Godkäll!

Ja då sitter jag här vid tangenterna igen, det här blir det sista inlägget jag skriver för helgen. Jag ska lämna in min dator till en vänlig själ och jag hoppas att han kan fixa upp den så att den blir i betydligt bättre skick än vad den är jus nu. Jag känner att jag blir mest irriterad då jag sitter vid den och då är det ju naturligtvis inget kul.

Jag mår inte särskilt bra just nu, har så många funderingar som går runt i huvudet på mig..Och jag känner att det bara skulle vara skönt att komma bort från allting och inte bry mig om nåt alls. Men det går ju inte, så ser tyvär inte verkligheten ut, och jag är inte den som blundar förproblem utan jag vill ju tag i dom så fort som möjligt, men i det här fallet känner jag att det absolut bästa är att just i nuläget inte göra något alls. Sen, då jag väl kommit fram till vad jag vill så får jag väl handla utifrån det.

Jag måste säga att jag nästan har blivit lite avskräckt från fb sen händelsen för några dagar sen, då jag tog bort min vän, det är därför jag inte skriver så mycket där nu, och egentlgen har jag inte så mycket att skriva heller just nu som är värt att läsa.

Men nu måste jag sluta daton går knappt att skriva på, men jag vill passa på att önska ev läsare som hållit sig kvar en trevig helg och på återseende hoppas jag  

Gorkväll!

Ja då fick jag äntligen se Aiks första match nu efter osuppehållet, jag måste säga att jag tycker att dom spelar riktigt bra, trots att det bara blev ett poäng den här gånge. Men viljan fanns defenitivt där och kämparglöden, så jag är ändå nöjd trots förlusten, det kommer ju alltid matcher då vi förlorar, men det handlar ju till stor del också på vilket sätt de förlorar matcherna på  

Annars har det varit en bra dag på jobbet idag, fast jag hoppas snart det börjar komma till mer folk. Jag trivs så himla bra med jobbet, så det känns mest bara roligt att fara dit..sällan är det jag gruvar mig för att fara till jobbet som jag har gjort förr ibland. Det enda som är jobbigt är då jag ska upp klockan fem, men det brukar gå snabbt över då jag väl kommit mig upp ur sängen så. Jag hoppas verkligen att jag får behålla det här jobbet, men jag vågar inte hoppas för mycket och det kanske är lika bra det, annars blir man ju bara besviken.

jag funderar lite över det här med kärlek. Tänk, att den kan göra så riktigt ont ibland, och för vissa är den fullkomligt underbar...Det är så olika med det, jag menar om kärleken är besvarad så är det ju bra, men är den inte det så..

Jag vet själv hur det känns med obesvarad kärlek, det är jobbigt..Det minns jag då jag träffade min kk som jag hade ett tag innan jag träffade min man..

Vi träffades på en sida som heter Kamrat, ibörjan var han jätteintresserad och visade att han ville träffa mig och fick mig att hoppas på något. Och när han väl fått mig i säng så visade han inga fler känslor, bara sexlusten fanns där.

Men jag min arme idiot blev ju kär i honom och han sa till mig ärligt som han var att han inte hade några känslor för mig men han sa samtidigt att vi får se.

Jag gick med på att fortsätta träffa honom, vi träffades bara då och då nån helg i månaden. Men herregud så ont det gjorde i mitt hjärta, och när vi hade haft siffran klart så frågade han när jag skulle hem,,Han kunde verkligen få mig att känna mig helt värdelös, jag mådde så dåligt just då och var extra sårbar strax efter skilsmässan, och det visste han förmodligen om..

Det orättvisa var att det var alltid jag som fick komma till honom och slösa pengar på dom där menlösa resorna, ändå hade han körkort och bil och hyfsat bra ekonomi. Han var en snål jävel också,,Men inte tänkte jag så mycket på det, jag tänkte så att jag är inte värd något bättre, han finns här och jag är så värlelös och ful att jag inte kommer att få något mycket bättre. Och jag hoppades fortfarande på det där kanske...

Men jag mådde skitdåligt, han kunde vara riktigt elak mot mig..Jag frågade lite försiktigt en gång om han skulle sakna mig då jag for,,och han svarade ärligt inte du men din f...., ni kan gissa hur mycket det orden sved inom mig..

