Godkväll !

Nu känns det egentligen inte som om jag inte har så mycket att skriva om, det har ju inte hänt särskilt mycket dom här dagarna. På jobbet har det gått bra,,Jag måste bara säga att jag trivs så fantastiskt bra, jag hoppas verkligen att jag får stanna kvar efter provanställningen också, men jag vågar inte hoppas för mycket heller.

Det är så märkligt hur livet kan bli, inte alls som man tänker sig. Jag trodde ju att jag skulle jobba åt kommunen i resten av mitt liv, men så blev ju inte alls fallet..

I stället fick jag veta att jag var helt värdelös och inte var kvaliciferad till något av kommunens jobb som fanns ledigt, ni som känner mig vet ju hur jag mådde då.

Lustigt är det dock att jag var så sugen på att ge igen för jag var så arg och bitter. Jag hade ju tänkt skriva en riktigt jävlig insändare till en dagstidning för att riktigt kunna platta till dem och berätta hur arg jag var för att jag blivit så orättvist behandlad.

Men sen med tiden gick dom där sk hämdkänslorna över, det beror väl kanske delvis på att jag inte egentligen är någon hämdlysten människa, jag har aldrig tyckt att hämnd har varit något lönsamt i längden. Även om det skulle kännas skönt för stunden, så skulle det ju inte bli något mycket bättre för mig sen.

Om det hade blivit så att jag nu skulle varit arbetslös som jag ju trodde då, så hade jag fortfarande varit utan arbete, den där insändaren skulle inte ha gett mig jobbet tillbaka..

På ett sätt kanske det här var det bästa,,Jag tyckte egentligen att kommunens alla krav blev för mycket till slut, och jag kände att jag hade svårt att klara av vissa delar av jobbet, hur mycket jag verkligen försökte så kände jag att min chef inte var nöjd med mig.

Och låt oss säga, om jag och facket hade fått vår vilja igenom om jag skulle ha fått tillbaka jobbet så skulle jag ändå ha kännt innerst inne att dom inte vill ha kvar mig, utan det var bara för att facket visade att kommunen egentligen saknade grund att sparka mig på, och det var ju det dom tyckte facket och därför fick jag ju ett så bra skadestånd som jag är glad över, annars vet jag inte hur jag skulle ha hållit mig flytande överhuvudtaget under dom här månaderna då jag har haft praktik.

Nu när jag ser tillbaka på den här tiden, h ur dåligt jag mådde då, så känner jag mig bra mycket starkare nu..

Det känns så skönt att ha fått en ny chans att visa att jag visst kan och att jag duger, men på ett annat ställe. Här trivs jag så bra med både omgivning, arbete, arbetstider, ta bara det exempel som att jag är ledig alla helger och rödagar, och arbetskamrater som är dom bästa tänkbara och vi har så roligt ihop också då vi jobbar, och det gör mycket bara det  

Det känns skönt att vara på ett ställe där dom tror på mig, visst kan man ibland få lite skit, men  det tror jag att man nångång kan få på alla arbetsplatser i lag någongång. Och alla gör ju fel ibland, det är svårt att undvika, jag skulle som sagt var vilja träffa den person som inte bara säger att han/hon är perfekt utan som verkligen är det också  

Jag är långt ifrån perfekt, men jag försöker kämpa så gott jag kan, har man som jag och många andra har lönebidrag så känns det som om man måste kämpa dubbelt så mycket med allting för att verkligen känna att man ska klara jobbet.

Jag tycker att det är bra att lönebidrag finns, men det finns ju säkert dom som har olika synpunkter på den frågan, men jag tycker det är bra på så sätt att det ger som jag med mina inlärningsvårigheter mig en verklig chans att lära mig jobbet ordentligt i den takt det tar. Jag gör ju samma saker som dom som jobbar med mig, men vissa saker måste jag kämpa med extra mycket för att lära mig och sånt tar ju på krafterna också, att hela tiden känna att jag måste verkligen bevisa att jag kan klara jobbet, att jag visst är värd att anställa som alla andra...

Mina inlärningsvårigheter upptäcktes ju rätt sent i livet då jag fick sparken. Men jag är faktiskt glad ändå att det u pptäcktes..För jag har faktiskt undrat ofta varför det tar så mycket längre tid för mig att lära mig saker jämfört med andra..

Ett exempel som jag kan ta är då jag tex skulle lära mig någon ny maskin, och så har jag varit tvungen att fråga kanske fyra, fem gånger hur var det nu den fungerade? Då andra lärde sig den snabbt som klockan..

Det har jag undrat över. Eller tex då min chef slängde fram nya uppgifter eller ändrade helt plötsligt rutinerna, som på beställningar eller om hon kom med något annat, att nu ska vi ha det si och så..Och jag fick verkligen kämpa innan jag ens förstod vad saken handlade om, vad det var som verkligen skulle göras..

Det beror inte på att jag är dum, utan för att jag helt enkelt behöver mer tid  på mig att lära mig saker, och när jag väl har lärt mig något så sitter det ju som berget   OCh sen gäller det ju också att verkligen ha viljan att lära sig nya saker, och det har jag också.

Men som sagt var man vet aldrig vad livet har i beredskap åt en, det kan ingen veta..Och det kanske är lika bra att inte veta det heller, det skulle inte vara kul om någon helt plötsligt slängde fram ett facit till mig på bordet..Här ser du, så här kommer ditt liv att se ut om tjugo år, du kommer att vara fattig, fortfarande ful och arbetslös, och sen kommer det en stor räkning också som du får svårigheter att betala,,haha, den tanken skulle inte vara särskilt rolig att leva med, eller hur?  Fast nu var jag säkert lite drastiskt, men det var ju bara ett exempel..

Nä, jag tror det är bättre att kämpa på som vanligt, och sen göra det bästa av livet så man kan få det så bra som möjligt, och sätta upp mål och riktlinjer för ungefär hur man skulle vilja att sitt liv skulle se ut i framtiden, och skulle nu ens planer helt gå i stöpet så får man väl börja om och bygga igen. Och bygger man ett torn så jättehögt att det rasar samman, så är det bara att försöka börja om från början och bygga det från början igen , fast kanske lite lägre nästa gång 

Det här skrev jag egentligen igår, jag tyckte egentligen det kändes lite för personligt att lägga ut på fb, kom jag på efter en stund och tog bort inlägget.. Men jag tar tillbaka det, jag skriver ju alltid sånt jag  står för, i så fall skulle jag inte skrivit det alls  Och sen får ju den som ids läsa det tycka vad den vill om innehållet i texten..