Godkväll!

Tänkte att det var dags att skriva några rader idag. Den här veckan har verkligen inte alls varit speciellt bra måste jag säga. Det är märkligt att saker som man tänkt att det här blir nog bra, och det ordnar sig, och sen är det inte ens säkert att det blir så.

Jag tänker i första hand på jobbet, jag är osäker på om det ens kommer att bli något jobb där för mig. Men jag hoppas att det kommer att lösa sig på något sätt. Men just nu känns det rätt hopplöst är en massa strul hit och dit så jag börjar bli osäker om det verkligen är värt att stanna kvar.

Men samtidigt så trivs jag verkligen bra där och med dom jag jobbar me dom är så himla goa, helt underbara tjejer   Som igår tex på jobbet då jag skar mig i fingret. Jag tänkte att jag skulle vara smart, och bära den här delen man tar loss från salladsbuffen på ett nytt sätt. (Men som vi sa, man blir oftast besviken då man tror man är smart och sen inser att man inte här det hihi  ) Och det var ju bra, men sen då jag skulle ta ner den så skar jag mig på en vass kant där och det gick väldigt fort så började det blöda.Vi försökte få stopp på blödningen men den ville inte ge med sig,, då var hon så gullig och ringde chefen och hon fick då stänga fast jag egentligen skulle göra det. Sen fick jag vila medan en kom med plåster och kompressor. Men jag sa att jag i alalfall kunde torka borden med en hand och hon frågade flera gånger hur jag mådde. Men sen blev det bättre och jag stannade också kvar och hjälpte till med det jag kunde med så gott som en hand.

Idag har jag stekt plättar och jag fick mycket beröm för dem och det är kul  Jag skulle stänga idag men det blev lite stressigt jag hann inte lika mycket som jag ville, hade helst velat hinna plocka bort det rena glasen och kopparna och diska klart besticken, men det fanns inte en suck att jag skulle hinna det så helt nöjd kände jag mig inte. Men det hinns ju imorgon på morgonen då är vi två stycken..

Jag har varit på väldigt dåligt humör idag och det där med positiva tankar var som bortblåst med vinden.

Igår var en kompis hos oss, och vi hade trevligt till viss del, han är oftast en rätt pratsam person. Han öppnade sig för oss en hel del och berättade att han har saknat känslor sen han var liten, det var väldigt sorgligt att höra. Han sa att han aldrig känt särskilt för sina föräldrar, visst sin pappa tyckte han om men inte mer. han sa att om han skulle ha fått välja mellan att nån skulle ha kastat hans mamma framför ett stup eller en leksak, då hade han valt leksaken. Vad hemsk att vara så känslokall som barn, men hans föräldrar kanske inte lärt han vad kärlek är. Han sa att det först var då han fyllde 25 som han började förstå vad känslor var, men att han fortfarande har väldigt svårt för det.

Och vi diskuterade jobb, jag blev sårad då han sa att han tyckte att jag var egoistisk för att jag vill ha pengarna och att det här med lönen ska bli påskyndat, jag menar jag har ju  en familj att försörja och plus att jag har ställt upp en hel massa utan att ta en krona betalt, kan man kalla det för att vara egoistisk?

Och sen sa han dessutom att jag aldrig ger människor en andra chans, han syftade på den gången då jag berättade att jag och en kompis blivit ivägkörda från restaurangen där han jobbar. Jag menar, hallå, den mannen vet inte ett skit om mig och hur många jag har förlåtit i mitt liv och gett en andra chans.

Jag kan ta hur många exempel som helst, som jag och min man, om jag inte skulle ha förlåtit honom efter alla gånger vi tjafsat och bråkat i början av vårt förhållande så skulle vi inte ens vara gifta idag.

Jag tycker bra om den här killen, men gillar inte att han vädrar sina åsikter och tar för givet hur jag är som person..Jag tror nog inte att dom som  känner mig riktigt väl  håller med honom  

Men det är klart nog svider det som fan att höra såna där saker och jag kan vara ganska känslig, men jag vet att man inte ska ta till sig sån skit.

Men en sak var kul, jag fick ett trevligt samtal idag från en vän, det är inte ofta vi hörs nu för tiden. Men det är så trevligt, jag blir alltid glad då jag hör hennes röst i andra sidan av luren. Är man riktiga vänner så ska man ju kunna  dröja ett tag innan man hörs av igen, det är ju mycket som händer i ens liv. Och vissa perioder i livet har man helt enkelt kanske inte energi och ork för att höra av sig till sina vänner då ens energi går åt till så mycket annat, det har jag helt förståelse för.

Men nu måste jag nog susa i säng så jag orkar jobba imorgon. Ser fram emot kvällen då jag ska ha två av mina jobbkompisar på middag, hoppas jag bara inte misslyckas med maten, men om inte annat finns efterätt och chips och ostkrokar hihi