Godkväll!

Ja då var det fredag, tänk så himla fort tiden går, och vi med den tråkigt nog. Det har varit ganska lugnt på jobbet, lite tråkigt tycker jag, det börjar komma mindre folk, men jag hoppas att det vänder snart. Men trevligt har vi iallafall på jobbet med mycket prat och skratt, går ju alldeles utmärkt att både jobba och prata samtidigt  

Jag fick ett väldigt underligt samtal som jag och min dotter skrattat åt nästan hela kvällen, fast egentligen är lite lite obehagligt samtidigt,

I allafall så ringde ett okänt nummer, vi har kollat upp det och det är tydligen ett par som är från Norsjö.  Den där jävla kärringen som presenterade sig kallade sig för Sonja, och hon påstod att vi var gamla bekanta, och jag sa jaså jag vet då inte vem du är..Sen började hon babbla om att hon har spårat min mailadress till mig  och att det visade sig att mitt namn och nummer kom fram, och fråga mig ingenting..Jag var som ett levande frågetecken..

Hon påstod alltså att jag hade gjort en anmälan  hennes jävla hundar och hon sa och mina hundar som är så välskötta.

Jag sa jag har ingen som helst aning om det, och då började den där jävla kärringen fråga mig ´vart jag bodde och om någon av mina kompisar kunde ha andvänt min dator eller om jag kände någon som hade hund..Och jag blev så himla irriterad över alla dessa frågor att jag helt sonika sa, jag vet inte vem du är, jag skiter i dina jävla hundar, det här får du reda upp själv. DÅ lät hon faktiskt lite spak och sa, jag förstår det och sen sa jag hejdå och tryckte helt sonika av luren..

Och min dotter hade så roligt åt min min och min reaktion och sen slutade det med att vi började skratta, alltså det var helt sjukt  

Ja ni hör jag kan faktiskt vara en riktig hagga ibland, då jag blir tillräckligt irriterad..Jag menar vad är det för sätt och komma och anklaga oskyldigt folk på det där sättet och börja ställa en massa konstiga frågor bara sådär ?

Men man ska aldrig sluta förvåna sig över folk tydligen..Jag menar om det nu är någon som gjort en anmälan på hennes hundar så borde det väl i så fall finnas någon anledning till det?  Annars är ju den som har anmält saken av misskötskel lika dum i huvudet som gör en sån sak om det inte finns någon grund i det hela?

Ja den där saken kan man väl egentligen diskutera hur mycket som helst, och är det så att det ligger någon grund till anklagelserna så tycker jag verkligen synd om hundarna eftersom jag är en riktig djurvän, och då hoppas jag att saken reds upp så hundarna får det bra. Men just i det ögonblicket så kunde jag inte tycka synd om jyckarna för jag blev så arg på det där kärringhelvetet.

Men nu ska jag inte tänka på det där något mer utan bara njuta av resten av kvällen och försöka att inte deppa ner mig för mycket..Ingenting blir bättre av att man går och tycker synd om sig själv, eller hur?

Förut då jag mått dåligt så har jag alltid kunnat fara till gymmet, under min tid då jag hade det jobbigt med jobbet och då när jag gick där på löpbandet och lyssnade på musik så skingrades tankarna och jag blev på bättre humör, om jag inte hade haft gymmet och familjen under den tiden så hade jag väl blivit sängliggandes i sängen och stirrat upp i taket, som jag ju tänkte många gånger..

Jag tror att jag känner mig lite deppig nu det beror nog till stor del på allt som hänt senaste tiden, jag tänker i första hand på Calles plötsliga död..Jag menar har man levt ihop med någon i sexton år som plötsligt lämnar jordelivet så blir det säkert någon eftereaktion förr eller senare,,Man börjar kanske fundera lite väl mycket över livet och det känns ju fortfarande som ett litet hål i hjärtat av tomhet..Jag menar om jag och Calle inte hade skilt oss och jag inte träffat min nuvarande man så hade det varit jag som varit änka nu..Jag lider faktiskt väldigt mycket med hans sambo, så jobbigt hon måste ha det, hon som fick tillbringa sin tid med Calles sista år och sen helt plötsligt rycks han bara bort ur hennes liv sådär,,Jag vet ju också vilken fin och fantastisk människa han var, även fast vi naturligtvis också hade våra svåra och jobbiga stunder, jag menar man skiljs ju oftast alltid av en eller flera anledningar..

Och tiden som följer efter är oftast väldigt jobbig, det var den ju som ni vet för mig..

Men nu ska jag sluta tråka ut er med det där, det här blev ett väldigt deppigt inlägg, men som sagt var flaggan kan ju inte alltid vara på topp,,och det kommer alltid tider då man börjar må bättre igen, så många depperioder som jag har klarat mig igenom, och alltid har jag rest mig starkare i ryggen efter varje mottgång