Godkväll!

Ja då var det lördag då, en riktigt lugn och skön dag utan hockey, eller inte helt utan hockey, andra lag har ju spelat idag. Idag har jag inte gjort något speciellt, var inne bara en sväng på gymmet. Jag hann inte göra så mycket där eftersom dom tråkigt nog stänger redan klockan fyra på lördagar. Men jag hann gå i allafall en timme på löpbandet, och det gick riktigt bra, har inte tappat så mycket av kondisen trots att jag inte tränat på gymmet så mycket som jag annars brukar  På en timme blev det 6 km, 363 kalorier, jag tror att det är nytt rekord för mig. Dom sista fem minuterna var jag och nosade på sjuans hastighet, men då var det ju nästan så att jag fick halvspringa. Och jag och springa går inte riktigt ihop, inte än i varje fall.

Imorgon tror jag att jag ska boka in ett zumba pass, jag har ju prövat det en gång tidigare, men jag tyckte då att shabamen var lite roligare och bättre musik till. Men det skadar ju inte att pröva en gång till ändå  

Min man är så duktig, vi har ju beställt tre byråer från Ikea, det jobbigaste är ju då man ska montera ihop dem. Jag är inget bra på sådant, har inte riktigt tålamodet för det. Men han har redan fått ihop byrån som vi ska ha i sovrummet den blev jättefin, nu håller han på med min dotters byrå. Den är lite större och jobbigare att få ihop eftersom den är på sex lådor, men han har redan fått ihop alla lådor och nu håller han på att försöka få resterande på plats. Senare kommer jag kanske att lägga in bilder så ni får se hur de ser ut.

Jag har fått en egen liten datahörna nu, som jag har efterlyst det  Vi är ju redan som det är rätt trångbodda, men eftersom min dotter ska få in den där byrån i sitt rum så ville hon inte ha sitt lilla databord, det tycker hon ändå är så fult. Men jag tycker det är ändå rätt fint, det är en kompis till mig som har snickrat ihop den. Och det databordet är så pass litet så att det preciis fick rum i sovrummet, och så har jag fått gubbens datastol för han ville hellre ha en vanlig trästol vi har över. Inte för att jag förstår varför, men bra för mig var det i allafall  Nu kanske jag äntligen kan börja ta itu med min bok nu när jag har en bra och bekväm plats att sitta och skriva på.

till middag idag åt vi kycklingfile, currysås, stekta grönsaker och ris, fast jag åt bönor. Jag ska försöka börja om med dem igen, även om det inte är värdens godaste..

Jag blev så ledsen idag då jag satt på bussen hem, jag började tänka på Calle. Vet inte varför men det kom bara över mig helt plötsligt. Jag tänkte på att det är så hemskt att han faktiskt är borta nu för alltid, han som var en sån snäll och levnadsglad människa, och nu vet jag att han ligger i jorden, kall och livlös.

Det känns så himla fel, ibland funderar jag på varför Gud är så orättvis och tar bort goda och snälla människor från jorden, då det finns så mycket elaka människor som pedofiler och mördare och våldtäcksmän. Varför tar han bort människor så unga, 50 år är ingen ålder, och ibland händer det ju till och med att han tar yngre människor också.

Jag är egentligen inte särskilt kristen av mig, men jag tror ändå att det kan finnas ett liv efter detta i himlen, och att vi blir änglar och vakar över familj, släkt och vänner som fortfarande finns kvar på jorden. Och att vi hamnar tillsammans med våra avlidna släktingar och familj.

Det känns så konstigt att tänka tanken att allting bara en dag ska bli svart som ett tomt hål, och sen inget mer. Livet är egentligen bra kort, därför gäller det att försöka göra det så bra man kan medans man fortfarande lever. Det här livet som är just nu kommer ju aldrig igen..Livet är så bräckligt, man vet aldrig vad som händer och sker i framtiden.

Men det bästa är nog att leva där man är, här och nu och sen inte planera för mycket. Visst ska man ha helst ha mål och sånt man vill uppnå efter en viss tid, då har man ju någonting att sträva efter och det är ju alltid bra för en själv, och säkert för de sina i omgivningen också då man blir nöjd och glad när man lyckas uppnå sina mål och framtidsplaner. Men som sagt var att oroa sig för mycket i förväg om det som kanske kommer att hända om några år, det blir mest bara jobbigt och plågsamt för en själv tror jag.

Lev här och nu, och var rädda om varandra