Godkväll!

Då tänkte jag att det är dags att skriva några rader , var ju nå dagar sen sist. Skönt att vara hemma och bara ha en riktig slapparkväll.

Jag var och simmade igår, men det gick inte något bra alls. Jag har ju varit borta två gånger nu, och det var som att ta två steg bakåt, och nästan börja om på noll igen.

Lärarna har insett att jag måste ha lite extra hjälp nästa gång, så djup är alltså min rädsla för vatten, Jag fattar det inte ens själv varför det ska vara så, ibland har jag många gånger lust att bara ge upp simmningen och strunta i den, jag menar jag har ju levt nästan halva mitt liv och klarat mig bra utan att kunna simma.

Mren samtidigt så vill jag inte heller ge upp mitt mål. Nästa gång ska jag få vara i en annan bassäng, med varmare vatten som är höj och sänkbar, dom ska höja den till en nivå på 80 cm, då borde väl det vara fan om jag inte ska lyckas. Jag förväntar mig inte att jag ska lära mig simma på de fem gånger som är kvar fram och tillbaka till den djupa delen, det vore bara en liten seger för mig om jag faktiskt vågade lägga mig ner i vattnet utan flytgrejer och åtminstone ta några simtag, och sen kan man ju alltid gå om kursen, det får man, dom ska starta en ny kurs efter jul. Och det är ju väldigt trevliga och bra lärare som jag trivs med så det är ju som sjutton om jag inte ska lyckas lära mig till slut  

Jag funderar över det här med övernaturliga fenomen, SOm jag har skrivit förr så har jag ju alltid varit den som har sagt att allt har sin naturliga förklaringar, och är man död så är man och hela baletten.

Men på senaste tiden så har jag själv varit med om allt oförklariga saker, som jag har svårt att hitta några naturliga saker till. Och då kan man ju fundera över om det är jag som är tokig, eller om det faktiskt finns övernaturliga saker och att det faktiskt finns ett liv på andra sidan. jag tror säkert att det finns fler folk som upplever sådant som det inte är naturliga.

Jag har ju börjat läsa mer om det andliga och övernaturliga på nätet och så, och även genom tidiningen nära. Och är man som jag börjar bli, mer öppen för sådana saker, så är det en ganska intressant värld som man gärna vill veta mer om.

Men det finns säkert alltid folk som tycker att man är helt tokig och orealistisk som tror på sånt, men varför ska man ens bry sig om dom då? vill inte folk tro på vad man säger, så är det ju upp till dom.

Senast idag var jag med om en konstig grej som jag tycker är svår att förklara, Jag brukar alltid hänga min väska på en  särskild krok och så gjorde jag också idag. Jag stod och gjorde någonting annat och brydde mig inte om väskan, men rätt som det är så hör jag en duns och vänder mig om, och då ligger min väska alltså helt oförklarigt på golvet. Jag gick dit som ett frågetecken och tänkte vad, hur kan den ha hamnat där helt plötsligt? Så jag gick dit och plockade upp väskeländet och kollade först så att inte nåt snöre lossnat eller så, och det hade det inte. Det där är första gången som min väska har trillat ner sådär helt utan anledning.

En annan gång så hamnade min mobil i golvet, utan minsta förklaring. Jag var inte ens i närheten av den och ingen annan i närheten, Jag hörde bara en  liten duns och gick för att kolla vad det var, och rätt som det var så fann jag mobilen på golvet och tänkte vad fan, hur kunde den ha hamnat där så plötsligt? Jag har fortfarande inte hittat någon logisk förklaring till det, har tänkt att jag kanske stötte till mobilen då jag gick förbi, men den låg för långt in för det...

Och hemma har jag varit med om att teven ibland oförklarigt har bytt kanal fast ingen av oss ens varit i närheten, min fina vän som tror på andar och så är övertygad om att vi har kärt besök hemma. Samma kväll så satt jag ensam och lyssnade på spottyfi, jag lyssnade på phil collins och helt plötsligt dök en låt upp, som inte ens var med på spelistan, jag lyssnade på phil collins, och den låten fanns inte med på just det albummet, Det är en låt som jag förknippar med, Calle. Det kändes faktiskt som att han ville säga att han fortfarande är hos oss, och vakar över oss. Det var låten you be in my heart, och om man lyssnar på texten ordentligt så säger den så mycket fint, det är en låt som jag faktiskt förknippar med honom  OCh jag tänker även på den där märkliga cykelturen jag var med om i somras också.. Ja, livet är märkligt, och ibland så vet man inte vad man ska tro,,,

Men som sagt var det är ju så, det är endast man själv som bestämmer vad man vill tro och inte, men konstigt är det ändå..

Nu ska jag sluta babbla för  ikväll tänkte jag, ska strax ha ett samtal med min käre vän och coach, angående min dåliga självkänsla, få se om det dyker upp.

det här inlägget blev väl lite trist, men så kan det bli i allafall..Jag vill önska ev läsare en skön kväll, och jag hoppas att ni inte tycker jag är alltför tokig nu, men då får väl ni som vill tycka det,,tjingeling och tjoflöjt helt enkelt