Yohho!

TÄnkte att det skulle vara dags nu att skriva några rader innan jag går och lägger mig så jag ska orka upp imorgon före tuppen, alltså klockan fem. Men det är lustigt vad man vänjer sig vid att stiga upp tidigt, det är ungefär som om man har en piska bakom sig som säger, Åsa, rapp järnet, stig upp  

Den  här dagen har väl varit sådär, vi hade väldigt mycket folk idag, kan inte fatta att stekt fläsk med raggmunkar lockar så mycket folk, visserligen är det gott. Levergryta var vår andrarätt och det har jag liksom aldrig förstått mig på, men det är ju säkert nyttigt och mycket järn i lever så det är ju säkert väldigt hälsosamt att äta.

Det var trevligt att vara tillbaka på jobbet igen, även om jag gjort för lite smörgsar kom några extra som jag inte hade räknat med, och jag visste inte hur många extra till jag skulle göra för att det skulle räcka. Men det lär man sig väl så småningom.

Min nattsömn har inte varit någe vidare god, jag sov typ två timmar i natt och kände mig ungefär som en zombie från Walking Dead på jobbet. Men det gick ändå hyfsat jag stod mest och stekte fläsk.

Jag ringde min chef idag då det var lite krångel när jag skulle  räkna kassan, då passade jag på att fråga henne om hon mailat min tilltänkta lön till af som hon skulle göra, och det har hon gjort idag. Och jag blev så glad, jag sa till henne att jag började bli orolig då att hon ändrat sig, men det hade hon inte sa hon, hon sa det här kör vi på, du har varit jätteduktig  Så kul att höra, men jag var naturligtvis tvungen att ta ner mig lite där och säga fast inte idag med kassan, men hon lät inte sur eller något hon sa bara det är sånt som kan hända ibland. Jag hoppas bara att vi kan fixa till den imorgon är ju egentligen inte säkert att det är något fel alls, jag kan ju bara ha varit för trött och stressad då jag räknade den.

Sen ringde jag i allafall min fine handläggare på af och frågade om han också fått in siffrorna och det hade han, nu väntade han bara svar från facket så det kan godkänna lönen. Jag blev då faktiskt nöjd med min lönesumma, bättre än hos kommunen tycker jag  Han sa att vi siktar på att börja provanställningen den 1 februari, han tyckte att det var bättre att börja vid ett månadskifte, och det kan ju vara sant. Och under tiden kan det ju bara vara bra om jag får lära ha lite mer praktik och lära mig mer, jag skulle vilja lära mig egenkontrollpärmen och bli mer insatt i den. Jag har fått se lite i den en dag, men jag skulle nog behöva göra det mer och skriva upp och så, så att jag också kan komma in i det där rutinerna, nu då jag har praktik har det ju inte hitills blivit att jag har behövt det. Men som sagt ju mer jag kan dessto bättre är det.

Jag hoppas bara att jag får fortsätta där i några år framåt om jag klarar provanställning, ett jobb jag trivs med och en tryggad ekonomi är ju en viktig milstolpe i mitt liv. Jag vet hur det är att ständigt och jämt oroa mig för att ekonomin ska gå ihop och få mat på bordet, och det vill jag helst undvika så länge som det bara är möljligt.

Jag hittade förresten min halvsyster på fb, hon är från pappas sida. Om folk frågar mig om jag har några syskon så brukar jag oftast säga att jag bara har en bror, eftersom vi inte har någon kontakt idag. HOn bor i Stockholm, men jag prövade skriva till henne och sen får jag se om hon svarar. Om hon inte gör det så har jag i allafall gjort ett försök att få kontakt med henne igen.

Hon blev bortadopterad tidigt, redan nåt år efter hon föddes, sen ångrade sig pappa och ville ha tillbaka henne men då var det redan försent då han redan adopterat bort henne. Han ville söka upp henne och prata med henne men myndigheterna rådde henne att låta hon söka upp honom då hon tyckte att det var dags. Och en dag gjorde hon ju det också, och de två har ju lite kontakt idag och ringer någongång.

Jag var och hälsade på min halvsyster för några år sedan då min dotter var liten, då bodde hon i Köping, det var trevligt och vi hade mycket att prata om. Men tyvärr så upphörde vår kontakt sen, jag vet att hon har haft mycket på sitt håll med sitt jobb och så. Men som sagt var, det är upp till henne nu. Man lever ju inte för evigt och det känns bra att veta att jag åtminstone  gjort ett litet försök, är hon för upptagen och inte bryr sig så kan jag inget göra, då får det bli så, jag har ju klarat mig utan henne i många år.

Men det skulle kännas roligt om vi fick kontakt igen.Men nu ska jag nog krypa i säng så jag orkar med morgondagen, tjohej