Godkväll!

Ja då var det helg igen, så skönt. Fast jag tycker att det är trevlgt att vara på jobbet också, fast mysigt är det ändå och bara få slappna av och  njuta och vara tillsammans med familjen och bara ta dagen som den kommer och njuta av att vara här och nu, och vila upp sig inför nästa veckas jobb  

ja idag är det ju alla hjärtans dag också, fast själv tycker jag egentligen inte att den är så särskilt märkvärdigt, fastdet är ju fint att visa för familjen med någon liten gåva hur mycket de betyder. Men varför ska man egentligen göra just det på alla hjärtans dag? Det tycker jag man lika gärna kan göra när de helst faller en in, att visa uppskattning till sin familj och sina vänner kan man ju göra precis när man känner för det, det är ju liksom alltid trevligt att få känna sig uppskattad och älskad varje dag eller hur?  

En annan sak jag tänker på är att man inte ska vara rädd att säga till folk vad man tycker, förutom då negativa eller elaka saker, det säger jag inte till folk. Är det nån människa jag inte tycker om så inte går jag fram till den personen och säger jag tycker inte om dig, du är den hemskaste människa som finns..Vem skulle tjäna på att få höra det? Knappast någon , varken den som får höra det eller den som säger det..

Men om man tycker riktigt bra om en person tycker jag att man gott kan säga det, även fast man kanske inte vet om personen i fråga vill höra det eller inte. Men det är klart att det beror ju helt på hur man är som person, om är en sån som vågar eller inte och vad har man egentligen att förlora på om man vågar säga det där fina som man så gärna skulle vilja säga en person? Knappast tror jag nån skulle säga varför sa du sådär du är ju helt sjuk   

Jag  är egentligen ingen modig person direkt, men tack vare att jag har förllorat så många nära och kära i min omgivning så vet jag att det en dag kan vara för sent att säga det där som man innerst inne skulle vilja säga. Därför tycker jag det är bättre att ha det sagt en osagt.

Som tex jag hann aldrig säga till min mamma då hon dog hur mycket jag älskade henne. Jag hade en ganska rörig uppväxt och hade liksom lärt mig att stänga inne mina känslor för jag tänkte att det var det bästa, ingen skulle ändå vara intresserad av att få veta dem.

Men jag ångrar att jag inte sa det till min mamma, men jag tror nog att hon visste det ändå, men min mormor hann jag säga det till och det är jag glad för. Det var då hon låg på dödsbädden, jag tittade på min älskade mormor och höll henne i handen, hon blundade för jag trodde att hon sov. Men jag sa till henne,,Jag älskar dig mormor, då öppnade hon ögonen och tittade på mig och sa jag älskar dig också Åsa. Det kändes så skönt att få det sagt och höra henne säga det  

Men nu ska jag sluta skriva för ikväll innan den här skitdatorn går mig helt på nerverna och jag slänger ut den genom fönstret. Men jag vill önska eventuella läsare en bra fortsättning på alla hjärtans dag, av det lilla som är kvar av den  här dag