite smårolig tyckte jag, han började genast säga att, alla ska vi dö en dag, även ni, sa han och tittade på studenterna. Det är kanske inte riktigt det som man vill höra då man sitter där lycklig och glad på sin studentdag. Men som talat så hade han ju en poäng med sitt tal, att vi bara har ett liv, och att vi ska ta väl vara på det. Att vi ska våga misslyckas och ta lärdom av det, och etc..Han verkar också vara en fan av den här serien Game of thrones, har aldrig sett den, men det kanske kan vara en ide att göra det.   Och att man i den åldern oftast tror man är odödlig, fast man inte är det. Jag skrattade då han berättade att han dragit iväg till Tyskland och flyttat till en kärlek han träffat där, men sen tog det slut och han drog hem igen. Då sa han lite lurigt att jag fick i allafall lära mig tyska, och så sa han att han fortfarande hade en del kompisar kvar där i tyskland. Vad han ville säga med det är nog att det kan vara värt att ta risker, att man alltid kan vara värt det på nåt sätt  

Sen gick vi på allstars och åt en riktigt god studentmiddag, och dyr blev den också runt 800 spänn för tre pers, men det var det värt.

Sen blev det snabbt hemåt, och min dotter skulle ju iväg nästan direkt efter. Så jag och gubben fick en ensamkväll, och vi har haft mysigt.

vi funderade på vad vi skulle hitta på, och jag kom på den briljanta iden att vi kunde gå och bowla. eftersom vi nu har flyttat närmare stan så har vi ju väldigt nära till bowlingkompaniet.

Så vi gick dit och på fredagar så har dom discobowling, der är riktigt trevligt. Och mycket bra musik fick vi höra, hade riktigt svårt att inte tralla med i musiken, och speciellt inte i denna låt som ju också spelades: Lite halvfånig, men ändå rätt kul på nåt vis :)

Men hur som helst så slutade det med att jag fick spö. Men fick ändå över 400 poäng på fyra serier, vilket är riktigt hyfsat för att vara mig   Sen blev det ett sent kvällsmål på krysset, har ju aldrig ätit där förut. Men det funkade ju bra ett hyfsat ställe att äta på, god mat och bra service, trevlig personal. Så det var inte sista gången vi åt där skulle jag tro.

Och sen avslutades kvällen med en film av Micke och Veronica, den är ju bara sjukt bra..Och nu avslutas natten fortfarande med att jag sitter uppe ett litet tag till,,natti natti ni som redan sover och alla andra som är vakna, är nog inte särskilt många nu gissar jag då klockan är halv tre snart,,  Nu kan jag sova, nu kom hon hem  

Godkväll!

Ja då har en hel vecka redan snart gått av min semester, det går ändå rätt fort fast jag inte har gjort något särskilt.  Nu har jag äntligen tagit steget ut och ringt till kuratorn, det kändes bra faktiskt, hon var trevlig att prata med. Fast det blir inget av förrän i höst.

Det beror på om jag får prata med nån psykolog eftersom mina sår är så pass djupa som dom är, från allt som hänt under årens gång.

Hon blev väldigt förskräckt rent av då jag berättade om kommunen vad min förre chef gjorde i. Det verkar som att hon tycker att det kan vara den största biten att jobba med just nu. Hur det har påverkat mig som person och vad jag har för ärr av det eftersom det kom så plötsligt, och sen efter det så fick jag ju egentligen ingen hjälp och stöttning alls.

Det var ju bara så att jag fick som förklaring bara typ att jag är dum i huvudet, och det här är dina brister och fel. Och sen slutade ju som alla vet att jag fick sparken. Och sen fick jag ju hjälp med att komma till mitt nyvarande jobb, vilket jag är väldigt glad och tacksam över idag, att ha ett jobb där jag faktiskt känner mig värd något och att jag visst duger och kan.

