G odkväll!

Nu mår jag riktigt bra efter en supertrevlig kväll, i glatt sällskap med mycket prat och skratt. Det var egentligen meningen att vi skulle se hockeyn, men det var mest bara som om att den stod på i bakgrunden  Och det var egentligen lika bra det, den där matchen var ändå inte särskilt mycket att hurra för, jag hoppas vi får se en bättre match på fredag. Vi bjöd på hemmagjord pizza som min man gjort och den var som vanligt mycket god, och sen blev det en liten efterättsbit också. Tiden bara flög iväg, men det gör den ju då man har roligt, och jag hoppas verkligen att vi träffas fler gånger.

Annars har det gått hyfsat bra på jobbet, det har inte varit särskilt mycket folk idag, men det kan vara skönt med en lugnare dag emellanåt också. Imorgon lär det nog komma mer folk då det blir plättar, jag tycker ju det är rätt kul att stå och steka dom  Vi diskuterade på jobbet om att göra upp ett slags arbetshema och fördela våra arbetsuppgifter mellan varandra, så det blir mer roterande och rättvist, jag tycker att det låter som en jättebra idé, så då vet man ju mer vad man ska göra då man kommer till jobbet, som tex om jag ska stå i kassan, disken eller stekning och sen dela upp det här med städning och egenkontroll så det blir rättvist och på ett bra sätt för alla.

Jag grubblar på då jag ska ta mig i kragen och ta mig iväg till gymmet egentligen. Vad är det egentligen som hindrar mig just nu? Förut har jag haft ett skadat knä att skylla på, och min exmans olyckliga död och hur dåligt jag mår och min oro över jobbet, och min axel,,Men tyvärr så börjar ju dom där ursäkterna att ta slut just nu. Nu är det ju egentligen bara lathet. Visserligen går jag ju till jobbet fram och tillbaka nästan varje dag till jobbet, och jag märker att jag fortfarande har flåset. Men om jag vill få ett bättre viktresultat så måste jag ta mig i kragen och skärpa till mig. Jag tycker ju att det är roligt då jag väl släpar mig dit. Dom här ursäkterna får stoppa upp sig någonstans och nu blir det bara att köra..

Vad har jag egentligen för ursäkt imorgon? Ingen alls, och ingen hockey är det då heller. Det hade ju varit lite roligare om jag hade haft någon att träna med,någon som verkligen kunde peppa mig, men jag får väl peppa mig själv i stället så gått det går  

Det här inlägget kände jag blev fantasilöst och trist, men som sagt var det händer, någonting blev det ju i allafall..Jag vill önska eventuella läsare en supernice fortsättning på kvällen och en godnatts sömn, todeloo