Godkväll!

Ja nu var det ju typ hundra år sen jag skrev sist, kan man väl nästan säga. Har väl inte riktigt haft den där rätta insperationen just nu, då det är så mycket som händer och sker i livet just nu.

Men idag har det i allafall varit en trevlig dag, jag och flickan gick på hockey. och det var faktiskt en riktigt spännande match vi fick se. Jag trodde faktiskt verkligen allvarligt att Aik var uträknade i två perioder, då vi låg under med två mål. Men för den skull spelade de inte dåligt, jag måste säga att Hv har ett verkligt bra försvar och en bra målvakt, det kan man ju faktiskt komma riktigt långt med.

Hur som helst så blir det riktigt spännande att se om det blir en tredje smfinal, och vilka vi i så fall får möta då. Knappast tror jag att det blir Luleå i år igen.

Nu börjar jag äntligen att gå ner de kilon som jag gått upp under julen och före det, visserligen vet jag att man inte ska stirra sig blind på antalet kilon och så, men det känns roligt ändå. Att det äntligen händer nåt, men är man envis så kommer det att gå.

Och nu har vi snart sett första säsongen av Vamparie Dairies, kan inte nog påpeka hur bra den serien är. jag som inte trodde att jag skulle tycka om den för jag trodde att den hade samma stuk som dom här twilgth filmerna, och de tyckte jag inte så värst mycket om.

Egentligen vore det kanske inte så dumt att vara en vampyr, dom lever ju hur länge som helst, och åtminstone i den serien så kan dom göra det mesta som vi människor gör. Fast jag ogillar förstås skarpt att dom suger blod och dödar människor, eller gör dom till vampyrer. det är inte shysst..Så egentligen är det nog bäst att vara en vanlig hederlig människa  

<Appropå människor, så blir man inte riktigt klok på vissa. En föredetta vän till mig som jag har haft på fb verkar ha klart stora problem med sitt vad ska man kalla det, humör.

Han förolämpade mig verkligen rejält så jag blev riktigt arg och tog bort honom, och det utan att jag ens hade gjort honom något. 

Han tycker inte att man ska skriva som man vill, utan bara tänka på vad andra vill att man ska skriva, och så funkar faktiskt inte jag, Jag skriver det jag vill från hjärtat, och det jag känner för, och är det så att det inte skulle behaga andra, så so what det är faktiskt deras buisnes.

Och sen då jag skrev att nu tar jag bort dig så skrev han, tack du är inte så speciell..Jag bara, tänkte jaha tack för det. Nog vet jag att jag inte är särskilt speciell, det behöver faktiskt inte någon annan komma och säga åt henne.

Men det är hans som får stå sitt kast, tycker faktiskt väldigt synd om dom som faktiskt har honom på fb, får inte heller de skriva vad det vill då utan att han ska lägga sig i det? Han tycker inte heller om då folk "gråter" på fb, jag bara skrev som jag tyckte att då är han jävligt känslokall i så fall..

Men nog energi på den idioten. Nu tänkte jag faktiskt avsluta med en liten dikt, var ju ett tag sen jag skrev en, även om just ingen har saknat mina dikter, eller om man hellre väljer att kalla det text, men jag måste säga att den är ändå rätt tänkvärd och har faktiskt ett litet syfte, tycker jag i allafall  

ögon kan le och glittra,

folk tror du är glad, men

om du tittar längre in, så ser

du kanske en sorg i ögonen,

som du kanske inte trodde fanns.

En sorg kan man lätt gömma, den där

glada, roliga pricken, kanske egentligen

bär på en djup sorg inom sig.

Hur ofta visar man egentligen för folk

vad man känner? Ofta säger man om nån

frågar hur det är så säger, man lätt att tack jag

mår alldeles utmärkt, och hur mår du?

Det är ju egentligen enklast och säga så, för hur

många skulle egentligen vilja höra typ en timmes

utläggning för hur man mår innerst inne?

Bara dom som verkligen bryr sig, och verkligen vill

veta hur just du mår.

