Godkväll !

Ja då är det väl dags att skriva några rader igen innan det är dags att susa isäng. Idag har det varit en helt okej dag på jobbet, jag var på mitt vanliga jobb på morgonen som vanligt och sen fick jag rycka in på en skola jag varit på förr i några timmar. Jag var där igår också, men idag fick jag vara själv, men det gick ändå rätt bra  

Det var trots allt säkert ett år sen jag var där sist, men de flesta av rutinerna satt i,,men jag ogillar fortfarande att diska lasangeformar, men om man låter dom ligga i blötläggningsmedel en stund så går det betydligt lättare att diska dem.

Men det var så trevligt att komma tillbaka till mitt vanliga ställe igen och jag kände mig verkligen välkommen då min ena jobbarkompis sa välkommen hem..Jag har faktiskt aldrig tänkt på mitt jobb som ett hem,,men nu när jag tänker efter så är det ju nästan som ett hem,,ett andra hem,,där jag trivs och känner arbetsglädje, och då med så fina jobbarkompisar så är det verkligen ett plus..Min andra jobbarkompis kramade om mig då hon märkte att jag var ledsen över en sak som hänt,,det kändes fint,,och sånt är jag defenitivt inte van vid, tårarna var inte långt bort. egentligen är det ju bra att verkligen få gråta ut då man är ledsen, men det är som om tårarna har torkat,,Jag vet att ingenting blir bättre av att man gråter, men för stunden kan det kännas skönt,,iallafall efteråt.   

Jag tänkte på det även om jag inte är världens lyckligaste just nu som går i ett par skor, så är jag ändå lyckligt lottad, med så fina vänner. Och speciellt en vän som står mig extra nära om hjärtat.

Hon har följt min blogg och mina statusuppdateringar på fb och förstått att jag inte mår bra. HOn skrev ett sms till mig idag att jag finns här om du vill prata. Det var så fint gjort av henne..

Vi träffades på cafe i närheten där jag bor som har kvällsöppet, och vi satt bara rätt upp och ner och pratade när vi fikade..Det var så skönt att bara få prata av sig, det känns lite lättare om hjärtat. En sak är säker,,jag måste vara sann mot mig själv och verkligen bestämma mig för,,vad vill jag och vad mår jag bäst av i längden.

Om jag nu ska tala om annat så såg jag och dottern två avsnitt av walking Dead i förrgår,,och jag måste säga att jag blev så jävla glad,,äntligen var det nån som hade mod att knäppa den där hemska greven som han kallar sig själv..Jag fattar inte att ingen har gjort det för längesen..så många gånger som jag bara önskat att jag kunnat gå in i den där förbaskade serien och bara skjuta huvudet av honom  Men om jag känner den där serien rätt så kommer det säkert ännu fler personer som är värre än han, men för stunden är det ju kanon.

Men nu är det nog dags att jag går och lägger mig om jag ska orka upp fem imorgon,,en god natt sömn önskar jag eventuella läsare

Godkväll !

Ja då är det väl dags att skriva några rader igen innan det är dags att susa isäng. Idag har det varit en helt okej dag på jobbet, jag var på mitt vanliga jobb på morgonen som vanligt och sen fick jag rycka in på en skola jag varit på förr i några timmar. Jag var där igår också, men idag fick jag vara själv, men det gick ändå rätt bra  

Det var trots allt säkert ett år sen jag var där sist, men de flesta av rutinerna satt i,,men jag ogillar fortfarande att diska lasangeformar, men om man låter dom ligga i blötläggningsmedel en stund så går det betydligt lättare att diska dem.

Men det var så trevligt att komma tillbaka till mitt vanliga ställe igen och jag kände mig verkligen välkommen då min ena jobbarkompis sa välkommen hem..Jag har faktiskt aldrig tänkt på mitt jobb som ett hem,,men nu när jag tänker efter så är det ju nästan som ett hem,,ett andra hem,,där jag trivs och känner arbetsglädje, och då med så fina jobbarkompisar så är det verkligen ett plus..Min andra jobbarkompis kramade om mig då hon märkte att jag var ledsen över en sak som hänt,,det kändes fint,,och sånt är jag defenitivt inte van vid, tårarna var inte långt bort. egentligen är det ju bra att verkligen få gråta ut då man är ledsen, men det är som om tårarna har torkat,,Jag vet att ingenting blir bättre av att man gråter, men för stunden kan det kännas skönt,,iallafall efteråt.   

