Godkväll!

Få se hur det går att blogga nu med vänster ringfinger inlindat i bandage. Jag har varit på vårdcentralen med fingret nu, och det visade sig att det inte verkade vara fingret som sjuksköterskan var mest bekymrad över, det var handleden. Då hon tog av mitt förband så visade sig det att det kommit att bli köttsår där brännskadan är. HOn frågade hur länge jag gått med det här och jag sa sen i torsdags. Hon tyckte nog jag skulle kommit tidigare, hon frågade om jag inte haft ont i handleden, och lite ont har jag ju haft men inte så farligt ändå.

Så nu är jag inlindad med bandage både runt handleden och mitt finger, hon sa att jag skulle tillbaka imorgon för att kolla så det inte blir infekterat.

Jag hoppas verkligen jag kan jobba på onsdag, jag vill inte börja min provanställning med sjukfrånvaro, detger ju inget vidare bra intryck.

Men som det är nu så kan jag inte jobba, hon sa att jag måste hålla armen så mycket i stillhet som möjligt ikväll och jag får inte duscha heller så jag inte blöter ner bandaget, det känns förjäkligt.

Varför ska jag jämt ha sån otur? Jag trivs ju på mitt jobb och jag vill ju vara där och jag trivs som bra som fan med mina arbetskompisar också, de är så himla goa. Min kollega sa att jag egentligen inte borde ha farit till jobbet alls idag utan till vårdcentralen direkt då hon såg mitt finger.

Kändes inte kul alls att ringa till min chef heller och sjukskriva mig i morgon..

Sen tänkte jag att jag kanske skulle se en sorglig film för att känna mig bättre, och tänka att det finns ju alltid dom som har det värre än mig själv...Men tror ni det hjälpte? Nix, jag tycker fortfarande synd om mig själv, och jag vill fortfarande börja jobba på onsdag.Men filmen var iallafall helt sevärd, the inpossible, hette den en verklighetsbaserad berättelse som överllevde den hemska stunamien som drabbade  sydostasien 2004, intressant var det att följa familjens kamp för att överleva

Men min gulliga kollega ringde hon tror att det är andra eller tredje klassens brännskador som jag har fått, så vi får väl se vad som sägs. Om någon skulle ha någonting uppmuntrande till mig att säga, så skulle det vara trevligt att höra så kanske jag skulle bli gladare..En varm kram önskar jag eventuella läsare