Varenda gång jag åkte hem så brast mitt hjärta och jag grät när jag skulle hem. Och när jag låg hos honom på nätterna så då han somnat, grät jag mig nästan till söms för det gjorde så fruktansvärt ont i hjärtat på mig..Vet inte om han hörde det eller inte, men han brydde sig inte om det i allafall..

Men till sist hade jag i allafall modet att bryta mig loss från honom, och han försökte på alla möjliga sätt att få mig tillbaka, och påstod tilll och med att han var kär i mig och låtsades vara så ledsen, men det där trodde jag inte ett skit på  

Så nog vet jag hur ont kärleken kan göra,,Men jag kände att det inte var värt att slösa bort mitt liv något mer på ett kanske...När man kan få så mycket mer och ett så mycket bättre liv, men vad vet man om det då man i den stunden just är olyckligt kär i någon?

Som jag har skrivit förr så har man ju tyvärr inget facit på hur ens liv ska se ut..Men vad man däremot kan göra är att se till sitt eget bästa, mår man inte bra som i mitt fall så är det bästa att bryta sig lös..Och känner man ändå att man vill stanna och se vad det leder till så får man väl det, det är ju ens eget liv och ens egna val man gör..Men jag har nu kommit till den instinkten att jag vill inte slösa bort mitt liv av det som är kvar, utan göra det allra bästa jag kan av det, man blir ju inte yngre direkt med tiden.

Jag skulle inte vilja ligga på min dödsbädd och se tillbaka och säga att jag har slösat bort mitt liv på jorden till ingenting, jag skulle vilja ha en massa roliga minnen och kunna le tillbaka och säga men jag gjorde åtminstone det här och jag följde mitt hjärta och gjorde det som var rätt för mig själv  

Godkväll!

Nu är det väl snart dags att krypa i säng så jag orkar upp klockan fem imorgon..Tänk att det aldrig ska få vara riktigt bra, jag vill inte vara någon elak person, men just nu känner jag mig verkligen elak..

När en person inte förstår att ett nej är ett nej och att jag vill vara ifred, då är det så..Han har fått en tidigare chans då jag förlät honom och tänkte behålla honom som vän, men jag känner att jag inte orkar med det där längre.

Jag känner mig som en jättelak bitch just nu, men även jag måste ju säga ifrån att nu räcker det..Så jag gjorde något som jag egentligen inte ville göra, jag tog bort honom..Och skrev ett ärligt meddelande till honom där jag förklarade varför, att jag vill vara ifred men att han inte respekterar det så därför skrev jag att jag tar bort dig nu tyvärr..

Och så gjorde jag det, jag fick svar av honom och personen i fråga bad om ursäkt och skrev en massa annat fjäsk..Och vill att vi ska bli vänner igen, men jag orkar inte, inte just nu..

Jag har nog med mina egna bekymmer just nu, jag orkar inte--Jag vill alltid vara snäll mot människor, jag vill alla jag känner allt gott, men jag bara kände att nu är det nog..Just nu orkar jag inte lägga någon mer energi på en som inte förstår att det är dags att backa och att jag inte orkar just nu ha med honom att göra..

Och så skrev han att jag förstår att du vill vara ifred, säg bara till så skriver jag inte tills du vill det..Men hallå,,jag har ju redan gjort klart för honom en gång tidigare att jag inte vill att han ska skriva fler meddelanden om jag inte svarar, och fattar man det inte en gång, varför ska man då fatta det efter två eller tre?

Jag har i allfall varit på gymmet idag en snabbsväng och det gick bra, fast det märktes att jag inte tränat på ett tag. Men jag gick i allafall en timme på löpbandet och det blev drygt 400  kalorier på över sex km, alltid en början..

Men nu tror jag att jag går och lägger mig,,jag känner mig så less på allt just nu..

En god natts sömn önskar jag ev läsare läser detta trista inlägg  

Godvkäll!

Jag måte säga att jag har haft en riktigt hyfsat bra lördag, har haft betydligt sämre måste jag säga  Det började med en rejäl och skön sovmorgon, då jag vaknade vid tolv så kändes det ungefär som om någon hade slagit mig i huvudet. Men det gick som väl över rätt snabbt då jag väl kvicknade till.

Blev riktigt förvånad då jag vägde mig i morse, hade gått ner 1.6  kg på en vecka, har ingen som helst aning om hur det kan ha gåt till, så nu visade siffrorna alltså 84,6, och även midjemåttet hade också minskat.