Men ibland kan det faktiskt vara just den personen,

som man verkligen vill ska fråga, och som vill bry sig.

Ordet ensam är stark, det tycker jag inte stämmer, Det

är skönt att kunna prata och inte gömma sig med en glad

mask.

Nästa gång man frågar hur en person mår, kanske man kan

titta lite närmare in, än bara det där glada, spontaniska , tack

jag mår bra, hur mår du själv?

Godkväll!

Ja då var det snart dags att krypa i säng, så man orkar upp halv fem imorgon bitti, pigg som en lärka    igår var det en trevlig kväll, jag och min man for och hälsade på vår kompis.  Och jag måste säga att det var så himla kul att träffa kisse Alice igen, hon har blivit så stor, och hon blev glad då vi kom. Jamade och ville bli kliad.

Hon har fortfarande kvar sina sällskapliga vanor, att vilja vara med överallt. Hon satt till och med med mig i knäet och var med då vi spelade kort, den sötingen.

Det är klart att jag saknar henne ibland, men hon har det ju så himla bra i sitt nya hem, och har fått en jättebra kattkompis också, som är mer på hennes nivå kan man säga. Och jag måste säga att jag tycker att det är himla skönt att bara ha en enda katt, det räcker gott för oss. Och hon är ju dessutom så mycket lyckligare nu då hon får vara ensam.

Annars så har det inte hänt särskilt mycket här, allting sker i sin stilla gång.

Imorgon blir det bio,det ska bli trevligt, jag och hon och två kompisar till henne ska se nya Jönssonligan.  Fast det kommer att kännas lite konstigt nu då det är andra skådespelare med, men den blir nog bra ändå.

Annars så händer inget särskilt i helgen vad jag vet nu i allafall, blir nog mest att chilla lite. Och se hockey naturligtvis.

Chl har jag lagt åt sidan för länge sen, nu är det den rätta ligan, Shl som gäller. Det kändes ingen riktigt vilja från Aiks sida då det gällde att vinna Chl, så lika bra att få den skiten bakom oss nu  

MEn nu ska jag gå och sova en ny dag väntar som sagt var imorgon. Ikväll körde jag och en kompis förresten shabam, det kändes riktigt kul faktiskt, och jag känner att det här nya är faktiskt roligare än det förra och lite lättare, även om naturligtvis vissa steg och rörelser är lite svårare än andra. Men den här ledaren som vi har på torsdagar, är faktiskt lite bättre, och visar stegen på ett bättre sätt så man förstår bättre.

Min kompis har bara varit med två gånger nu, men jag tycker faktiskt att hon börjar bli riktigt bra på det nu och hängde med betydligt bättre den här gången.

De första gångerna är ju alltid svårare innan man har förstått hur det funkar. Men nu vill jag önska eventuella läsare som väljer att läsa detta något trista inlägg en godnatts sömn, tjingeling och tjoflöjt  

Tjaba!

Ja nu var det väl dags att skriva några rader igen, var ju ett tag sen sist. Nu är lördagen snart slut, den här helgen har också gått snabbt, och varit trevlig som vanligt,

I går var jag på  hockey med en kompis via friskvårdskompaniet, det var riktigt trevligt, om man bortser från matchen, jag brukar egentligen inte säga så mycket om domarna, men i den här matchen måste jag säga att de var rent skandalösa, samtliga av dommarna borde skaffa glasögon och läsa igenom regelboken både en och flera gånger, men bra drag var det i allafall i hejarklacken, om än jag tycker att vi på sittplats inte är tillräckligt engagerade. Men jag och min kompis öste på i allafall så gott vi kunde i ramsorna, iallafall av dom som vi kunde  

Och idag var det ju en betydligt bättre match då vi vann med 7-2, himla starkt att göra 5 mål på bara en period. Och kul att ha tillbaka Nick Sörenssen som ju har varit skadad så länge, jag tror att han kommer att bli en utmärkt tillgång i vårt lag.

