Godkväll!

Nu har jag Modos match i bakrunden då jag skriver, och jag säger bara stackars Modo, dom kommer inte att få det lätt mot Linköping .

Idag har det varit en rätt trevlig dag på jobbet, fast det är det ju oftast förstås. Men extra kul är det ju om man kan skratta och roligt då man jobbar samtidigt..

Jag tänker faktiskt på mitt förra ställe där jag var, där var inte alls samma glada stämmning som vi har här. Jag var där några månader, och jag lärde mig aldrig riktigt att trivas där..Det berodde mycket på att man helst inte fick prata och jobba och skratt förekomm i stort sett aldrig. Jag vet inte hur det är där nu, det kan ju ha blivit bättre förstås..

Men jag kände att om jag hade fortsatt där en längre tid till så hade jag blivit som en robot, jag var på god väg att bli en..Jag kände till slut ingenting då jag jobbade, jag kände ingen glädje jag bara jobbade och gjorde det jag skulle göra utan att klaga för att tiden skulle gå så snabbt som möjligt och jag ville ju göra ett bra jobb också förstås.

Men ibland tänker jag på att det kanske vore lika bra om man blev en robot utan känslor..Det skulle egentligen vara ganska praktiskt, tänk man skulle inte kunna känna någonting, varken glädje eller sorg, eller riskera att bli sårad eller vara rädd för att såra andra..Jag menar då skulle man ju inte bry sig om någonting..Ibland kan man ju tycka att det skulle vara ganska skönt..

Fast tyvär så är jag ju inte någon sådan människa, jag bryr mig för mycket om andra människor och vill att mina vänner och min familj ska må bra..Men ibland vore det så skönt om man slapp känna något alls..

Om jag tar som ett exempel i mitt förra äktenskap så stannade jag kvar dom sista åren för min dotters skull och även min exman..Jag var så rädd att såra någon av dem, och jag är ju en sån som inte vill någon något ont..Jag visste hur ledsna de skulle bli då jag väl sa vad jag ville..

Så egentligen,,Vem sårar man mer om man stannar i ett förhållande som man inte tycker är bra? Sig själv eller sin partner? Egentligen båda två..Men eftersom jag är en ganska osjälvisk och rätt dum person kan tyckas ibland så sårar jag hellre mig själv, för jag vill inte göra någon illa,,då gör jag hellre mig själv det så enkelt är det..För då är det ju bara jag som lider och ingen annan,,eller hur? Så tänkte jag dom sista åren i mitt äktenskap,,för att jag har så svårt att såra någon jag bryr mig om..

Men jag vet att man ibland också måste sätta sig själv i första rummet och tänka vad vill jag, vad vill jag ha ut av mitt liv för att må så bra som möjligt? Men ibland är det s vårt att veta vilket beslut som är bäst för en själv,,men det är väl sånt som tiden får utvisa antar jag..

Nu kommer jag inte på så värst mycket mer att skriva, det här inlägget kändes rätt trist,,men så kan det bli ibland..Jag funderar på om jag ska spela lite på min keyboard, det var längesen jag gjorde det sist,,jag har nästan glömt bort..När jag orkar ta tag i saken ska jag börja lära mig noter  

Godkväll!

Nu har jag Modos match i bakrunden då jag skriver, och jag säger bara stackars Modo, dom kommer inte att få det lätt mot Linköping .

Idag har det varit en rätt trevlig dag på jobbet, fast det är det ju oftast förstås. Men extra kul är det ju om man kan skratta och roligt då man jobbar samtidigt..

Jag tänker faktiskt på mitt förra ställe där jag var, där var inte alls samma glada stämmning som vi har här. Jag var där några månader, och jag lärde mig aldrig riktigt att trivas där..Det berodde mycket på att man helst inte fick prata och jobba och skratt förekomm i stort sett aldrig. Jag vet inte hur det är där nu, det kan ju ha blivit bättre förstås..

Men jag kände att om jag hade fortsatt där en längre tid till så hade jag blivit som en robot, jag var på god väg att bli en..Jag kände till slut ingenting då jag jobbade, jag kände ingen glädje jag bara jobbade och gjorde det jag skulle göra utan att klaga för att tiden skulle gå så snabbt som möjligt och jag ville ju göra ett bra jobb också förstås.

