Go dkväll!

Ja då är det fredagskväll då, och det väldigt skönt att få vila upp sig två dagar. Om jag inte får för mig att cykla till Bergbyn fram och tillbaka eller fara en sväng på gymmet. Det var ju ett tag sen nu jag var där sist.

Det har varit väldigt varmt på jobbet idag, nästan så man har smällt bort, fast jag lever ju fortfarande så det kan jag ju inte ha gjort ändå  

Nu i har jag varit på vårkonsert, det var några körer blandannat min gamla kör kustblandning. Det kändes faktiskt lite märkligt att sitta och lyssna på då det sjöng i stället för att vara med själv, så många vårkonserter som jag har varit med och sjungit på då jag var med.

Och jag måste faktiskt säga att kustblandning fortarande har kvar lite av sin gamla humor. Varje kör sjöng ju tre låtar var och som sista låt så tog de fram aikhalsdukar, kepsar och flaggor som det viftade med och sen sjöng de Aiks nationalsång, det var faktiskt grymt kul tyckte jag. Jag minns då jag var med så gjorde vi oftast något sånt där kul då vi hade uppträdande bara för att få folk att skratta lite, jag minns ju körmedlemmarna som var med då som ett glatt och roligt gäng, och några få var faktiskt fortfarande kvar. 

Men de har bytt körledare, men han kände igen mig och frågade om jag var sugen på att börja sjunga igen, ja sa att ja det tror jag att jag är, Och då sa han att jag var välkommen tillbaka om jag ville, det känns kul. Men tråkigt att den gamla körledaren har slutat, men den nya är säkert också bra  

Jag har faktiskt saknat sången och gemenskapen som ofta blir i körer. Jag slutade i samband med min skilsmässa, jag mådde ju så dåligt då att jag inte orkade, och sen jobbade jag ju så mycket och varannan helg så då fick jag liksom så lite tid över,

Och jag ska säga att jag inte alls sjunger bra, kanske snarare tvärtom. Men jag sjunger för att jag tycker det är roligt och jag blir glad då. Jag sjunger ibland på jobbet då jag är i disken,,hoppas by the way att de inte hörs allt för mycket ut, men ingen har klagat hitills. den dagen nån ber mig sluta sjunga gör jag det naturligtvis  

Men problemet blir i höst om jag börjar om att pussla ihop hockeyn med kören eftersom dom brukar öva på tisdagar, om dom nu inte har ändrat dag förstås.

Jag kände mig dock lite vemodig då jag satt i kyrkan och kände tårarna stiga i ögonen då jag tänkte på Calle. Han

brukade ju ofta vara med då vi uppträdde med kören och tyckte att det var så roligt att se mig där. Det är lite jobbigt ibland fortfarande då minnena bara kommer över en. Han kommer alltid att finnas i mitt hjärta, det kommer alltid att finnas stunder då jag tänker på honom och undrar hur han har det i sin himmel..Jag hoppas så att han har det bra nu, att han vakar över oss och ser om sin dotter. Jag brukar också ibland sända en extra tanke till hans sambo, hon har det säkert jobbigt hon också..Hon fick ju vara med honom hans sista år och jag är så glad att han fick uppleva kärleken en gång till. pecis som jag..Att ha  också fick bli älskad en andra gång, synd bara att det  slutade så sorligt. Men så är det ju här i livet,,Men man måste gå vidare och glädjas åt det man faktiskt har i livet som är bra, och jag har mycket som jag ändå har kvar att glädjas åt som gör livet värt varenda dag att fortsätta kampen,,Min dotter är värd allt i livet, finns inget som jag inte skulle göra för hennes skull  och även min man.

Avslutar med dessa hedrande ord som för alltid kommer att stå för Calle och hans minne

Älskad, saknad aldrig glömd