Annars så har jag inte gjort något särskilt, jag har börjat se vamparie daiers, en vampyrserie. Jag trodde faktiskt inte att jag skulle börja se den, men min dotter sa, vi kan väl se ett avsnitt och sen blev det helt plötsligt tre, men det finns ju lite ögongodis med, så det är ju trevligt  

Det känns underbart bra att ha kommit igång med träningen igen, och nu börjar äntligen den där dumma vågen att börja peka lite neråt igen, det vore kul om jag åtminstone kan gå ner några kilon fram till i sommar.

Dessutom måste jag verkligen nu jobba upp min kondision så jag orkar cykla till jobbet i sommar, jag minns så väl hur jobbigt det kändes i början, men sen då jag cyklat några dagar så gick det ju lättare och lättare, och jag tyckte faktiskt det var rätt trevligt att cykla och lyssna på musik. det tog ju ca 1.20, så man han ju fundera en hel del om livet på vägen.

Men jag kan ju tala om att det inte var kul att cykla då det var typ 32 grader varmt, det var en riktig plåga och då det var regn och blåst, var ingen hit heller..Men som sagt var, kondis fick jag även om jag tråkigt nog inte gick ner särskilt mycket i vikt av det.

Men nu ska jag gå och sussa tänkte jag. Blir förmodligen att fara in en sväng på gymmet imorgon och träna lite på löpbandet, tror att jag ska göra.

Men nu ska jag i allafall susa i säng tänkte jag så jag orkar upp imorgon,,natti natti och tjingeling  

Godkväll!

Idag har det varit en riktigt lugn och skön dag, har inte gjort mycket alls. Sett hockey, och vilken match Aik gjorde, helt klart godkänd, och tre nya friska poäng till toppen, och det blir ännu svårare för de andra lagen att hinna ikapp oss, hur bra som helst. Alla som har tvivlat på detta lag, inklusive jag själv, har nog fått sig en liten smäll på fingrarna. Jag tror inte särskilt många trodde att vi skulle ligga etta i år med, och med så stor marginal.  

Jag har satt upp mina mål idag nu för år 2015 och nu känner jag bara att jag verkligen måste jobba på dem, varenda ett. Jag vet ju så väl vad jag vill nu i livet, och jag vill verkligen göra allt för att nå dit.

En sak som jag inte alltid förstår mig på är människors betende, hur vi är mot varandra. Men det är kanske något som jag inte kommer att förstå någonsin.. Men jag kan ju tyvär inte svara för andras betende, jag vet bara hur jag vill vara mot mina medmänniskor.

Vad jag tycker är lite svårt är ändå, hur vet man egentligen vilka man kan lita på eller inte? Har ju varit med om alltför många gånger då man öppnat sitt hjärta för någon och sen har det visat sig att denna människa svikit, som man trott varit en vän. Sånt gör faktiskt riktigt ont.

FÖrut har jag hållit mig mer för mig själv, och passat mig för att öppna mig allt för mycket för människor, har byggt som en mur runt omkring mig, hit men inte längre typ.

Men jag har lärt mig nu med tiden att det ändå är värt att öppna sig för människor. Det är värt att chansa, blir man sårad så är det ju så, hur ont det än gör. Men om man inte alls chansar då har man ju ingenting alls att vinna.

Men jag känner att jag fortfarande har mycket kvar att jobba på, för mig kan det ta tid innan jag helt och hållet lär mig att lita på en person, innan den personen lär känna mitt jag.

Man kan aldrig veta i förväg vilka som sviker en eller inte...Det är ju sånt man lär sig.

Jag brukar ofta säga att idoter inte är världa några tårar och att dom inte är värda att ödsla nån tid på. Fast tyvär så kan det ju ibland ta tid innan man upptäcker hur en människa är. och då blir man ju sur på sig själv och tänker, vad fan har jag slösat bort så mycket tid på den här personen, som egentligen inte var värld min kärlek  och respekt.

Men om jag bara tar jag själv som exempel så tycker jag att alla är världa en chans åtminstone, Det man helt enkelt får göra är att ha ett vakande öga och inte öppna för stor bit av sig själv i början, Jag försöker alltid att tro gott om alla och sen om det skulle vara så att det inte blir som jag tänkt mig, så det är klart då blir man besviken..

