Godkväll!

ja då var den här dagen äntligen till ända efter att ha varit en sväng till Umeå.  Och det har gått bra, är väldigt nöjd med det besöket, jag känner att vi äntligen börjar få rätt hjälp, och jag hoppas verkligen att det ska bli bättre så småningom.

Nu ska vi strax börja se idol, jag hoppas verkligen att det här startfältet är bättre än killarna som sjöng igår, rena katastrofen, förutom då den sista killen som sjöng Niklas, han tycker jag var riktigt bra faktiskt och har en bra och hållbar röst. Men det kan ju ha varit nerverna också, det är ju helt förståligt att det kan vara pirrigt att framträda live sådär första gången.

Nu har jag faktiskt varit duktig och köpt hem frukt, och det är inte ofta vi har det hemma, Ibland har jag fått nåt ryck och köpt hem frukt så har det slutat med att dom har legat hemma och blivit dåliga så då har jag fått slänga bort dem.

Men från och med nu ska vi bli famljen nyttig, få se nu hur länge det håller i sig, men som sagt var vill man gå ner i vikt så måste man offta något  

Jag funderar på om jag ska lyckas komma igång med min skrivning igen, men jag vet inte om jag ska fortsätta på min gamla bok. Det känns lite som att den är lite passe, men samtidigt så har jag jobbat med den under så många år så det vore kul att få den färdig en dag. Sen tror jag nu inte att den är så pass bra att den skulle bli publicerad, det är ju väldigt svårt om man ska lyckas med det.

Men det skulle kännas som en liten seger att få avsluta projektet. Men samtidigt så vet jag inte om jag orkar börja om att renskriva den. Jag hade renskrivit ganska många sidor på den men sen kraschade min gamla dator och då hips vips försvann alltihop. Och det kändes faktiskt rätt surt, där hade jag ju kommentarer från lektören också som hade gått igenom den, och det är ju också borta nu  

Jag har inte kännt mig särskilt inspererad ¨på länge att ta tag i skrivningen, sen Calle dog har jag knappt skrivit en rad, ja förutom då den här bloggen och då nån sida bara. Det känns som att tiden inte räcker till, men egentligen har jag tid om jag verkligen skulle gå in för det.

Det är som en elak röst inom mig säger, det du skriver duger inte, du är på tok för dålig för att ha någon chans, Åsa..Och den där rösten ska man ju slå bort och säga till sig själv, nä nu banne mig gör jag vad jag vill och så skiter jag blankt i vad den där lilla rösten säger, men lätt är det inte  

Skriva kanske helt enkelt inte är min grej längre, jag vet inte, men det får jag ju inte veta förrän jag på allvar verkligen ger det en chans. Det är som man säger ibland, man vill så mycket men blir så lite  

Men det är faktiskt ingen annan än jag själv som kan ändra på det. Just nu känns det liksom som att jag bara står och tittar på ett långt, långt tåg och sen svischar det bara förbi, vagn efter vagn, och jag hinner inte hoppa på nån av dem..Haha så så jäkla filosofiskt, va+  Men det finns ju handbromsar faktiskt som kan stoppa tåget så man  hinner hoppa på det,,haha, var det nån som förstod undermeningen i det där knäppa resonemanget?

Men nu vill jag passa på att önska ev l'äsare en supernice kväll, tjingeling och tjoflöjt