Men ibland tänker jag på att det kanske vore lika bra om man blev en robot utan känslor..Det skulle egentligen vara ganska praktiskt, tänk man skulle inte kunna känna någonting, varken glädje eller sorg, eller riskera att bli sårad eller vara rädd för att såra andra..Jag menar då skulle man ju inte bry sig om någonting..Ibland kan man ju tycka att det skulle vara ganska skönt..

Fast tyvär så är jag ju inte någon sådan människa, jag bryr mig för mycket om andra människor och vill att mina vänner och min familj ska må bra..Men ibland vore det så skönt om man slapp känna något alls..

Om jag tar som ett exempel i mitt förra äktenskap så stannade jag kvar dom sista åren för min dotters skull och även min exman..Jag var så rädd att såra någon av dem, och jag är ju en sån som inte vill någon något ont..Jag visste hur ledsna de skulle bli då jag väl sa vad jag ville..

Så egentligen,,Vem sårar man mer om man stannar i ett förhållande som man inte tycker är bra? Sig själv eller sin partner? Egentligen båda två..Men eftersom jag är en ganska osjälvisk och rätt dum person kan tyckas ibland så sårar jag hellre mig själv, för jag vill inte göra någon illa,,då gör jag hellre mig själv det så enkelt är det..För då är det ju bara jag som lider och ingen annan,,eller hur? Så tänkte jag dom sista åren i mitt äktenskap,,för att jag har så svårt att såra någon jag bryr mig om..

Men jag vet att man ibland också måste sätta sig själv i första rummet och tänka vad vill jag, vad vill jag ha ut av mitt liv för att må så bra som möjligt? Men ibland är det s vårt att veta vilket beslut som är bäst för en själv,,men det är väl sånt som tiden får utvisa antar jag..

Nu kommer jag inte på så värst mycket mer att skriva, det här inlägget kändes rätt trist,,men så kan det bli ibland..Jag funderar på om jag ska spela lite på min keyboard, det var längesen jag gjorde det sist,,jag har nästan glömt bort..När jag orkar ta tag i saken ska jag börja lära mig noter  

Godkväll !

Den här dagen har runnit iväg väldigt snabbt, det har egentligen inte hänt särskilt mycket. Har bara farit iväg på gymmet en sväng. Men jag tog det ganska lugnt så nu blev det bara 6 km på en timme, men jag orkade inte köra lika hårt som igår, kände mig lite halvsliten.

Vet inte riktigt vad jag ska skriva nu, men jag brukar som oftast alltid hitta på något att skriva om. Lyssnar just nu på lite musik och det är alltid trevligt tycker jag, känner att jag mår så mycket bättre, livet skulle vara bra trist utan musik tycker jag  Nu blir det snart att se några avsnitt av Walking Dead igen med dotter, vi har ju bara säsong fyra kvar nu att se, men det pratas ju om att det ska börja spelas in en femte säsong också. Men jag får väl se om jag orkar se den.

Jag tycker det är lite trist att helgerna ska gå så himla fort, ledigheten är för kort. Jag kommer ju inte att få just någon semester i sommar som jag ju brukar ha, och det känns väl lite trist. Men vi har ju ändå inte planerat något särskilt som jag vet just nu i allafall. 

Jag och min dotter brukar ju oftast fara en sväng till Sundsvall och bo några nätter på hotell och det är ju alltid trevligt. Men dyrt brukar det ju oftast bli tråkigt nog...Men det kommer man ju inte undan med vad man än ska på sommaren, vilken resa man än vill göra så blir det ändå dyrt..

Jag vågar ju inte planera särskilt mycket inför hösten då jag inte vet hur det ser ut, om jag får behålla jobbet efter Augusti eller inte..Men hoppas gör jag ju förstås, känns ju inget vidare kul om jag skulle bli arbetslös eftersom det ju redan är så svårt med jobb som det är idag.

En sak som jag tänkte på idag, är det här med att jag ofta säger och gör saker utan att tänka mig för, jag kan tycka från början att det låter väldigt bra och kan vara bra, men sen i längden kanske det visar sig att det inte var så lyckat ändå...

Som tex så brukar ju jag ofta förespråka att jag tycker att man ska säga till människor om man har något snällt att säga till dem, vilket jag ofta brukar göra..Men ibland kan jag ju undra om det verkligen är så bra alla gånger, och då man inte får så mycket tillbaka av att göra det så kanske det är lika bra att vara tyst,,,jag vet inte..