Men besvikelser får man hur som helst räkna med, sen får man väl helt enkelt dra vidare och glömma, men ändå fortsätta tro på människosläkten, bara för att man kanske råkat ut för en eller flera idioter i sitt liv så innebär det ju inte att allla är det, långt därifrån  

Men då man blivit sårad är det lätt hänt att man bygger murar kring sig, och sen gäller det att vara stark och riva dem, och våga öppna sig och släppa in folk till sitt hjärta igen.

Jag måste förresten berätta om en bra film vi såg ikväll, den heter  the Heat, en riktigt kul polisfilm med Sandra Bullock som en av huvudpersonerna. man få skratta mycket.

Men nu ska jag nog snart susa isäng, det här blev ett rätt trist inlägg, men det är ju som sagt var skönt att bara skriva av sig- Och ni som följer min blogg har säkert lärt er vid det här laget att jag går lite efter humör då jag skriver och jag skriver ofta direkt från hjärtat också, det jag känner att jag vill skriva om. Och sen är det ju inte säkert att alla tycker om det jag skriver, men det kan jag ju inte göra så mycket åt, svårt är det ju att göra alla nöjda. Även fast jag så gärna vill det..

Men nu ska jag plinga i säng, pling pling  

Godnatt!

Ja då var fredagen över, och snart dags att gå och sova. Denna kväll bara rusade iväg, hips vips är den slut. Men så är det ju då man har trevligt. Vi har sett filmen kick ass 2, den var faktiskt hyfsat bra, bättre än den första filmen. Mén väldigt bra att dom har satt åldersgränsen från 15 år, med tanke på det något ovårdade språket, och en del scener.

Jag hittade ett test på nätet, jag har ju funderat på nån ny hobby. Man fick svara på några enkla frågor och sen fick man se då vilka hobbies man skulle kunna tänka sig.

Jag fick upp att jag skulle kunna dansa, sjunga, lära mig skriva låtar, lära mig ett nytt instrument. Och hör och häpna det sista, spela teater.

Men jag kan säga redan nu att jag tror nog inte att teater riktigt är mitt område, visserligen så vet man ju aldrig förrän man har prövat på det, men jag måste säga att jag är ytterst tveksam till det. Haha kan ni tänka er mig på en schen ?

Däremot har jag ju starka funderingar på att börja om kören igen. Eftersom jag kommer på mig så ofta med att sjunga, för det gör mig glad.

Ibland då jag sitter på bussen kan jag komma på med mig att börja sjunga om det är nån bra låt jag kan, men då hejdar jag mig genast, och tänker nej stopp jag kan inte sjunga här, det är ju en buss  

Fast nån sångerska lär jag aldrig bli, ni behöver inte vara oroliga, ni kommer inte alls att få se mig i melodifestivalen eller idol eller nåt sånt, det tänkte jag faktiskt bespara omvärden och mig själv ifrån  

Jag kommer ihåg då jag gick keramik kurs en gång för jättelängesen, då jag var med Calle, Jag tyckte faktiskt att det var riktigt kul, det var roligt att skapa egna grejor, och så måla dem och sen ta hem och ha kvar som minne. Fast tyvär har jag inte kvar allt jag gjorde, de flesta grejer har gått sönder genom flytt. Men som sagt var rofyllt var det, fast tråkigt nog så var det väldigt dyrt med leran.

I allafall tyckte jag det just då eftersom vi hade ont om pengar då. En annan grej som jag också har prövat är akvarell målning, det tyckte jag också var kul, men jag sög på det, tyvärr. Jag har ingen vidare talang tyvär då det gäller att rita och måla, det kanske är något man har medfött, åtminstone om man ska bli proffs på det, men alla kan säkert lära sig det, om man vill.

