Godkväll!

Ja då har en hel vecka redan snart gått av min semester, det går ändå rätt fort fast jag inte har gjort något särskilt.  Nu har jag äntligen tagit steget ut och ringt till kuratorn, det kändes bra faktiskt, hon var trevlig att prata med. Fast det blir inget av förrän i höst.

Det beror på om jag får prata med nån psykolog eftersom mina sår är så pass djupa som dom är, från allt som hänt under årens gång.

Hon blev väldigt förskräckt rent av då jag berättade om kommunen vad min förre chef gjorde i. Det verkar som att hon tycker att det kan vara den största biten att jobba med just nu. Hur det har påverkat mig som person och vad jag har för ärr av det eftersom det kom så plötsligt, och sen efter det så fick jag ju egentligen ingen hjälp och stöttning alls.

Det var ju bara så att jag fick som förklaring bara typ att jag är dum i huvudet, och det här är dina brister och fel. Och sen slutade ju som alla vet att jag fick sparken. Och sen fick jag ju hjälp med att komma till mitt nyvarande jobb, vilket jag är väldigt glad och tacksam över idag, att ha ett jobb där jag faktiskt känner mig värd något och att jag visst duger och kan.

Vad min kurator tyckte var värst var att min förre chef sa att det här skulle hjälpa mig, och visst har det hjälpt mig till ett bättre jobb, men det ledde ändå till att jag fick sparken, och allt gick dessutom så snabbt. Hon sa att hon tyckte det var bra att jag blandade in facket, det var ju det första jag gjorde då jag fick mitt svar. Och då jag heller inte riktigt fick förklarat vad det där jäkla papperet innebar.

Hon tycker att vi ska göra en riktig utredning kring det..Jag kan delvis hålla med om att det kan vara bra, men samtidigt så känns det ju också ganska jobbigt att fortsätta gräva i gamla sår som mest troligt kommer att göra ont.

Och det förstod ju hon också, jag har ju försökt att glömma och gå vidare vad jag kan efter det, men visst finns det fortfarande där och gror inom mig, att jag inte duger som jag är.

Men det här kan ju vara en bra början för mig att verkligen få ett korrekt avslut på allt det här, och få det där jävla testet riktigt förklarat för mig vad allting innebär. och hur det kan vara bra att gå vidare efter det där.

Ingen faktiskt ingen människa förtjänar att bli behandlad som jag gjort.

Jag har ju faktiskt inte heller orkat ta tag i det, har ju haft problem nog så jag klarar mig, sen Calle dog, och en del annat så det har blivit att jag tycker att det har varit enklast att sopa allt det under mattan, som mycket jag har gjort i mitt liv.

Men som sagt var det blir inte förrän i höst allt startar, och sen får vi se hur det hela slutar.

Kuratorn hade haft nåt möte med psykologerna och de tyckte också att det jag har varit med om är fruktansvärt, men jag har som sagt var. Men  gjort som med allting annat, jag har lagt det åt sidan och koncentrerat mig på nästa sak, och nästa..

 Men jag vet att jag har mycket styrka inom mig, så jag klarar det, som med allt annat jag varit med om. Styrka är ingenting som man föds med, det får man ju som bekant efterhand, alltefersom man klarar svårigheterna i sitt liv, för varje svårighet man möter, blir man starkare och klarar mer än man någonsin trott var möjligt  

Det säger jag inte bara till mig själv, utan också till andra läsare som kanske står i ett vägskäl i sitt liv, som verkligen vill göra något för att förbättra sitt liv. Det kan man alltid, oavsett hur svårt det än ser ut.

Ett steg i taget.

Det kan heta att nu är det försent att ta tag i sina problem, men det är det aldrig. Ju fortare man gör det , dessto bättre..Jag gör det här för att jag vill må bra, och vill finna frid i hjärta och stjäl och veta att jag verkligen gör allt för att få ett bättre liv, det man har inom sig, bär man med sig livet ut.

Allting börjar och slutar med en själv. Man är inte dum bara för att ett papper visar en viss sak, det som verkligen visar vilken fantastiskt människa man är, är faktiskt där man har ett hjärta. Det goda val man gör i livet, och viljan att visa kärlek och att bli älskad, och göra människor glada, visa att man har empati och bryr sig om andra, Det är egenskaper som jag värdesätter.

Visst är det bra om man är smart också och har hjärna, hur skulle det annars se ut i världen? Om inte de smarta fanns? De som verkligen kan så mycket och blir doktorer, psykologer, lärare och you name it.

Annars skulle vi ju inte ens få nån hjälp alls om det inte finns dom som har det där extra läshuvudet som behövs för att bli något stort.

Men alla människor är lika mycket värda oavsett vad vi än har för förmågor och nedsättningar, som kanske hindrar oss att göra det där lilla extra som man faktiskt innerst inne vill, men kanske inte har det där lilla extra som behövs.

Så har vi alla ett värde  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja det var ett tag sen jag skrev nu, har hunnit. hända en hel del sen sist.? De flesta som känner mig vet ju att jag har förlovat mig. Och det känns bara så rätt, då jag är så kär i honom. Och dessutom ska jag bli sambo, han har så gott som redan...

Godkväll! Ja nu var det ju som vanligt ett tag sedan som jag skrev, tänkte att nu får det vara på tiden att jag skriver några rader igen   Idag har det varit en riktigt trevlig dag, jag och min dotter for en sväng till solbacken, och gjorde lite ...

Godeftermiddag!   ja då tänkte jag att det var dags att skriva några rader igen. Idag har jag inte gjort någonting alls,bara slappa och tagit det lugnt, men det är skönt det också, tid har jag ju gott om, och stressa behöver jag i nte så   . Me...

Godkväll, eller snarare godnatt!   i allafall för mer normala människor,, jag räknar mig väl inte just nu som en normal människa kanske..Inte efter idag. vaknade idag mådde rätt bra på morgonen, men sen började jag må sämre under dagen, blev yr...

Godkväll!   ja nu sitter jag här och vet inte riktigt vad jag ska tänka eller känna. Aiks säsong är slut, men grabbarna har ändå kämpat tappert hela säsongen och ett sm silver är inte dåligt. Frölunda var helt enkelt några nummer för stora för os...