Men det beror väl delvis på hur situationen ser ut också, och om det är ett bra läge att säga det man vill..Ibland tänker jag tyvär inte alltid så, om jag tycker om en person så känner jag att jag vill säga det..Men det är ju som sagt var inte kul om man inte får något tillbaka av att säga det, om man skulle mötas av kall tystnad bara..Hur kul är det egentligen?

Och nu menar jag inte att jag menar att jag är kär i den personen jag tycker om så det inte missuppfattas och ni tror att jag är kär i folk till höger och vänster haha  

Men jag är tyvärr så, och det har väl blivit så på senare tid att jag vill säga om jag tycker att någon är snäll eller trevlig så säger jag det utan att mena något särskilt med det..Men som sagt var det är inte så bra det heller,,för folk kan ju säkert missuppfatta det jag säger och det är ju heller inte säkert att personen i fråga vill höra vad jag har att säga..

Men det är väl egentligen en liten chansning man får ta..Eftersom jag vill vara ärlig och köra med öppna kort så är det så,,Och det kan lika väl stjälpa mig..Det är nog sant det ordspråket säger Tala är silver, och tiga är guld..

Jag ska nog börja lära mig i fortsättningen att tiga är guld..Då kan man undvika mycket problem tror jag i längden..

Samtidigt så är det ju den här personen jag är, och den som inte tycker om mig som jag är behöver ju inte bry sig..

Det har ofta hänt att jag har lagt energi på människor som inte ens har brytt sig om mig, och det är inte kul, det känns ungefär som att få en skopa iskallt vatten över sig..

Jag har blivit sviken mycket och därför är jag väl lite rädd att komma människor för nära, det är väl som man brukar säga, bränt barn flyr elden  Men det är ju som sagt var bara jag som kan ändra på mig själv och ingen annan..

Men nu känner jag att det här blir för tråkigt och kanske en aning komplicerat, så nu ska jag lägga av för ikväll..

Godkväll!

Ja då var den här lördagen snart slut och den har gått väldigt fort måste jag säga. Det blev en ordentlig sovmorgon och det var ganska skönt, trots att Molly kom och ville vara med..Tycker det är lite störande då hon får för sig att komma in vid nio på lördagmorgonen och jama mig i örat men till slut brukar hon lugna ner sig och lägga sig till ro så då går det ju alltid oftast att somna om. Och det gjorde det ju den här gången och jag vaknade inte förrän halv tolv  

Sen efter lunch bar det iväg till gymmet, har ju inte hunnit dit så värst mycket nu den här veckan då jag har haft lite annat för mig. Men nu blev det av i alalfall, blev förresten rätt nöjd då jag vägde mig idag och då siffrorna på vågen visade hela 83.9, det är knappt jag tror det är sant..Jag som alltid har fått kämpa för varje kilo, i somras vägde jag som högstn 95 kg, så det är faktiskt kul att det börjar hända lite grejer. Jag vet att siffror inte säger hur man är som person, men som sagt var så är det ju roligare då vågen visar neråt och inte tvärtom  

Iallafall så gick det ändå hyfsat bra på gymmet, jag hann inte göra så mycket annat än att gå på löpbandet, jag försöker ju nu ha som mål att klara 7 km på en timme..Men det är väldigt jobbigt och jag tvivlar på att jag kommer att klara det, nu blev det 6.80 km. För att klara 7 km måste jag hålla mig på högre nivå än vad jag brukar, jag körde nu mellan  6.6 och på slutet 7, och om jag ska lyckas klara 7k m så måste jag nog hålla mig på 7 hastighet i allafall den sista halvtimmen, och det är skitjobbigt för jag som inte är så van än vid den hastigheten,,men jag är ju rätt envis så jag tror att det går till slut  

Sen fick vi strömlöst några timmar under eftermiddagen här hemma och eftersom det var hockey så for vi till folkets hus och såg den.

Men som sagt var den matchen var inte så vidare bra tycker jag, visserligen kämpade dom hyfsat bra, men man vinner sällan några matcher i utvisningsbåset.. Jag hoppas verkligen att vi får se ett betydligt bättre spel i slutspelet, annars kommer vi att åka ut snabbare än tåget. Men en cred tycker jag i allafall att Markus Svensson ska ha, han var riktigt bra i målet och stod för fina räddningar, och även Arvidssons pass till Bellemares mål var riktigt skitsnyggt tycker jag. Men som sagt var så hoppas jag verkligen att Aik höjer ribban nu.

