Godkväll!

ja då var snart lördagen slut då, men än finns det ju några timmar kvar att njuta av  Det har varit en bra dag, om man bortser från hockeyn, som inte var ett dugg rolig. Det börjar svida nu, tredje raka förlusten för vårt kära Skellefteå. Det känns som att det finns en hel del som dom skulle behöva jobba på, försvar, powerplay och boxplay, samt att ta skiten framför mål.  Man kan inte lasta förlusten på Hanses tycker jag, har han inget bra försvar så är det jäkligt svårt för honom att stå i mål. Men bättre upp till nästa match hoppas jag, och att förlusttrenden vänder då, och eftersom  

Idag har jag och min älskling tagit oss en sväng till stan, där jag bjöd honom på fika. Sen gick vi och fixade min dotters julklapp, en ny iphone 5 som hon fick nu i förväg. Och hon blev så glad  

Sen gick jag på hemmakväll och hyrde tre filmer, dom två första har jag förstås redan sett, 22 jumpstreet och the other women, men det är filmer som faktiskt är värda att se om, helt klart. Och sen blev det en skräckis också som vi snart ska se, hoppas bara att vi vågar se den. Den heter Dödens våning, jag får kalla kårar bara av att läsa titeln på filmen och av att se fodralets framsida, men jag ska ikväll då jag gå och lägger mig skriva i den positiva dagboken så kanske jag slipper mardrömmar haha  

Igår var jag en snabbis  på gymmet, det blev 60 min på löpbandet, magmaskin och lite vikter. Jag gjorde faktiskt situps på en stor boll också, som jag egentligen har i mitt nya styrkeprogram, men jag har inte vågat mig på att helt andvända det ännnu, det är ganska tufft. Men jag upptäckte faktiskt att det kändes bättre att göra situps på en boll, och slippa få ont i ryggen. Jag klarar inte av att göra dom på vanligt vis och ligga på rygg på golvet. Då brukar jag få ont i nacken också, och det är ju inte skönt för fem öre. och då blir det ju inte att man vill göra dom heller.

jag blev lite ledsen då jag fick veta att det tagit slut mellan ett par som varit ihop så länge, ungefär lika länge som jag och min man har, fast lite längre.

Det är alltid tråkigt då kärleken dör.  Men jag brukar säga att kärlek är som en blomma, vattnar man den inte tillräckligt så dör den till slut.

Det är också lätt att man kan glömma bort varandra mitt i vardagen, då det är så mycket annat som hägrar, som jobb, kompisar och nöjen.. Men då är det ju rätt viktigt tror jag att man ska kunna prata med varandra och säga om man känner sig missnöjd.

Något som jag har lärt mig i mitt förra äktenskap. Jag tror att så mycket hade kunnat vara annorlunda om vi bara satt oss ner med varandra och riktigt pratat ut med varandra om att vi kände oss missnöjda. I stället så då vi blev sura så gick vi undan och pratade inte på ett par timmar och sen tyckte vi att allt var som vanligt igen.

Men det var det ju inte, det blir ju liksom en klump i hjärtat som bara blir större och större, och sen till slut så brister det och det är försent att göra någontinging alls.

Det finns mycket som jag ångrar som jag anser att jag skulle ha kunnat gjort bättre, många gånger hade jag dåligt samvete för det.

Men det är ju egentligen ingen ide, det förflutna har ju redan varit, och det kan vara svårt att reperera. Istället gick jag vidare, blev så småningom allt starkare, och jag kände att det var dags att ge sig in i en ny relation igen.

OCh det ångrar jag inte en sekund att jag träffade min fantasiska man. Han har ett så gott hjärta och jag riktigt känner att han är en god själ som älskar mig för den jag är.

Det viktigaste jag har lärt mig är att prata ut om saker då nåt känns fel, och inte gå och vänta på att det ska bli bättre, eller sämre så det till slut inte finns något mer att göra. Känns en relation helt fel och absolut inte går att göra något åt den så är det ju naturligtvis bättre att bara lämna den och försöka gå vidare sig själv. Har hört någon klok som person som sagt att om man stannar av medlidande så skadar man inte bara sig själv, utan även personen man lever med, och man slösar bort dennes tid också.

Det har jag tänkt att om jag någonsin skulle känna att jag inte vill vara kvar i äktenskapet längre så ska jag gå, jag ska aldrig mer stanna för någon annans skull. utan göra det jag tycker är rätt, hur tufft det en skulle kännas, har lärt mig att det är så himla viktigt att vara sann och stark mot sig själv.

Men som sagt, dom problemen har jag ju inte nu, jag är lycklig här och nu och vet precis var jag vill vara, men som sagt var man vet ju aldrig vad framtiden har i bagaget. Men det tänker inte jag oroa mig för utan bara tänka på hur lycklig jag är med min man. för att inte påminna mig allt annat jag har som är gott, min fantasiska dotter, och fina vänner jag har runt omkring mig, det betyder mycket..

Jag är stolt över mig själv att jag har ett så pass starkt psyke att jag faktiskt har orkat resa mig från alla mottgångar jag råkat ut för, det känns bra.

Livets svårigheter kommer ju inte för att knäcka en, utan för att visa hur stark man är som person att hantera det. Och det är först då man ger upp som man förlorat kampen  Och det önskar jag att ingen människa gör, alla är vi värda ett fint och gott liv,  och göra det bästa av det här livet som vi har på jorden