Godkväll!

Nu tänkte jag att det är dags att skriva några rader igen, inte för att jag har så mycket att skriva om men nåt ska jag väl komma på, det brukar jag ju oftast göra  

Idag har det varit en rätt bra dag på jobbet, ganska skönt var det att få vara kvar på samma ställe hela dagen, även fast jag för all del inte har något emot att fara på skolan..Men det var i allafall två stycken kunder som märkt att jag varit borta, och det är ju alltid kul, då märks jag åtminstone, fast det kan man ju förstås antingen se som negativt eller positivt,,beror ju på vilket man väljer   Men jag ser det som positivt, jag är så trött på alla negativa tankar som jag har haft nu ett bra tag, och till viss del har fortfarande, men det börjar  kännas allt bättre.

jag har kommit fram till att för mig är det viktigt att vårda det man har..Och inte tro att gräset ska vara grönare på andra sidan. Alla äktenskap upplever ju svackor lite då och då, det gäller att upptäcka det i tid så man kan försöka göra något åt det,,Och sen är det ju som sagt var inte säkert att man lyckas med det alla gånger, och då är det ju inte så mycket man kan göra åt saken.

Och nu är Aik i semifinal, det känns väldigt kul, ska bli spännande nu att se vilka vi får möta. Luleå verkar få det väldigt tungt mot Växjö, men jag har aldrig haft särskilt mycket till övers för det laget så för mig spelar det m indre roll.

Jag blev förresten väldigt glad i söndags då jag fick ett samtal från min gamla barndomskompis, var så väldigt kul att höra av henne..Vi lärde känna varandra redan under gymnasiet och hade så himla kul ihop då.

Sen har tyvär tiden runnit iväg och vi har bara hörts någon gång emellan åren.

Hon saknar den tiden vi hade på gymnasiet, visst gör jag det också, men man inte gå tillbaka i tiden hur mycket man än vill, däremot så kan man ju göra det bästa av det som är nu i stället, och ta vara på den tid man har här och nu.

Jag tror ändå inte att jag skulle vilja gå tillbaka till gymnasietiden, det som har varit har varit, och eftersom jag mådde så dåligt då så vill jag inte tillbaka dit..Då när man var en osäker tonåring  och funderade på om jag verkligen var värd att få leva.

Jag funderade ofta på att ta livet av mig, jag skar mig i handlederna, och det har jag sår kvar än idag som inte går bort..Och jag ångrar det som fan,,det är ju någonting som kommer att vara brännmärkt hos mig resten av livet.

Så här i efterhand tror jag mest att det var ett rop på ha hjälp,,hade jag verkligen velat ta livet av mig så visste jag var jag skulle skära,,och det vågade jag som väl var inte..Jag mådde så dåligt att jag söp med mina vänner var och varannan helg och rännde ut på stan,,jag tycker så himla synd om min stackars mamma, så jobbigt som hon måste ha haft det..Jag var som en stängd bok och berättade aldrig något för henne om hur jag verkligen mådde, hon hade ju nog med sina egna problem ju..Men jag vet att om jag verkligen gjort ett försök att tala med henne så hade hon lyssnat på mig..

Men det var då,,och jag lider verkligen med dom som går i dom där tankarna, och dom som gör det så ska ni veta att det alltid finns en utväg,,Man behöver inte gå och lida i sin ensamhet och må dåligt, det finns hjälp att få..

Det är så tråkigt att det finns så många ungdommar och vuxna som mår så dåligt idag,,och jag önskar verkligen att jag kunde hjälpa alla dom om jag kunde..Men jag rekomenderar ingen att göra som jag gjorde..Finns alltid en bättre utväg, det är alltid bättre att välja livet,,hur hårt det än kan kännas, så har man alltid nåt att leva för.

Men som sagt var nu ska jag gå och lägga mig så jag orkar upp i morgon,,natti natti önskar jag eventuella läsare