Sen gick vi och åt på Venesia, i fall vi inte skulle ha fått tillbaka strömmen så hade vi åtminstone fått i  oss ett rejält mål mat..Jag och gubben käkade varsin oxfilepasta och flickan tog en pizza.

Men som väl var så hade strömmen kommit tillbaka då vi kom hem..Som sagt  var så tyckte jag inte att Sannas låt var den som föll mig mest i smaken, jag tycker låten var för sömnig och tråkig, visserligen har hon en bra röst men låten var inte min smak..Jag tyckte det kändes lite stelt och tråkigt, som på en begravning, då hade lika gärna songbird kunnat vinna, så tråkig som den var..Där hon stod i sin svarta klänning,,jag menar vill vi i svenska folket att mello ska vara en glad tillställning eller påminna om en begravning? 

Men det är ju förstås bara min åsikt,,Jag hade nog helst föredragit någon gladare låt, som får en att må bra och bli glad. Även om jag visst också föredrar fina ballader, jag skulle faktiskt gott och väl kunnat tänka mig Linus Svenning som vinnare med sin fina låt Bröder, den låten säger i allafall något och har ett fint budskap, och man förstår verkligen hur mycket han saknar sin bror..Som en jurrymedlem sa då han gav Linus en tolva, fast man inte förstår vad han sjunger så säger ändå låten någonting, typ nåt sånt..

Måste bara säga om den dåliga film jag såg i går kväll, den heter Vi är bäst, och det är en svensk film..Den hade fått riktigt bra kritik och den skulle vara för alla åldrar stod det..Men jag måste säga att det var en av de sämsta filmer jag sett,,jag bara satt där och tänkte jaha och vad var vitsen med den här filmen då? Slutet var ju lite vitsigt,,,och nu skriver jag det och skiter i om någon blir sur eller så..Men det var så sjukt, dom satt och skröt om att vi är bäst dom här tonåringarna, och sen var det en bredvid som tittade på  dem och sa, nej, det är ni inte, ni är sämst..Och sen stod det vi är bäst oavsett vad andra säger typ,,Det var faktskt lite kul,,Den där skitdåliga filmen hade i allafall ett litet budskap , om man ska se nåt bra med den förstås 

Godkväll !

Skönt att det äntligen är helg nu, har inga speciella planer utan det blir väl att ta helgen som den kommer. Men jag vet i allafall att det blir melodifestivalen på lördag och hockey. Men egentligen känns matchen på Lördag inte särskilt intressant. och speciellt inte nu då Aik har nästan slutat spela hockey . Fast jag kan ju delvis förstå dem, jag menar vi har ju redan vunnit serien och tagit de poäng vi behöver, och spelarna behöver ju säkert också samla krafter inför slutspelet, som ska bli väldigt spännande att se.

Det har varit en väldigt lugn dag på jobbet, rätt tråkig faktiskt, jag hoppas  att det blir lite mer att göra nästa vecka. Fast det började inte särskilt bra, kortläsaren gick sönder mitt under fikaförsäljningen. Ingen av oss hade särskilt positiva tankar på förmiddagen, men så är det ju ibland.

Igår kände jag mig inte alls nöjd med mig själv, jag stod och stekte plättar och jag blev inte särskilt nöjd med dom. Jag var faktiskt till och med beredd att ge mig själv sparken, så hade min chef sluppit göra det,, Men vissa dagar är ju bara sådär, ibland så vill saker och ting helt enkelt jävlas, och har det likas börjat så brukar det oftast fortsätta.

Ibland brukar jag tänka på varför man tänker mer på misstag man gjort än på bra saker under dagen som har hänt..

Det kan nog bero på att jag är ganska kritisk och har lätt för att klanka ner på mig själv..Det här kan väl låta ganska knäppt men jag har djupt inrotat inom mig att jag inte duger och att alla andra är bättre än mig. Och det är något jag verkligen försöker jobba med, att ta bort den där kritiska, nedvärderande rösten inom mig.