Min morfar var ju konstnär, tråkigt nog så dog han i cancer året innan jag föddes, vilket jag tycker är tråkigt, har hört så himla mycket goa saker om honom. Och jag bara önskade att jag fått träffa honom. Han kanske hade lärt mig, vem vet  

Jag tänker på min mormor, hon var en riktigt stark människa. Hon har klarat mycket hårt i sitt liv, som jag säkert har berättat nånång så var hon liksom en extramamma för mig. Först dog då hennes man, och sen några år senare så träffade hon en ny som hon tyckte om att umgås med, jag kommer så väl ihåg honom, Han var jättesnäll, och kom ofta om sommaren till mormors hus och så grillade vi och han bjöd på jordgubbar.

I allafall så dog han i en hjärtinfarkt tror jag det var, hon tog det väldigt hårt, men kämpade på, hon hade ju fortfarande oss, jag och min mamma.

Men 2002 då mamma hastigt och lustigt dog i en hjärtinfarkt, så blev det för mycket för henne, och hon pallade inte det.

Men jag tror faktiskt att jag har ärvt en hel del av styrkan efter min mormor, att jag faktiskt är så pass envis, och har den förmåga att alltid resa mig upp efter motgångar, o det är jag stolt över  

Men nu ska jag sluta babbla på för inatt, nu har ni säkert redan somnat, gäsp, gäsp och tjingeling  

Godkväll!

Nu tänkte jag det var dags att skriva några rader igen. Ska snart krypa i säng då det har varit en väldigt orolig natt här.  Jag gick alltså och lade mig halv elva, och sen vaknade jag klockan två, och var pigg som en mört. Och sen låg jag och trillade och vände på mig i flera timmar, och just då jag somnade om så ringde klockan lika pliktroget som vanligt,,piiip  

SÅ jag har mer eller mindre kännt mig som en zombie idag, men det har gått bra ändå. Och jag var stark nog att inte gå och lägga mig och sova en timme efter jobbet, så då borde jag ju kunna lyckas vara trött ikväll och sova som en stock.

Och nu tänker jag berätta något ytters märkligt, jag är faktiskt förvånad.

Det här är kanske ingenting som man ska prata högt om, jag vet inte, men jag känner i allafall behov av att skriva om det på dom som vill lyssna. Det finns säkert en hel del där ute som redan tycker att jag är lite knäpp, så det gör ingenting om det skulle tillkomma några fler som tycker, för varför ska jag ens bry mig om dessa?

Det här är alltså vad jag tror på, och sen tvingar jag ingen annan att tro på det som jag gör...

Igår kväll fick jag alltså för mig att göra en sk distanshealing, jag har ofta läst om det och tyckt att det vore intressant at pröva på. jag har kännt mig väldigt skeptiskt mot det, och jag har tänkt fungerar det verkligen?

Det kostade ingen stor summa pengar så då tyckte jag att det skadar ju inte att testa. Jag fick upp den här sidan på fb, och ett medium som verkar väldigt seriöst, och jag frågade henne om detta verkligen fungerar. Hon sa att i det flesta fall gör det, det, jag har hjälpt många människor. Och jag tänkte, why not? Jag kan ju knappast bli en erfarenhet fattigare av det..

Hon skrev att hon faktiskt redan hade en tid klockan åtta på kvällen. Och jag bestämde mig för att liksom köra på, annars skulle jag ångra mig.

Detta var alltså en healing med ett budskap från andra sidan, det skulle ta ca 20 minuter, hon skrev att jag skulle sätta mig ner och bara vara avslappnad. Och det var jag inte helt kan jag säga, jag såg hockeyn i bakrunden. Men det hela verkade ändå haft efekt.

Jag kände mig varm i kroppen periodvis och det ploppade upp små så kallade tankemeddelanden i huvudet från mig, saker som det kändes som att en viss person skulle säga till mig. OCh detta upplevde jag alltså hos mig själv. Och ändå var jag inte hundra koncentrerad. Och jublade då det blev mål på hockeyn.

Sen då det gott ca tjugo minuter så skrev hon ett meddelande till mig från fb. Att hon fått ett budskap från en äldre man, som dött av ålderdom, som sa att hans tid var kommen. Och det han ville förmedla till mig var riktigt häftigt och stämde klockrent in på mig tycker jag.

