Godkväll!

Det här ha r varit en rätt bra dag om jag får säga det själv, har gått rätt  bra på jobbet trots att det har varit rätt mycket folk, och vi bara varit två på jobbet idag. Tycker det känns så tråkigt att hon som jobbade med oss må och fr har gått i pension nu, skönt för henne men hon är saknad på jobbet, alltid så go och glad   Men hon lär säkert komma och jobba ibland ändå då vi behöver någon extra om nån av oss är sjuk eller så.

Sen efter jobbet mötte jag min dotter på stan och vi åkte upp till solbacken, där åt vi middag hela familjen. Det var gott förutom pepparsåsen, det är jag egentligen inte så värst mycket för, tycker den var lite för stark men annars var det som sagt var gott.

I söndags var vi hos en kompis och det var två killar till där också, förutom min man då. Det var rätt trevligt att vara ensam tjej. Fast jag blev lite less då i slutet då dom började tjafsa om reglerna, dom blev nästan ovänner, men herrejisess, det är ju bara ett spel..Men det slutade i allafall med att jag kom delad etta, eftersom vi inte hade spelat klart, jag hade mest pengar och den värdefullaste gatan med hus på, hade nån hamnat på min gata hade den personen blivit nästan ruinerad, synd bara att jag inte fick uppleva det roliga  Och den andra han hade flest gator och värdefulla aktier, så han sa att det kunde ju gått hur som helst, jag vet hädanefter vilken gata jag ska skynda mig att köpa även om det kostar mig en slant  

Igår blev jag så glad då jag hörde av min gamla barndomskompis, vi har ju börjat ha lite mer kontakt nu på senaste tiden. 

Hon är ju diakonissa och har särskild utbildning för dom som varit med om dödsfall om dom behöver någon att prata med och så. Jag tycker det känns så skönt att prata med henne angående Calles död. Hon tyckte egentligen att jag borde gå till en psykolog med tanke på allt jag varit med om under de här åren, det är ju ingenting att skämmas för, det är ju många som gör det. Men hon sa att jag gärna fick prata med henne om jag vill också.

Jag berättade att jag och gubben hade haft det lite jobbigt ett tag  men att det börjar kännas bättre nu, och hon tror att det till stor del kan bero på Calles plötsliga död. Och det tror jag hon har rätt i sen han dog har jag grubblat mycker över livet och mitt liv och haft alla möjliga funderingar hit och dit. Och hon sa att det är ju inte så konstigt alls med tanke på hur länge vi faktiskt har levt tillsammans.

Jag sa till henne som det är att vissa fall så kan jag i ena stunden må bra och i nästa så kan jag bara bli jätteledsen,.Hon sa att då du känner så gå in i nåt rum och bara släpp ut dina känslor och gråt, och om det känns bättre så skriv brev till honom, som om han levde. Så gjorde hon för att komma över sin mamma.

Hon sa det kanske kan bli en bok, du är ju duktig på att skriva..Hon sa många andra kloka saker också..Och jag vet ju själv att det inte är bra att stänga in sina känslor.

Då min mamma dog han jag ju aldrig riktigt sörja klart, jag kände hela tiden att det var det och det jag skulle göra och så tänkte jag att jag skulle ju ta hand om min familj, och sen året därpå dog ju mormor..

Jag har stängt in mycket inom mig själv som egentligen skulle behöva ut..Det kanske skulle kunna bli en bok av det till sist och samtidigt skulle jag få utopp för allt..Men jag vet inte samtidigt så tror jag att det skulle bli en himla jobbig process..Beror på om jag är tillräckligt stark för att klara av det. Just u känns det bara som att det är lättare att hålla allt inom sig och bara låta dagarna flyta på..Men vem har egentligen sagt att man ska välja det lättare alternativet?