Men det är inte lätt..Jag har nog en hel del att jobba med skulle jag tro, men just nu orkar jag inte ta itu med det, det får väl bli vid annat tillfälle  

Och hur lätt är det inte att man bara skjuter upp saker och säger att sen ska jag göra det och sen ska jag ta itu med det där då jag känner att jag har ork till det..

Men som sagt var en dag kanske det kommer en dag då det inte finns tid, då allt har sitt slut och man inte längre kan göra allt som man vill, den dagen då man inte finns mer..

Jag har fortfarande så svårt att släppa tanken på Calle, jag vet att sorg tar sin tid att leva med..Vissa dagar känns bättre än andra, men ibland kommer bara minnena över mig och det gör så ont. Men det är bara att bita ihop, jag vet att han hade velat att jag skulle fortsätta vidare och ta hand om vår dotter, och det är verkligen något jag ska fortsätta göra. Det har ju inte gåtet så lång tid sen han dog, ca fyra månader och då har man kanske inte hunnit sörja klart riktigt.

Det är ju så såren man har i hjärtat inom sig tar olika tid att läka..

Men nu ska jag koncentrera mig på att det är helg och se lite film och sen tror jag nog att det blir några avsnitt av Walking Dead, första avsnittet på säsong fyra ska bli intressant att se, jag är faktiskt lite nyfiken på att se om det överhuvudtaget är någon av dessa huvudpersoner som är med nu kommer att överleva.

Men nu vill jag önska eventuella läsare som orkar läsa detta något trista inlägg en trevlig fortsatt kväll  

Godkväll

TÄnkte att det var dags att skriva några rader nu igen, och kan inte nog skryta om min dator, som känns som ny fast den inte är det..Jag sparade in bra många tusenlappar på att slippa köpa en ny. Det enda jag nu skulle behöva är att utöka hårdisken, på den men då går det ju alltid att köpa en extern hårdisk till den och det är ju betydligt billigare än en ny dator.

 Idag har det varit en rätt bra dag, fast lite mer folk, hade gärna varit önskvärt. Jag stod i kassan idag och det tycker jag är jättekul, fast jag tycker faktiskt det mesta på jobbet är kul så det spelar ändå inte så stor roll vad jag gör  

Igår hade jag en rätt trevlig födelsedag ändå måste jag säga.

Efter jobbet träffade jag en vän, och det var riktigt trevligt. Vi gick ut och åt och pratade, jag hoppas verkligen vi träffas fler gånger. Sen gick vi en sväng på lidel en affär  som har öppnat  här i stan, men jag måste säga att jag inte blev särskilt imponerad där, jag tyckte de mest hade massa tjafs och småkrafs och varor stod staplade till höger. Men jag köpte i allafall en schampoflaska billigt och   en stor duschtvål som luktade gott, så jag hittade i allfall nånting som var värt.

Det var riktigt skönt att få prata av sig av saker som jag burit på hjärtat under en längre tid, hon lyssnade och förstod mig, och jag känner att jag verkligen kan lita på henne också..Det är ju alltid skönt att kunna lätta sitt hjärta och nån som verkligen orkar lyssna. Det är viktigt att någon som lyssnar, det är någonting som jag önskar att de flesta har i sitt liv..Den som lyssnar behöver egentligen inte komma med några konkreta råd tex så här ska du göra och det blir jättebra om du gör det här, det räcker för mig om jag bara får prata då jag mår dåligt och att den som lyssnar verkligen gör det..Jag har några såna vänner och det känns skönt, att ha vänner som jag vet att jag kan vända mig till om det är något..

Min ena jobbarkompis tex stannade kvar några extra minuter bara för att lyssna på mig, det tycker jag var väldigt fint av henne. Som sagt var goda råd behöver man inte jämt få, omtanke och förståelse räcker långt..Jag känner mig hur som helst mycket lättare om hjärtat.

Det är jobbigt att bära saker inom sig alltför länge, det är som om man har ett rep som man först knyter lite löst, och sen knyter man hårdare och hårdare, och till slut drar man åt för hårt, och de är inte bra.

På Lidel träffade jag förresten en gammal jobbarkompis som var väldigt längesen jag träffade, vi bodde i samma kvarter då vi gick i skolan. Det var så kul att träffa henne och vi pratade en stund, jag blev så ledsen för hennes skull då hon berättade att hon förlorat sin flicka 2006 i en biilolycka, och jag beklagade sorgen. Jag hade egentligen lust att bara krama om henne, men jag vågade inte. Det måste vara det absolut värsta man kan vara med om att förlora sitt barn..Jag vet personligen inte vad jag skulle ta mig till om det hände min dotter något, hon är ju det käraste jag har.