Jag tänkte på det även om jag inte är världens lyckligaste just nu som går i ett par skor, så är jag ändå lyckligt lottad, med så fina vänner. Och speciellt en vän som står mig extra nära om hjärtat.

Hon har följt min blogg och mina statusuppdateringar på fb och förstått att jag inte mår bra. HOn skrev ett sms till mig idag att jag finns här om du vill prata. Det var så fint gjort av henne..

Vi träffades på cafe i närheten där jag bor som har kvällsöppet, och vi satt bara rätt upp och ner och pratade när vi fikade..Det var så skönt att bara få prata av sig, det känns lite lättare om hjärtat. En sak är säker,,jag måste vara sann mot mig själv och verkligen bestämma mig för,,vad vill jag och vad mår jag bäst av i längden.

Om jag nu ska tala om annat så såg jag och dottern två avsnitt av walking Dead i förrgår,,och jag måste säga att jag blev så jävla glad,,äntligen var det nån som hade mod att knäppa den där hemska greven som han kallar sig själv..Jag fattar inte att ingen har gjort det för längesen..så många gånger som jag bara önskat att jag kunnat gå in i den där förbaskade serien och bara skjuta huvudet av honom  Men om jag känner den där serien rätt så kommer det säkert ännu fler personer som är värre än han, men för stunden är det ju kanon.

Men nu är det nog dags att jag går och lägger mig om jag ska orka upp fem imorgon,,en god natt sömn önskar jag eventuella läsare

Goddagens!

Blev lite småsur inatt då jag skrev mitt inlägg, och sen försvann det bara huxflux då jag skulle spara det, och sen orkade jag inte skriva om det igen. Så jag gör väl ett nytt försök då och ser om det blir bättre  

Jag tänkte börja skriva lite om hockeyn igår.. Det var en rätt okej match tyckte jag, om man bortser från första perioden, den var helt kass. Mycket slarv och jag tänkte att vi lika gärna hade kunnat förlora matchen där, men sen i andra och tredje perioden så lyfte ju Aik upp spelet riktigt ordentligt, och då började det likna något och jag tyckte att vi vann rättvist.

Sen måste jag bara säga en sak om Wikegårds snea kommentar om att Burström medvetet flyttade målburen, enligt hans bok så tyckte ju han att det var avgörande för matchen..Så skitlöjligt att ens häva ur sig en sån sak. Jag tror knappast att han flyttade målburen med flit och om han inte hade gjort det så tror jag inte att Hv hade vunnit ändå. Sådär säger helt klart en dålig förlorare, som inte har mycket till övers för vårt lag tror jag  

En annan sak jag skrev om igår också, är det här med förhållanden. En kompis till mig sa något som faktiskt var riktigt tänkvärt. Hon sa att  om man stannar i ett förhållande som man tycker är dåligt så förstör man inte bara ett liv, utan även två..Och man har bara ett liv och livet är för kort för det..och hon har ju helt sant i det faktiskt.

Men hur man än vrider och vänder på saken så sårar man ju ändå någon, eller hur? Och det är ju inte heller något som känns bra för en själv och säkert heller inte för den andra partnen.

Den här personen som sa det här tycker jag är en väldigt stark person. Hon har valt att leva sitt liv ensam, jag frågade henne för hon ser väldigt bra ut och är skittrevlig, och jag frågade henne, visst har du valt själv?

Och det har hon,,sen hennes man dog så vill hon vara ensam och nu då hon vant sig vid det så tycker hon att det är skönt..Och jag kan ju förstå det på sitt vis.

Jag menar är man själv så får man ju bestämma allt själv, man bestämmer själv vad man vill ha till middag, vad man ska göra och se på teve, och om man nu verkligen inte känner för att diska efter middagen så kan man ju välja att lämna disken till dagen efter, ingen som säger att jag stör mig på det här nu måste vi diska. Och ingen som frågar då man kommer och går.