Han sa blandannat att jag skulle börja tänka mer på mig själv, och börja våga säga nej. Att jag gärna hjälper andra, men ber sällan om hjälp då jag själv behöver det,,VIlket är sant, jag är ganska stolt på så sätt, och det är kanske lite dumt..

Och sen sa han att jag har ett varmt hjärta, och att jag kan och vet mer än vad jag själv tror att jag kan. Och hon skrev också att hon kände vissa blockeringar hos mig att det var nån jag gärna ville prata ut med, men inte vågat, och det stämmer...

Allt det här är ju saker som jag har kämpat med hela livet, att jag så ofta sätter andra före mig själv, att jag glömmer mig själv.

Han sa också att jag tycker om att vara på platser där det bullrade och levde om och det här mediumet påpekade också,  men att jag inte kan fly från det året om, att ljudet lät som en sport och att det nästan slog lock för öronen på henne  

Och sen sa hon också att det stod en yngre man bakom och nickade och höll med instämmande i allt vad den äldre sa..Och han påpekade också att jag också brukade finna frid i naturen bland skog och mark, Och det stämmer ju, det gjorde jag förr, jag älskade att bara sitta på en sten vid havet och titta ut över vattnet och drömma mig bort eller gå långa skogspromenader, det är som att jag har glömt bort allt det där nu. Nu far jag på gym och tränar och gör allt för att slippa gå promenader ute, nu har jag helt plötsligt kommit på att det är jättetråkigt,,Frågan är varför har jag glömt tjusningen med det hela? Kanske för att det påminner om en svunnen tid,,då jag var ung och sorgefri, och inte hade den tillgång till gym som jag har idag. jag har glömt och förträngt det fina som naturen faktiskt skänkte mig,

Och det ville han blandannat säga mig..Jag tror det var därför jag hade svårt att sova på natten innan, jag låg och tänkte mycket också..På den person jag är nu idag, och på den person jag har blivit nu..

Dagen efter skrev jag till mediumet om mina sk tankemeddelanden och hon skrev det var han som varit hos mig då, det var inte som jag trodde inbillning. Hon hade kännt att jag var väldigt öppen och mottaglig för andevärlden, hon trodde att jag visste om det själv så därför sa hon inget först.

Frågan är vad jag väljer att göra med det här, om det är något jag ska fortsätta att utveckla, eller bara låta det bero. Och jag hade ju också lyckas känna av ord som hon sagt, som att jag skulle känna mig glad avslappnad och lugn, och hon hade även sagt att jag skulle älska mig själv. Det där sista hade jag inte hört men skit samma  

Men just nu känns det som om det är bäst att låta det här smälta ett tag och sen se vad som är det bästa att göra. Det känns faktiskt som nog att jag inte bara har inbillat mig allt jag varit med om, tex en del saker som jag har berättat om här. Som jag väljer att uppfatta det hela så är det viktigast vad man väljer att tro, jag kan antingen välja att avfärda min gåva, och tänka att det här är bara crap, eller också göra något finare av den. Jag har läst att de flesta människor är mer eller mindre andligt mottagliga. Och jag läste någonstans något mycket klokt, alla kan lära sig att sparka på en boll, men alla är kanske inte redo att utveckla själva tekniken med allt vad det innebär  

Och  jag skrev också att jag  inte velat prata om det här så mycket tidigare, för jag har varit rädd för vad folk ska tycka och tänka, Och hon svarade tidigare att det var hon också det i början, men nu för tiden skrivs det ju mycket om det här ämnet, och många är säkert intreserrad av det, och på teve pratas det om det, så hon sa att för henne känns det lättaare..Men som sagt nu är tärningen kastad, och sen får jag se vilka siffror jag får på den, om jag ens gör något.

men en sak måste jag säga att jag mådde bättre efter healingen kände mig liksom gladare och lättare om hjärtat, och mer fri.,,så jag rekomenderar alla som är sugna att testa på det  

MMen som sagt var en en gång ska jag påpeka detta att frågan är vad man själv väljer att tro på eller inte, och inte döma någon annan för att han eller hon tror på ett annat sätt än vad just du gör  

Godnatt!

