Godkväll!

Att helgerna ska gå så rackarns fort, det smäller bara till så är det måndag igen   Men det hör livet till och jag tycker faktiskt att måndagar är rätt trevliga också, det är ju liksom början på en helt ny orörd vecka, som man inte vet hur den kommer att sluta.

Om man tänker efter så är det egentligen lite som ett äventyr. Man vaknar varje morgon till en ny dag, och vet inte alls hur den kommer att bli, bra eller dålig. Men förhoppningsvis så blir det en bra dag   Jag försöker att varje morgon vakna med den positiva tanken, att idag blir det en toppendag, tankens kraft ni vet. Fast det är förstås inte alltid lätt, men jag tycker livet blir lite bättre då man försöker ha den inställningen, sen vet man ju aldrig hur det blir resten av dagen. Men om jag skulle tänka att det här blir en riktigt, sjuk kass dag, så skulle det säkert alla gånger bli det också.

Men nog om det. Idag har jag och dottra varit på hockey, det var en riktigt trevlig lördagsunderhållning, då vi spelade mot Djurgårn. Och vann på straffar, jag tycker att Aik spelade bra till större delen men sen i tredje perioden kändes tappade dom spelet ganska rejält tycker jag, och Djurgårn la väl på mer ös då.

Men det gick ändå, och vilken tur att vi har en så bra straffskytt som, Rob Schremp, han är helt otrolig, och vilka straffar han gör, alltså  För vi Skellefteå Aik fans så är världen nu rätt underbar, att ligga etta i tabellen nu under juluppehållet med så långt försprång, det värmer verkligen i en gammal aikfans hjärta. Och nu måste jag berömma Nortpower, ni hördes faktiskt nu rätt bra till B läktarn, denna gång  

Det blev en riktigt sen middag idag, vi åt middag halv nio, men som väl var så köpte jag och dottern en korv på matchen och en smarrigt god aikkaka, önskar att jag tagit kort på den, så fick ni se hur fin den är. Den var som en kladdkaka i fyrkant.

Och nu har vi sett supernatural på teve, tråkigt nog så blir det uppehåll nu fram till i vår, och det suger ju..Just när det slutade så otäckt, tyvär så verkar det som att Dean håller på att bli en demon igen och det ogillas verkligen, varför kan den stackarn inte få vara den han verkligen är? Får han aldrig vara i fred för dom där eländiga demonerna..Och så synd om hans bror Sam, han får ju ingen lugn heller då han inte vet var han har sin bror om han för stunden är demon eller inte..Men, som jag babblar, det är ju bara en serie, men ack så spännande ändå  

Imorgon ska jag och en kompis pröva på bodystep på gymmet för första gången, 60 minuter. Det låter vansinnigt jobbigt..

Hm..min dotter sa något väldigt tänkvärt ikväll faksiskt. Jag har nog tänkt på det själv också, det är egentligen sällan jag avslutar något jag påbörjat

om vi ska börja med något så enkelt som när jag började kören, och tyckte detvar jättekul, jag var ju med i några år och sen slutade jag då jag fick min jobbiga period. Och i somras köpte jag ju en keyboard, och tänkte nä nu jävlar så ska jag lära mig spela, och jag ska till och med lära mig noter..Men vad hände där då? Jo, den står bara nu och samlar damm i ett hörn i sovrummet..,

Och skrivningen, den har jag ju också slutat med nu i stort sett, min bok som jag lagt ner hur mycket jobb som helst på blev ju ingentingen alls då jag tyckte att jag var för dålig, och min kritiska röst blev för stark inom mig och jag sa, det här blir inte bra, Åsa..Inget bokförlag kommer att ge ut den, men för mig själv hade det ju kanske varit kul om jag skrivit färdigt den, Och nu simmningen, när jag äntligen börjar komma nån vart, vad händer då, jo,,jag slutar då det är två gånger kvar typ..Och tänker att jag klarar det ändå inte..

Och var tror ni det här egentligen i grund och botten bottnar i..Jo, jag ser min dåliga självkänsla som en röd tråd genom det här. Och att jag har för lätt för att ge upp det jag påbörjat när jag tycker det går mig emot och blir för svårt.

Det hon sa gav mig faktiskt verkligen en tankeställare, jag har en klok dotter, och det måste hon ju ha fått från fadern sin, hans intelligens, inte är det då från mig  

Så mitt nya mål ska alltså bli att avsluta någonting av allt det där som jag har påbörjat, jag får väl helt enkelt ta en sak i taget och beta av det..

Jag funderar egentligen vad det beror på att man ger upp något bara för att det kan verka för svårt..Motgångar stöter man ju alltid på hur som helst, och jag har ju klarat så mycket annat som kännts svårt och jobbigt i mitt liv, alltså borde jag väl klara av att avsluta nåt av mina projekt jag börjat med också,,eller vad säger ni?

Men herrejesus vad jag babblar och klockan är halv ett,,En godnatts sömn önskar jag eventuella läsare som ids läsa detta trista inlägg,,tjingeling och tjosvejs