Godkväll!

Ja då var denna lördag slut snart och det är inte mycket man kan göra åt det, så är det med helger dom flyger sin kos   Men jag har haft en riktigt trevlig dag måste jag säga. Först tog jag en hyfsad sovmorgon och det var riktigt skönt.

Sen vägde jag mig och jag blev väldigt förvånad och happy då jag såg talet 86,5 på vågen, det känns så himla roligt att det äntligen börjar ge lite resultat efter allt slit och kämpande. Jag är ju en rätt tjurig  person som inte ger upp i första taget.

Sen efter en sopplunch, inte dock kycklingsoppa utan en vanlig hederlig minestronesoppa och smörgås så bar det iväg till stan en sväng.  Jag var blandannat till hemmakväll och hyrde tre filmer jag tänkte plöja igenom. Den första filmen såg vi redan nu efter melodifestivalen, och den här gången har jag inte särskilt mycket att säga om den, skakar bara lätt på huvudet  Sen en skräckfilm och en liten snyftare, hon som stod i kassan sa jag hade då verkligen valt filmer i olika shangrar, och det stämmer ju, ingen är den andra lik om vi säger så. Hon föreslog att jag skulle se familjetrippen sist för att jag skulle må bättre då jag sett klart dom andra två filmerna, hihi  

Men hockeyn var förstås en riktigt trevlig tillställning då Aik hade lekstuga med hv och körde över dom med hela 4-1, och jag säger bara Oskar möller, Jocke Lindström, Viktor Arvidsson, och hela laget så tackar jag och bugar för underhållningen.

Men nu ska ni få höra något märkligt, Då jag och min dotter satt på bussen på väg hem så lyssnade vi på musik, och jag lyssnade på den här låten med Phil Collins, your be in my heart. Och den låten har jag hört tusen gånger, så den är inte ny direkt, jag tycker det är en sån fin text till låten och jag började tänka på Calle.

Iallafall så kände jag mig först jätteledsen, jag var på vippen att börja storjuta där i bussen. Men sen kände jag en plötslig lugn och värme inom mig, det kändes nästan som om han fanns där hos mig, hur underligt det än kan låta, och sen kände jag mig helt plötsligt inte ledsen längre, det gick över som i ett trollslag, Det var som att han ville säga, var inte ledsen jag har det bra där jag är nu. Sen blev jag nästan lite rädd och slutade tänka på honom och då blev allt som vanligt igen. Jag berättade om den här händelsen för min fina vän och hon trodde att jag haft ett sk möte, men det känns konstigt..Jag är ju inte den person som är så särsklilt mottaglig för sånt, och hon  skrev att det före jag skickade mitt sms hade hon hört att det knackade på skrivbordet, hon hade först trott att det var grannen, men det var det inte. Märkligt samanträffande eller hur? Han har ju varit hos henne tidigare..Jag frågade henne om hon inte blev rädd då det hände det där, men hon svarade att hon är så van vid såna där saker så hon blir inte rädd, mest bara nyfiken på vad det kan vara, och det var inte heller hennes djur, hon tror att det kanske kan vara han som medelar sig via henne..Men som sagt det där får vi aldrig svaren på exakt vad det är, men hon tyckte ändå att jag ska lita på min känsla och på vad jag tror, och så kan ju andra tycka att det är konstigt, och det är det ju också, väldigt ovanligt i allafall för mig som inte är van sånt där. Och jag har ju hört den där låten många gånger men aldrig kännt på det viset tidigare. Ni som läser det här tycker säkert att jag är helt tokig, men då får ni som tycker det göra det  Vem har sagt att man alltid ska vara normal och följa alla riktlinjer och regler som finns, typ att så här är det, detta är rena fakta och det här finns, och det här finns inte..Jag börjar faktiskt tro att det mesta som sker här i livet är helt möjligt, det händer faktiskt ofta saker som vi inte kan förklara av någon anledning, och då kan man ju helt enkelt välja själv om man väljer att tro på det eller inte