Men samtidigt så är jag nog en sån person som verkligen vill ha någon att älska och ha någon att dela mitt liv med och göra roliga saker tillsammans med..Nån som verkligen bryr sig om just mig och frågar mig hur jag mår och hur jag känner.

Men väljer man att vara själv så är det ju det liv man väljer..Och alla gör ju sitt val här i livet och alla människor är ju lika mycket värda att älska oavsett vilket liv man väljer..Och det är ju inte alla som väljer ensamheten heller, en del människor har ju svårare kanske att hitta en människa som man känner att man defenitivt passar ihop med och vill leva hela sitt liv med..

Eftersom jag har varit gift i 16 år sen tidigare så vet jag att bara för att man gift sig så betyder det inte att man lever resten av sitt liv med varandra..Det är ju sånt som tiden och ödet får visa,,Är det meningen att man ska hålla ihop resten av livet så är det, och är det inte det så är det så,,huvudsaken är väl att det känns rätt för en själv och att man vet att man har gjort rätt val med hjärtat.

Spricker ett förhållande så kan man inte göra så mycket åt saken..Då och det är att man inte ska göra som jag gjorde under en lång tid, trycka ner sig själv och tänka att jag inte är värd bättre och gå och lida för den sakens skull..Alla vi människor är värd det bästa livet har att ge, alla är värda att få ett så bra liv som man bara kan få,,tycker jag iallafall.

Tjaba!

Då var det dags för kvällens rader då, vi får väl se vad det blir..Tack för värmande kommentarer på fb, det värmer verkligen att veta att en del tycker om att läsa det jag skriver, det värmer verkligen i hjärtat..

Och skönt att veta att jag inte behöver ändra på mig, för det är egentligen ganska svårt. Även om jag skulle ändra på mig, och tex bara sitta i ett hörn och vara tyst fast jag egentligen har massor med saker på hjärtat så skulle jag väl knappast må nå mycket bättre av det? Om man ändrar på sig för att andra ska bli nöjda och då blir man ju inte nöjd själv heller, så vad är då vitsen? Då kan man ju verkligen fundera, vad är viktigare, att andra ska bli nöjda med en eller man själv? Helst vill man väl ha någon slags balansgång mellan båda sakerna, men det kan ju kanske oftast vara svårare att uppfylla..

Jag menar, det är väl ändå jag som ska leva mitt liv och inte andra?  Jag har tillbringat en stor del av mitt liv med att försöka göra andra nöjda..Och oftast så har det slutat med att jag själv har blivit olycklig då jag inte har lyckas med det. 

Idag var det sista träffen med viktgruppen, det kändes faktiskt ganska tråkigt, jag tycker dom är så trevliga dom som varirt med, och vi var ett glatt gäng, träffarna innehöll också mycket skratt och prat  

Men jag måste faktiskt säga att jag inte ångrar att jag gick med, jag har verkligen fått en annan syn på hur jag vill leva mitt tliv, och att jag vekrligen vill göra allt jag kan för att jag ska gå ner i vikt.

Och jag har ju lyckas en bra bit på väg också, det var så kul att höra min viktcoach säga att hon tyckte jag var jätteduktig och att hon verkligen såg att jag gått ner också.

Nu ska vi ha en återträff bara i slutet av mars och träffas och prata och ha roligt..Det ser jag fram emot,,fast problemet är att man ska ha med sig något nyttigt snacks,,och jag vet i fan vad jag ska ha med, kanske morötstavar att knapra på, enkelt,  haha.

Och så vill jag passa på att gratulera Hv till kvartsfinalen, grattis till er och lycka till då ni får möta oss  Och jag måste säga att jag är imponerad av Leksand, dom har gjort en riktigt bra säsong, och jag tycker att deras tränare verkar så snäll och gullig. Jag var väldigt imponerad av Leksands publik som stod och sjöng och hyllade sitt lag och deras tränare för en bra säsong, det v ar faktiskt rörande att se, Jag tycker det är kul att Leksand har tagit sig tillbaka till elitserien och jag hoppas dom är där för att stanna  

Och jag ska avsluta detta inlägg med att säga att step up verkligen inte var mi n grej överhuvudtaget..Jag menar kliva upp och ner på en bräda, hur kul är det? Och sen ska man dessutom hålla reda på armar och ben samtidigt..Och hon var så väldigt hurtig som såna där ledare brukar vara typ,,heja gänget, kom igen..