En sak nämde jag och min vän, vi pratade lite om att det finns personer som är väldigt utseendefixerad. Eftersom jag själv inte ser särskilt bra ut och vet att jag inte är någon person som man tittar efter två gånger efter..Men det är ju så att utseendet är ju tyvärr det första man ser då man ser någon..Men sen är det ju inte utseendet man ska leva med utan det är ju människan inuti som är avgörande, men tyvärr finns det ju dom som har sina önskemål och säger att hon eller han är ju bara så himla snygg, den här måste jag bara ha. Men som jag sa, tittar man bara efter utseendet så kan man förlora mycket, då lär man ju inte känna den personen människan är innanför skalet..Det är säkert många som gjort det misstaget att missa att lära känna en människa bara för att man inte tycker a tt han hon är tillräckligt snygg..Och det kan jag tycka är ganska omoget tänkt..

Nu är jag ingen krog människa eller en som går ut och dansar särskilt ofta, men är det inte oftat så att den som är snygg får dansa mer, eller får killarna svärmande efter sig på krogen? Men det handlar ju förstås inte bara om hur snygg man är, utan också hur bra man är på att ta för sig och vilja ta plats. En sån människa är jag tyvärr inte heller, jag skulle nog hellre säga att jag är en sån som sitter och tittar runt omkring, och sen om det skulle komma fram någon och vilja prata, så skulle jag ju göra det naturligtvis, oavsett hur denna person ser ut, bara han eller hon är någorulunda nykter, trevlig och skötsam..Jag väljer att se en människas inre egenskaper, det vinner man nog på i längden tror jag  

Godkväll!

Åh vad härligt, nu har jag äntligen fått hem min dator, och jag måste rent av säga att den går som en klocka, av det jag har sett hitills, och jag är så himla nöjd  Den här personen som hjälpt mig är verkligen en fena på datorer, och det var så himla snällt av honom och ställa upp och hjälpa mig för en billig slant.

Nu var det ju ett tag sen jag skrev sist, inte för att jag tror att det är så särskilt många som har saknat mig, men jag skriver väl några rader i aiiafall, så får jag se om någon läser det. Annars är det ju bra att skriva om inte annat för att riktigt känna på hur tangenterna flyter med då jag skriver nu, det känns riktigt underbart..Så härligt att jag kanske tar i tu med min bok så småningom nu då det går lättare att skriva.

Problemet är att jag måste börja om med allting, men som väl är så har jag ju kopia och jag hade ju ändå inte skrivit så värst många sidor sist.O

Idag har det varit en bra dag på jobbet, som det så ofta är. Vi har så roligt ihop och jag trivs ju så pass bra så det känns oftast bara kul att fara och jobba.

Annars har det inte hunnit hända så speciellt mycket som jag kommer ihåg. Hockeyn är defenetivt inte mycket att skriva om, var tyvär inte särskilt mycket som stämde med Aiks spel överhuvudtaget. Siffrorna 6-1 säger väl det mesta om matchen? Det enda som var någorlunda positivt var att vi lyckades jämna till skottstatistiken något, men Frölunda kommer defenitivt att bli farliga för oss i slutspelet.

Suck,,imorgon blir jag gammal, det känns inget kul så jag tycker egentligen inte att det är särskilt mycket att fira, och det är ju inte ens jämt..Som jag sa på jobbet nu, tänk er om fyrtio år då är jag över åttio och sen om tjugo år till så är jag 100, och då kan man lika gärna slänga sig i graven direkt, om jag ens skulle bli så gammal  

Min mamma blev ju som bekant bara 56 men jag hoppas naturligtvis att jag får bli något äldre än så.  Tror ni att nån går på om jag säger att jag är 24,,jag menar det är ju bara omvända siffror med 42?   

Fast det är väl skillnad om jag skulle se ut som en plastopererad fotomodell, då kanske jag skulle kunna klassa som 24 men tyvär så gör jag inte det, så det är inte mycket att göra år det..

Men nu ska jag susa i säng så jag orkar jobba imorgon, vi har ju semlor då, så jag hoppas på mycket folk. Men nu vet ni att jag lever i allafall