Godkväll!

De tta har varit en väldigt lugn söndag, har inte gjort något speciellt. Var bara in på stan en sväng, jag hade tänkt fara på gymmet idag men då kom jag på att jag glömt min väska där jag har träningskläderna på jobbet. 

Det var inte kul då jag vägde mig i morse, jag hade gått upp nåt kilo, men jag har varit i en svacka just nu då det gäller bantningen, så jag är väl inte särskilt förvånad.

Men det är bara att ta nya tag. Jag har tänkt börja om med grönsakerna och bönorna igen. Jag var och handlade det i stan och handlade grönsaker och bönor för 124 spänn, det var faktiskt lite kul att se kassörskans min, det var som  att hon tänkte jasså ska hon inte äta något annat än grönsaker,,det behöver hon nog,,haha  

Jag hittade mig en ny tröja för 199 kr, ett hyfsat bra pris faktiskt. Det  var  nog en av det snabbaste svängar jag varit på stan idag..

Jag har börjat läsa nu en bok som verkar bra, det är min favoritförfattare Sophie Kinsella som har skrivit den, bröllopsnatten heter den, är en sån här må bra roman, som verkar bra. Den verkar rätt rolig.

Då jag satt på bussen hem blev jag plötsligt så ledsen, vet inte vad som kom över mig då, men jag började tänka på Calle, det är ju fyra månader nu sen han dog, och det är ju egentligen inte särskilt lång tid.

Jag tycker att det har gått väldigt bra nu ett tag och jag som jag skrev i mitt förra inlägg så mår jag riktigt bra just nu, men ibland kommer bara sorgen över mig och jag vill bara gråta. Jag försöker och kämpar på att lära mig att leva med den och hantera sorgen på ett bra och starkt sätt, men det känns fortfarande som om en del av mig saknas..

Jag har ju nu misst tre personer som stått mig väldigt nära,,först min mamma, sen mormor året därpå och Calle nu då, en tredubbel sorg..Min mammas död var ju liksom calles sådär tvär då hon också dog av hjärtat.

Min mormor hon låg ju på sjukhuset ett tag innan hon dog så och hon var ju ändå över åttio så den sorgen var väl mer hanterbar även om det gjorde så ont då min mormor var mer som en mamma för mig då min egen mamma hade det jobbigt,,då visste jag att jag alltid kunde vända mig till henne om det var något.

Det känns som om sorgen har slagit till i stor del av mitt liv, känns som att jag misst dom som står mig mest nära..

Men hur jag orkar fortsätta,,,det gör jag genom att tänka på det bra jag trots allt som finns i mitt liv, Min fina familj, vänner, bara det är ju verkligen värt att fortsätta kämpa för,,och framför allt då min dotter.

Men hockeyn var väl inte så värst kul att följa, men Aik försökte verkligen kämpa i tredje perioden och även i andra perioden spelade dom hyfsat bra, men puckarna måste in, annars lär vi inte vinna några matcher. Men jag tyckte ändå att det är lite kul att det trots allt blev en till match, och nu hoppas jag att vi avgör på tisdag..Skulle vara alltför pinsamt om Linköping trots allt skulle vända det här..Men jag måste ändå ge en eloge till Linköpings målvakt han var helt suverän och gjorde riktigt fina räddningar, och hela deras försvar var ju riktigt bra, ibland räcker det ju med bara ett enda mål för att vinna.

Men jag tror på vårt lag och jag tror starkt på att en smfinal härjar runt nästa hörn