Viktcoachen sa ockdså att vi verkar ha hittat vår grej och vad vi tycker är roligt att träna med,..Och jag har kommit fram till två saker som defenitivt inte är min grej, step up och Trix. Jag skulle inte gå på Trix om jag så fick betalt för det  

Tjaba!

Då var det dags för kvällens rader då, vi får väl se vad det blir..Tack för värmande kommentarer på fb, det värmer verkligen att veta att en del tycker om att läsa det jag skriver, det värmer verkligen i hjärtat..

Och skönt att veta att jag inte behöver ändra på mig, för det är egentligen ganska svårt. Även om jag skulle ändra på mig, och tex bara sitta i ett hörn och vara tyst fast jag egentligen har massor med saker på hjärtat så skulle jag väl knappast må nå mycket bättre av det? Om man ändrar på sig för att andra ska bli nöjda och då blir man ju inte nöjd själv heller, så vad är då vitsen? Då kan man ju verkligen fundera, vad är viktigare, att andra ska bli nöjda med en eller man själv? Helst vill man väl ha någon slags balansgång mellan båda sakerna, men det kan ju kanske oftast vara svårare att uppfylla..

Jag menar, det är väl ändå jag som ska leva mitt liv och inte andra?  Jag har tillbringat en stor del av mitt liv med att försöka göra andra nöjda..Och oftast så har det slutat med att jag själv har blivit olycklig då jag inte har lyckas med det. 

Idag var det sista träffen med viktgruppen, det kändes faktiskt ganska tråkigt, jag tycker dom är så trevliga dom som varirt med, och vi var ett glatt gäng, träffarna innehöll också mycket skratt och prat  

Men jag måste faktiskt säga att jag inte ångrar att jag gick med, jag har verkligen fått en annan syn på hur jag vill leva mitt tliv, och att jag vekrligen vill göra allt jag kan för att jag ska gå ner i vikt.

Och jag har ju lyckas en bra bit på väg också, det var så kul att höra min viktcoach säga att hon tyckte jag var jätteduktig och att hon verkligen såg att jag gått ner också.

Nu ska vi ha en återträff bara i slutet av mars och träffas och prata och ha roligt..Det ser jag fram emot,,fast problemet är att man ska ha med sig något nyttigt snacks,,och jag vet i fan vad jag ska ha med, kanske morötstavar att knapra på, enkelt,  haha.

Och så vill jag passa på att gratulera Hv till kvartsfinalen, grattis till er och lycka till då ni får möta oss  Och jag måste säga att jag är imponerad av Leksand, dom har gjort en riktigt bra säsong, och jag tycker att deras tränare verkar så snäll och gullig. Jag var väldigt imponerad av Leksands publik som stod och sjöng och hyllade sitt lag och deras tränare för en bra säsong, det v ar faktiskt rörande att se, Jag tycker det är kul att Leksand har tagit sig tillbaka till elitserien och jag hoppas dom är där för att stanna  

Och jag ska avsluta detta inlägg med att säga att step up verkligen inte var mi n grej överhuvudtaget..Jag menar kliva upp och ner på en bräda, hur kul är det? Och sen ska man dessutom hålla reda på armar och ben samtidigt..Och hon var så väldigt hurtig som såna där ledare brukar vara typ,,heja gänget, kom igen..

Viktcoachen sa ockdså att vi verkar ha hittat vår grej och vad vi tycker är roligt att träna med,..Och jag har kommit fram till två saker som defenitivt inte är min grej, step up och Trix. Jag skulle inte gå på Trix om jag så fick betalt för det  

Tjaba!

Då var det dags för kvällens rader då, vi får väl se vad det blir..Tack för värmande kommentarer på fb, det värmer verkligen att veta att en del tycker om att läsa det jag skriver, det värmer verkligen i hjärtat..

Och skönt att veta att jag inte behöver ändra på mig, för det är egentligen ganska svårt. Även om jag skulle ändra på mig, och tex bara sitta i ett hörn och vara tyst fast jag egentligen har massor med saker på hjärtat så skulle jag väl knappast må nå mycket bättre av det? Om man ändrar på sig för att andra ska bli nöjda och då blir man ju inte nöjd själv heller, så vad är då vitsen? Då kan man ju verkligen fundera, vad är viktigare, att andra ska bli nöjda med en eller man själv? Helst vill man väl ha någon slags balansgång mellan båda sakerna, men det kan ju kanske oftast vara svårare att uppfylla..