Vad min kurator tyckte var värst var att min förre chef sa att det här skulle hjälpa mig, och visst har det hjälpt mig till ett bättre jobb, men det ledde ändå till att jag fick sparken, och allt gick dessutom så snabbt. Hon sa att hon tyckte det var bra att jag blandade in facket, det var ju det första jag gjorde då jag fick mitt svar. Och då jag heller inte riktigt fick förklarat vad det där jäkla papperet innebar.

Hon tycker att vi ska göra en riktig utredning kring det..Jag kan delvis hålla med om att det kan vara bra, men samtidigt så känns det ju också ganska jobbigt att fortsätta gräva i gamla sår som mest troligt kommer att göra ont.

Och det förstod ju hon också, jag har ju försökt att glömma och gå vidare vad jag kan efter det, men visst finns det fortfarande där och gror inom mig, att jag inte duger som jag är.

Men det här kan ju vara en bra början för mig att verkligen få ett korrekt avslut på allt det här, och få det där jävla testet riktigt förklarat för mig vad allting innebär. och hur det kan vara bra att gå vidare efter det där.

Ingen faktiskt ingen människa förtjänar att bli behandlad som jag gjort.

Jag har ju faktiskt inte heller orkat ta tag i det, har ju haft problem nog så jag klarar mig, sen Calle dog, och en del annat så det har blivit att jag tycker att det har varit enklast att sopa allt det under mattan, som mycket jag har gjort i mitt liv.

Men som sagt var det blir inte förrän i höst allt startar, och sen får vi se hur det hela slutar.

Kuratorn hade haft nåt möte med psykologerna och de tyckte också att det jag har varit med om är fruktansvärt, men jag har som sagt var. Men  gjort som med allting annat, jag har lagt det åt sidan och koncentrerat mig på nästa sak, och nästa..

 Men jag vet att jag har mycket styrka inom mig, så jag klarar det, som med allt annat jag varit med om. Styrka är ingenting som man föds med, det får man ju som bekant efterhand, alltefersom man klarar svårigheterna i sitt liv, för varje svårighet man möter, blir man starkare och klarar mer än man någonsin trott var möjligt  

Det säger jag inte bara till mig själv, utan också till andra läsare som kanske står i ett vägskäl i sitt liv, som verkligen vill göra något för att förbättra sitt liv. Det kan man alltid, oavsett hur svårt det än ser ut.

Ett steg i taget.

Det kan heta att nu är det försent att ta tag i sina problem, men det är det aldrig. Ju fortare man gör det , dessto bättre..Jag gör det här för att jag vill må bra, och vill finna frid i hjärta och stjäl och veta att jag verkligen gör allt för att få ett bättre liv, det man har inom sig, bär man med sig livet ut.

Allting börjar och slutar med en själv. Man är inte dum bara för att ett papper visar en viss sak, det som verkligen visar vilken fantastiskt människa man är, är faktiskt där man har ett hjärta. Det goda val man gör i livet, och viljan att visa kärlek och att bli älskad, och göra människor glada, visa att man har empati och bryr sig om andra, Det är egenskaper som jag värdesätter.

Visst är det bra om man är smart också och har hjärna, hur skulle det annars se ut i världen? Om inte de smarta fanns? De som verkligen kan så mycket och blir doktorer, psykologer, lärare och you name it.

Annars skulle vi ju inte ens få nån hjälp alls om det inte finns dom som har det där extra läshuvudet som behövs för att bli något stort.

Men alla människor är lika mycket värda oavsett vad vi än har för förmågor och nedsättningar, som kanske hindrar oss att göra det där lilla extra som man faktiskt innerst inne vill, men kanske inte har det där lilla extra som behövs.

Så har vi alla ett värde  

Godkväll!

Ja då sitter jag här, rätt nöjd efter min första semesterdag, om man bortsker från vädret då, som bara har varit skit, Regn och blåst i stort sett hela dagan, förutom nu då på kvällen då man snart ska gå i säng.