Det här är inte särskilt bra, nu börjar jag vända på dygnet nu då jag varit ledig så mycket. nu ser vi film, jag och dottern Women in black, den är riktigt bra faktiskt. Han som spelar Harry Potter har ju huvudrollen där. Och rätt läskig, iallafall första gången man ser den. 'tänk att det alltid ska regna i spökfilmer, och det ska alltid vara mörkt, och läskig musik i bakgrunden, fast det är klart, utan det blev det säkert inte så mycket till spänning, men då kanske de som är lite lättskrämda av sig , såna som mig, kanske skulle kunna sova om nätterna, hihi. utan att behöva sova med nattlampan på 

 Fast, i och försig är man riktigt lättskrämd av sig så ska man kanske inte se skräckfilmer överhuvudtaget, då kanske det passar bättre med en vanlig enkel, rolig komedi, som Micke och Veronica tillexempel.

Jag fattar inte då jag var ung, jag kunde se vilka läskiga filmer som helst, you name it, stefphen kings filmer, carrie, children on corn,the shining,hajen filmerna och fredagen den 13, huset som gud glömde..

Men då kanske man inte hade den där spärren inom sig, då man var ung och visste mindre om livet, och brydde sig inte om det,,Jag vågade till och med gena över kyrkogården mitt i natten då jag bodde på Sunnanå som barn. vilket jag absolut inte skulle våga göra i dagens läge.

Men som sagt var hur som helst så kan jag fortfarande se en och en annan skräckis idag också, men inte i lika stor utsträckning som förr, idag föredrar jag mest komedier. OCh äventyrsfilmer, som Hobbit och Narnia och såna filmer, typ.

 Jag såg förresten trailen på Women in black 2, kul  dom ska göra en fortsättning på den, men tyvär är ju inte han med då vad jag vet i allafall.. men hur som helst så ska det bli kul att se den igen  

Vi vill förresten inte möta Canada i finalen, fast jag är rädd att det blir så. Dom spelade ju Danmark av isen igår och vann med hela 8.0, ett slående resultat måste jag säga..Dast i och för sig så tror jag ju att de svenska juniorkronorna har lite mer att komma med än Dannmark.

Men Aik gjorde en riktigt bra match idag mot Modo, óm man bortser från de första minuterna av första perioden, den var kass, släppte in riktigt usla mål..Men sen skärpte dom sig ju med råge och tog igen det och vann med hela 6-3, sådär ska svenska mästarna spela, alltså.

Fick ett jättetrevligt samtal idag, från min gamla barndomskompis, det är alltid så trevligt att höra av henne, och jag blir glad då jag hör hennes röst. Det är så kul att man faktiskt kan ha kontakten efter så många år.

Visserligen har den ju varit på sparlåga i långa perioder ibland, men vi har på nåt sätt alltid hittat tillbaka till varandra. Och det är ju så med äkta vänskap, oavsett hur länge det går mellan gångerna, så ska det ju kännas ungefär som igår då man pratar med varandra, tycker jag i allafall  

en värsting till syster två är också en bra film, riktigt rolig. Tycker ju faktiskt att Whoopie Goldberg är en så himla bra skådespelerska. Älskar båda dom där filmerna, En värsting till syster.

jag skulle nog tänka mig att hon skulle vara en riktigt rolig tillgång i ett stelt och tråkigt kloster, hon skulle säkert kunna framstå biblen på ett bra mycket roligare sätt än vad den i själva verket är. Biblen har jag faktiskt aldrig ens läst, bara bitvis då man varit illa tvungen..

Men nu ska jag sluta svammla för inatt, detta blev ett inlägg av rent svammel, men det måste det ju också få bli ibland, behöver ju inte alltid vara så allvarliga ämnen jämt,, tjingeling och natti natti, eventuella läsare  

Godkväll!

Eller kanske ska jag snarare säga godnatt nu då klockan är över tolv.  Nu har jag just sett hockeyn och det var en riktigt bra match som våra juniorkronor gjorde tycker jag, även om dom slarvade ibland. Men en väl kämparinsats, och dom är helt klart värda en semifinal plats, och nu väntar ju Ryssland, på söndag tror jag det är nu.  Det måste ju alltså självklart ses, vi har ju sett varenda match hitills så.