Jag menar, det är väl ändå jag som ska leva mitt liv och inte andra?  Jag har tillbringat en stor del av mitt liv med att försöka göra andra nöjda..Och oftast så har det slutat med att jag själv har blivit olycklig då jag inte har lyckas med det. 

Idag var det sista träffen med viktgruppen, det kändes faktiskt ganska tråkigt, jag tycker dom är så trevliga dom som varirt med, och vi var ett glatt gäng, träffarna innehöll också mycket skratt och prat  

Men jag måste faktiskt säga att jag inte ångrar att jag gick med, jag har verkligen fått en annan syn på hur jag vill leva mitt tliv, och att jag vekrligen vill göra allt jag kan för att jag ska gå ner i vikt.

Och jag har ju lyckas en bra bit på väg också, det var så kul att höra min viktcoach säga att hon tyckte jag var jätteduktig och att hon verkligen såg att jag gått ner också.

Nu ska vi ha en återträff bara i slutet av mars och träffas och prata och ha roligt..Det ser jag fram emot,,fast problemet är att man ska ha med sig något nyttigt snacks,,och jag vet i fan vad jag ska ha med, kanske morötstavar att knapra på, enkelt,  haha.

Och så vill jag passa på att gratulera Hv till kvartsfinalen, grattis till er och lycka till då ni får möta oss  Och jag måste säga att jag är imponerad av Leksand, dom har gjort en riktigt bra säsong, och jag tycker att deras tränare verkar så snäll och gullig. Jag var väldigt imponerad av Leksands publik som stod och sjöng och hyllade sitt lag och deras tränare för en bra säsong, det v ar faktiskt rörande att se, Jag tycker det är kul att Leksand har tagit sig tillbaka till elitserien och jag hoppas dom är där för att stanna  

Och jag ska avsluta detta inlägg med att säga att step up verkligen inte var mi n grej överhuvudtaget..Jag menar kliva upp och ner på en bräda, hur kul är det? Och sen ska man dessutom hålla reda på armar och ben samtidigt..Och hon var så väldigt hurtig som såna där ledare brukar vara typ,,heja gänget, kom igen..

Viktcoachen sa ockdså att vi verkar ha hittat vår grej och vad vi tycker är roligt att träna med,..Och jag har kommit fram till två saker som defenitivt inte är min grej, step up och Trix. Jag skulle inte gå på Trix om jag så fick betalt för det  

 Godkväll!

Ja då var det adjö för Modo för denna säsong, ett väldigt tråkigt sätt för dem att avsluta säsongen på. Och en ful tackling också, väldigt klumpigt av honom att dra på sig den där fem minuters utvisningen, nu kom jag inte på vad han heter han som gav tacklingen, men fult som fan var det och jag tycker inte att såna där tacklingar ens ska förekomma inom hockeyn. jag hoppas att han får rejäla böter nu då han inte kan bli avstängd när dom redan åkt ut. Och jag hoppas verkligen att Linköpingspelaren mår bra och hämtar sig från det där.

Idag har det inte hänt särskilt mycket, utan varit en rätt lugn dag. Jag har varit i disken och imorgon ska jag stå i kassan, tycker det är rätt kul båda delar.

Jag funderar över det här varför jag säger så mycket,,vad det är som gör att jag egentligen har så mycket på hjärtat och så gärna vill säga vad jag tycker och känner.

Jag har hört att det delivs kan bero på hur man har haft det som barn, och jag har haft en väldigt jobbig barndom. Då jag har varit väldigt blyg och försynt och knappt öppnat käften ens. Jag har tyckt att det bästa har varit då jag knappt har tagit någon plats alls, utan stängt in mig själv.

Jag vet faktiskt inte riktigt när min blyghet släppte,,och nu är det nästan för mycket åt andra hållet. Jag har faktiskt funderat på många gånger, vad ska jag göra för att ändra mig själv? Jag vet att alla inte tycker om såna människor som jag som säger vad man tycker och tänker. Men som jag har skrivit tidigare så är det oftast snälla saker jag säger i så fall.

