Godkväll!

Ja men då tänkte jag att det är dags för några rader idag då, har inte haft särskilt stor verksamhet på min blogg på ett tag nu, men den finns ju fortfarande kvar i allafall  och rätt som det är så smäller det till

 Jag vet i fåglarna var denna trevliga helg har tagit vägen, den har bara försvunit ut i tomma intet kan man väl säga.  I fredags så var jag och gubben på tatung och åt en riktigt god middag, tycker faktiskt att det är en av de bästa restaurangerna i stan om man vill gå och äta lite finare och dyrare mat, och ha en bra service med trevlig personal.

Sen var vi ju på hockey då Aik spöade Brynäs, det var en trevlig match att se tycker jag, men däremot var gårdagens match mot hv en sån där match som säkert både spelare och vi fans bara vill lägga åt sidan skulle jag tro.

Igår var jag på middagsbjudning, hur trevligt som helst, och riktigt god mat och efterätt bjöds det på. Och framför allt trevligt sällskap, så tack så hemskt mycket än en gång för att jag fick komma   Och lille charmkillen som börjar bli så stor, hela två år nu. Det var ju så längesen som min dotter var i den åldern, hon är ju arton år nu. Tvååringar är ju lite mer lättroade, har nästan glömt att dom kan tycka det är så roligt med en pappersrulle där man tex kan gömma saker i   

Idag har vi varit familjen pysslig, jag fick ett ryck och stäadade ur min garderob, och det behövdes verkligen. Jag som har tänkt att jag knappt har några kläder, pågrund av att jag inte hittade dom. Det är ju som bekant inte så lätt när de ligger i slarviga högar huller om buller. Det visade sig att jag har ganska mycket kläder, och slängde dessutom en hel säck. Men min gröna favorittröja som jag har haft i alltför många år kunde jag fortfarande inte skiljas i från  Fast egentligen skulle jag slänga den för länge sen, men gubben sa att den ju passar så bra på mig, och då blev det ännu svårare att slänga bort den naturligtvis.

Och sen har vi städat skurat, damtorkat, och jag tog till och med taket på toan med en torrmopp, och det behövdes  det. Sen har jag dessutom hunnit gjort månadens handling från icamaxi på nätet, så vi får maten hem imorgon.

Dessutom har jag gjort en matsedel för fyra veckor som vi ska försöka följa. jag gjorde ju det förut men sen blev det att jag kom från det där. Det är egentligen rätt bekvämt att slippa fundera över varje dag vad man ska ha för mat, och om man ens har det man vill äta hemma. Men sen är det ju en annan sak om man verkligen kan följa det till punkt och pricka, rätt som det är så dyker det upp något oväntat, eller då vi ska på hockey så kan det bli lite stressigt att hinna ställa sig och laga mat. Men jag tror att det kan bli en mer billigare och hållbar hushållsekonomi om man planerar lite i förväg. Annars brukar inte planering vara direkt min starka sida.

Jag vaknade förresten av en inte alltför trevlig mardröm i morse. Det kändes verkligen riktigt otäckt . vi skulle gå på min mammas begravning, och det var ju 2002 hon dog, så det var ju ett antal år sen.  I allafall så gick jag gubben och min dotter mot kyrkan och sen tvärkom det en lång och stark karl som knuffade han åt sidan, och skrek åt oss att vi kommern om en kvart. Jag fick världens panik naturligtvis och sa till min gubbe att vi måste fly, men jag visste inte vart vi skulle fly från, för vi hade ju inte så lång tid på oss, Så vi rusade in i kyrkan och där var redan folk. Sen sprang ´vi in i ett rum längre in i kyrkan och där var några stycken, en tant också. Hon tittade på oss och sen utanför så hörde vi en massa skrik överallt. Jag kände att dom snart skulle komma in i vårt rum och jag  frågade tanten om det fanns en skrubb eller något där vi kunde komma in. Hon pekade mot en skrubb längre in och sa men jag vet inte om den är låst. Jag kände på dörren och den gick till min lättnad upp. och så tumlade vi in i mörkret och jag hann precis regla dörren innan de kom in i vårt rum, och jag väntade med bankande hjärta. Och jag hann just tänka att vi måste ju meddela våra vänner som kommer hit, annars kan ju de också dö. Jag skulle just ta fram mobilen och börja smsa dom,  men då tvärvaknade jag och satte mig upp i sänge, huva så hemskt och vilken tur att det bara var en dröm  

Jag har diskuterat med så många personer om det verkligen är så att man alltid vaknar från en mardröm just innan man ska till och dö. Så har det ju alltid varit för mig. Rent rimligt så borde det ju vara så att då man dör i drömmen så dör vi också på riktigt. Men det går ju inte att bevisa, och det är kanske lika bra att vi inte vet hur det är med den saken. Det är inte ofta som jag kommer ihåg allt jag drömmer om, men såna här drömmar som känns så intensiva och obehagliga brukar jag komma ihåg. Men som väl är så bleknar ju minnet av drömmen sakta bort, och det är ju tur det så att man kan sova gott nästa natt i stället  

Men nu vill jag önska eventuella läsare en trevlig fortsatt söndagkväll, tjingeling och tjosvejs