Och imorgon är det ännu mer hockey, fast mitt hjärtas lag, Skellefteå, vi möter ju Modo då, och jag hoppas på tre poäng nu, då det gått lilksom lite tungt de senaste matcherna.

Annars blir det en lugn helg vad jag vet, få se om jag ids ta mig till gymmet på söndag och göra mig av med lite julmat. Och imorgon fyller min älskade dotter 19 år, jag kan knappt fatta själv vad fort tiden går. Och jag blir gammal med tiden, jag fyller ju 43 nu i mars, suck, känns inte alltsådär muntert måste jag säga. Men som sagt var, man är ju inte äldre än vad man känner sig, och jag känner mig ung i sinnet, och det är det viktigaste  

Även om jag visst skulle önska att jag kunde vrida tillbaka klockan några år och få bli lite yngre, och kanske göra om en del misstag som man gjort i sitt liv. Men det går inte, så det är inte ens lönt att fundera något på den frågan.,

Det är bara att acceptera, och gå vidare med oavsett hur gammal eller ung man nu är och göra det bästa av livet man har på denna kära moder jord.

jag tycker det är så tragiskt med folk som väljer att ta livet av sig. Och speciellt då de finns barn inblandade. Jag har varit deprimerad många gånger då speciellt efter skilsmässan, och tänkt vad har mitt liv för värde+ Men jag har ju min älskade dotter att kämpa för, och hon betyder allt för mig, så jag skulle aldrig i livet ge upp min plats i förtid.

Den dagen som jag dör så är det av andra orsaker i så fall, men inte av det. Jag tycker faktiskt att livet är alldeles för värdefullt för att ge upp. Och alla som är deprimerade, så finns det ju hjälp att få bara man vågar och har kraften och styrkan att be om hjälp.

Själv hade jag ju en väldigt djup deprission efter skilsmässan, jag gjorde ett test hos en kurator. Det är hemskt att vara deprimerad, då man inte tycker att någonting är roligt och man ser ingen som helst utväg.

Men det finns alltid en utväg, en bättre. Att välja livets gåva...

Alla är vi älskade och uppskattade av någon, och i livet finns alltid ett ljus någonstans, ibland måste man bara söka längre för att hitta det.

För mig är ljuset min dotter, någonstans djupt inom mig lyckades jag hitta den kraft och styrka som behövdes för att orka vidare, jag lyckades ta mig ur deprissionen och jag lyckades dessutom ordna upp min trassliga ekonomi, vilket jag är oerhört stolt över idag.

Men det är inte alla som har styrkan att klara det själv, ibland måste vi sträcka ut en hand och be om hjälp, be om hjälp att faktiskt orka gå vidare, i livet, och inse att man själv har en plats i livet, att finnas där lika mycket som andra, och ta den tid och plats man behöver i lilvet för att må så bra som möjligt.

Att jobba med sig själv är en ständig kamp, något som jag gör än idag, det finns saker som jag ständigt måste piska mig själv att fortsätta jobba med, för att till slut nå dit jag verkligen vill nå, en dag  

Men nu ska jag sluta babbla om sånt där tråkigt, nu ska jag nog lägga mig ner i soffan och se film , vi se 17 again, den är riktigt bra och sevärd.

Godnatt önskar jag eventuella läsare som ids läsa detta något trista inlägg, men det kan vara nog så värt att läsa ändå, då det faktiskt finnes en liten poäng i det jag skriver.

livet är kort,

alltför kort för att

kastas bort. Du, och vi

är värda så mycket mer.

Livet är en gåva, som man

ska förvalta så bra som man,

bara kan, för att hitta det lilla

ljus som alltid finns i ditt liv,

Med all den glädje och sorg som

livet än kan innebära, så är det aldrig

nån ide att ge upp det, jordelivet

här och nu är värdefullt, och alla människor

är värda ett bra liv , även du och jag <3