Men det är ju inte alla som vill höra det jag vill säga och det gäller att vara observant och veta när nån vill höra eller inte, men det är svårt att veta, om man inte är tankeläsare förstås,  Och det är jag ju inte heller.

Men ibland funderar jag på om det inte är bäst att backa och bara vara tyst.

Det hemska med mig är att jag har inget sk pokeransikte, jag är ganska lätt att läsa av i mina ögon vad jag tänker och tycker, enligt dom som känner mig behöver man inte vara särskilt observant för att göra det..

Jag sa till min ena jobbarkompis att jag önskar att jag hade ett stenansikte som inte visade någonting om vad jag tycker och tänker, hon sa att det var bra att jag har det för då kan jag inte ljuga..

Och det är sant, jag ogillar lögner,,däremot så kan jag välja att inte berätta vissa saker som jag inte vill ska bli avslöjande, men frågar någon mig direkt så kan jag inte ljuga..Det kanske är därför jag är så pass ärlig och jag säger uppriktigt om jag tycker om någon människa..Och tycker jag inte om någon så säger jag ingenting alls så är det.

Men nu är det nog dags för mig att krypa till sängs om jag ska upp strax före tuppen klockan fem, en godnatts sömn önskar jag eventuella läsare  

Ja då skriver jag på kvällens inlägg då, det blir väl förhoppningsvis lite gladare. Jag var på gymmet idag efter jobbet, och det gick väl ganska bra, men jag kände mig ganska stressad så jag gick bara 48 min den här gången men det blev ändå nästan 5 km, och då måste jag ju också räkna med den sträckan jag går fram och tillbaka till jobbet nästan varje dag och bara det tar ju en timme, så motion får jag då  

Det var faktiskt rätt längesen jag kände att jag var i så pass bra form som jag är nu, då jag också gått ner i vikt, känner mig så mycår ket piggare och orkar mer.

Min dotter sa till mig idag, mamma hur orkar du fara direkt till gymmet då du går fram och tillbaka och jobbar och står hela dagarna? Det vet jag inte,,men energin är det som sagt inget fel och jag vill ju fortsätta gå ner i vikt så det är bara fortsätta..Som jag brukar säga,,vill man gå ner i vikt måste man offra något.

Jag tänker tex på hur mycket cocacola jag drack tidigare, det är som ett gift, då man väl har börjat dricka det är det ett helvete att bli av med. Det är ju ungefär jämförbart med att röka och snusa, pga av koffeinet som är i.

Jag dricker fortfarande cola, men inte i lika stora mängder, långt därifrån. Så det är riktigt skönt att lyckas få bättre kontroll övupper det.

Det ligger ju diabetes i min släkt också, min pappa har haft det och hans bror dog tråkigt nog av det, han blev inte så värst gammal..

Jag tycker faktiskt lite synd om min pappa,,han har förlorat båda sina bröder, en yngre bror också. Han dog då jag var liten, han hade besvär med droger och sånt och vad jag hörde så tog han livet av sig.

Tänk så hemskt att se det som sin enda lösning, då mår man väldigt dåligt..Jag vet då jag var yngre hade jag de tankarna själv många gånger, och jag funderade ofta över vad är min plats här i livet, varför finns och andas jag? Då jag inte ser någon större mening med livet.

Men jag var stark nog att resa mig från det, som jag brukar säga, det finns alltid något att leva för..Alltid finns det någon som bryr sig om hur man mår och har det, alltid finns det någon som skulle sakna en om man lämnade jordelivet  

Och nu då jag har min dotter, hon har gjort att jag klarat så många svåra stunder, det är för hennes och också för min egen skull som jag efter varje bakslag har orkat resa mig upp och ordnat upp mitt liv så bra jag någonsin kunnat.

Och nu då hennes pappa inte finns i livet längre, vem skulle annars ta hand om henne om inte jag gör det? Jag tror att allt i livet har sin mening och sin tid och plats, och så länge man har kraft att resa sig från mottgångar så är det bara att fortsätta jobba..vi har bara ett liv och det gäller att försöka kämpa sig igenom det så gott man kan