Min dag började med en rejäl sovmorgon, kändes faktiskt rätt strange att inte stiga upp klockan sex, men det gissar jag blir nog en rätt snabb sak att vänja sig av med antar jag  

Sen blev det ett snabbt besök på coop, jag börjar faktiskt tycka riktigt bra om det där stället, förstår att det är många som gillar att hänga där. Samtidigt som det är en affär så verkar det ju också vara någon slags mötesplats där man kan träffa folk, och så finns där ju billigt fika, korv och sånt, och en restaurang där uppe också.

Jag träffade en vän där, och surrade bort en stund där. köpte fika för hela 15 spänn, var faktiskt inte igår jag köpte så billigt fika, men det kändes bra för börsen, måste ju spara pengar nu inför London resan  .

Sen träffade jag min dotter i stan och vi gick till snutstation och fixade passen, tar en vecka innan de kommer. För två pass blev det 700 kr.

Men sa hon som satt i luckan att från och med 1 juli så ska man tydligen inte behöva ha pass då man reser inom euländerna, hon sa att dom hade fått papper på det. Men det spelar ju ingen roll nu, då vi redan fixat det och vi åker ju den 24 så.

Och sen träffade vi min man, vi skulle hitta ett par byxor åt honom som han ska ha då vi på fredag ska fara och se då min dotter ska ta studenten, Jag fattar ärligt talat inte att tiden går så himla snabbt, min lilla bebis som har blivit så stor ska ta studenten  . Vart tar tiden vägen egentligen? Snyft..

Nu har jag börjat komma igång att läsa igen.  Köpte en bra bok från ica i helgen, Förut fullkomligt slukade jag alla harlequinn böcker som kom i min väg.  Och nu har jag haft en lång period då jag inte har läst en enda rad.

Men ikväll har jag alltså legat i sängen och sträckläst 162 sidor, tog drygt tre timmar. Men boken är på över 300 sidor, så det tar väl nån dag till eller två innan jag läst ut den  Minnen av dig heter den. Handlar om en tjej som misstänker att hon blivit kidnappad som barn, men finns naturligtvis inte några bevis, hon har minnen av en blond kvinna som har funnits i hennes liv, men som ingen vill tala om. och nu är hennes mamma som hon har nu alltså döende i cancer, och en privatdetektiv är ute efter mamman som inte har levt ett alldelles helgonaktigt liv. Den innehåller också en hel del romantik, mycket lättläst bok som jag rekomenderar  

Imorgon måste jag gå och skriva in mig på vårdcentralen här, ska se då om  jag har möjlighet att få träffa kuratorn där, fast jag antar att det säkert är kö tid dit. Jag förmodar att det kanske kan bli nångång i höst.

men nu är det slutbabblat för ikväll, en godnatt sömn önskar jag som vanligt eventuella läsare  

Åren far så snabbt iväg,

rätt som det är så sitter man

här och tänker, hjälp, var har

alla åren tagit vägen?

Vad jag önskar att jag hade gjort

si eller så, då kanske det där inte,

hade hänt.

Men vad hjälper det? Det förflutna tillhör

det förflutna, det går inte att ändra,

eller vrida tillbaka klockan, hur mycket

man än kan önska det.

Så många gånger jag önskat att jag själv

hade kunnat göra det. Tänk så mycket tid

jag ibland har slösat bort på saker som,

inte har gett mig något.

Det är något jag fortfarande kan komma på

mig själv med att göra. Att varför bryr jag mig,

ens om att tänka på det här? Det gör mig ändå

inget gott, ingen nytta alls..

Men livet är så, ibland händer bara saker som är

onödiga, som man då inte vet att man slösat

bort sin tid på,

Då får man väl tänka jag gör något bra nu i stället,

jag slutar slösa bort tid på just det här, och ägnar,

mig åt det som faktiskt får mig att må bra.

Livet är alldelles för kort, för kort för att bli bitter

och grå över saker som varit. Då man i stället kan,älska

glömma och gå vidare. Och se på framtiden, vad man kan

göra åt den, i stället för det man  har förlorat?