Gorkväll!

Ja då fick jag äntligen se Aiks första match nu efter osuppehållet, jag måste säga att jag tycker att dom spelar riktigt bra, trots att det bara blev ett poäng den här gånge. Men viljan fanns defenitivt där och kämparglöden, så jag är ändå nöjd trots förlusten, det kommer ju alltid matcher då vi förlorar, men det handlar ju till stor del också på vilket sätt de förlorar matcherna på  

Annars har det varit en bra dag på jobbet idag, fast jag hoppas snart det börjar komma till mer folk. Jag trivs så himla bra med jobbet, så det känns mest bara roligt att fara dit..sällan är det jag gruvar mig för att fara till jobbet som jag har gjort förr ibland. Det enda som är jobbigt är då jag ska upp klockan fem, men det brukar gå snabbt över då jag väl kommit mig upp ur sängen så. Jag hoppas verkligen att jag får behålla det här jobbet, men jag vågar inte hoppas för mycket och det kanske är lika bra det, annars blir man ju bara besviken.

jag funderar lite över det här med kärlek. Tänk, att den kan göra så riktigt ont ibland, och för vissa är den fullkomligt underbar...Det är så olika med det, jag menar om kärleken är besvarad så är det ju bra, men är den inte det så..

Jag vet själv hur det känns med obesvarad kärlek, det är jobbigt..Det minns jag då jag träffade min kk som jag hade ett tag innan jag träffade min man..

Vi träffades på en sida som heter Kamrat, ibörjan var han jätteintresserad och visade att han ville träffa mig och fick mig att hoppas på något. Och när han väl fått mig i säng så visade han inga fler känslor, bara sexlusten fanns där.

Men jag min arme idiot blev ju kär i honom och han sa till mig ärligt som han var att han inte hade några känslor för mig men han sa samtidigt att vi får se.

Jag gick med på att fortsätta träffa honom, vi träffades bara då och då nån helg i månaden. Men herregud så ont det gjorde i mitt hjärta, och när vi hade haft siffran klart så frågade han när jag skulle hem,,Han kunde verkligen få mig att känna mig helt värdelös, jag mådde så dåligt just då och var extra sårbar strax efter skilsmässan, och det visste han förmodligen om..

Det orättvisa var att det var alltid jag som fick komma till honom och slösa pengar på dom där menlösa resorna, ändå hade han körkort och bil och hyfsat bra ekonomi. Han var en snål jävel också,,Men inte tänkte jag så mycket på det, jag tänkte så att jag är inte värd något bättre, han finns här och jag är så värlelös och ful att jag inte kommer att få något mycket bättre. Och jag hoppades fortfarande på det där kanske...

Men jag mådde skitdåligt, han kunde vara riktigt elak mot mig..Jag frågade lite försiktigt en gång om han skulle sakna mig då jag for,,och han svarade ärligt inte du men din f...., ni kan gissa hur mycket det orden sved inom mig..

Varenda gång jag åkte hem så brast mitt hjärta och jag grät när jag skulle hem. Och när jag låg hos honom på nätterna så då han somnat, grät jag mig nästan till söms för det gjorde så fruktansvärt ont i hjärtat på mig..Vet inte om han hörde det eller inte, men han brydde sig inte om det i allafall..

Men till sist hade jag i allafall modet att bryta mig loss från honom, och han försökte på alla möjliga sätt att få mig tillbaka, och påstod tilll och med att han var kär i mig och låtsades vara så ledsen, men det där trodde jag inte ett skit på  

Så nog vet jag hur ont kärleken kan göra,,Men jag kände att det inte var värt att slösa bort mitt liv något mer på ett kanske...När man kan få så mycket mer och ett så mycket bättre liv, men vad vet man om det då man i den stunden just är olyckligt kär i någon?

Som jag har skrivit förr så har man ju tyvärr inget facit på hur ens liv ska se ut..Men vad man däremot kan göra är att se till sitt eget bästa, mår man inte bra som i mitt fall så är det bästa att bryta sig lös..Och känner man ändå att man vill stanna och se vad det leder till så får man väl det, det är ju ens eget liv och ens egna val man gör..Men jag har nu kommit till den instinkten att jag vill inte slösa bort mitt liv av det som är kvar, utan göra det allra bästa jag kan av det, man blir ju inte yngre direkt med tiden.

Jag skulle inte vilja ligga på min dödsbädd och se tillbaka och säga att jag har slösat bort mitt liv på jorden till ingenting, jag skulle vilja ha en massa roliga minnen och kunna le tillbaka och säga men jag gjorde åtminstone det här och jag följde mitt hjärta och gjorde det som var rätt för mig själv