Men det är väl för att jag rör på mig så pass mycket och sen har jag ju även minskat på potionerna ganska rejält. Och det beror väl säkert delvis på hur man mår samtidigt också. Den här tiden har ju som sagt sagt varit både lite upp och ner.

Men om vi ska återgå till ida så efter jag käkat lite lunch så tog jag bussen till stan, jag tänkte köpa en ny kattlåda åt Molly, för den gamla vi hade var så gammal och ful. Sen var jag också inne på apoteket innan jag for hem.

På bussen träffade jag vår fina kompis som skulle komma och hälsa på oss och käka middag. Vi hade trevligt som vanligt, spelade lite kort som jag naturligtvis inte vann och sen efter vi hade käkat såg vi lite konståkning.

Jag blev fakiskt hyfsat nöjd över melodifestivalen denna gång och tyckte att helt rätt låtar gick vidare direkt till finalen..Jag är inte förvånad över att Linda Bengsing inte gick vidare längre, tyckte inte att den där låten som hon sjöng var särskilt passande för hennes röst.

En bra sak som hänt är att jag äntligen har tagit av mig det där eländiga bandaget. Nu ärju inte jag någon sjuksköterska men jag tycker faktiskt att brännskadan på handleden ser så pass bra ut att jag inte tycker att jag behöver det längre..Och det är ju min kropp och mitt liv så jag bestämmer när det passar att ta av det  

Imorgon har jag tänkt att fara till gymmet en sväng och sen ska jag ta mig en dusch utan plastpåse på armen, det känns underbart..

Då kanske jag kan bli mig själv igen  

Men först imorgon ska jag naturligtvis se Sveriges Osfinal, och det ska verkligen bli intressant, jag hoppas naturligtvis  att vår lagkapten får ordentligt med speltid nu. Och kanske gör något mål, vem vet? Men huvudsaken är i allafall att någon gör mål, och jag gissar naturligtvis på snygg, världens bäste Karlsson. Den killen är verkligen kul att se på isen måste jag säga och snygga mål gör han också  

Men nu blir det lite mer Beverli hills innan det blir dags att göra kväll,,En god fortsättning på lördagskvällen önskar jag eventuella läsare,,Kram  

Godkväll!

Ja då var det fredag, tänk så himla fort tiden går, och vi med den tråkigt nog. Det har varit ganska lugnt på jobbet, lite tråkigt tycker jag, det börjar komma mindre folk, men jag hoppas att det vänder snart. Men trevligt har vi iallafall på jobbet med mycket prat och skratt, går ju alldeles utmärkt att både jobba och prata samtidigt  

Jag fick ett väldigt underligt samtal som jag och min dotter skrattat åt nästan hela kvällen, fast egentligen är lite lite obehagligt samtidigt,

I allafall så ringde ett okänt nummer, vi har kollat upp det och det är tydligen ett par som är från Norsjö.  Den där jävla kärringen som presenterade sig kallade sig för Sonja, och hon påstod att vi var gamla bekanta, och jag sa jaså jag vet då inte vem du är..Sen började hon babbla om att hon har spårat min mailadress till mig  och att det visade sig att mitt namn och nummer kom fram, och fråga mig ingenting..Jag var som ett levande frågetecken..

Hon påstod alltså att jag hade gjort en anmälan  hennes jävla hundar och hon sa och mina hundar som är så välskötta.

Jag sa jag har ingen som helst aning om det, och då började den där jävla kärringen fråga mig ´vart jag bodde och om någon av mina kompisar kunde ha andvänt min dator eller om jag kände någon som hade hund..Och jag blev så himla irriterad över alla dessa frågor att jag helt sonika sa, jag vet inte vem du är, jag skiter i dina jävla hundar, det här får du reda upp själv. DÅ lät hon faktiskt lite spak och sa, jag förstår det och sen sa jag hejdå och tryckte helt sonika av luren..

Och min dotter hade så roligt åt min min och min reaktion och sen slutade det med att vi började skratta, alltså det var helt sjukt  

Ja ni hör jag kan faktiskt vara en riktig hagga ibland, då jag blir tillräckligt irriterad..Jag menar vad är det för sätt och komma och anklaga oskyldigt folk på det där sättet och börja ställa en massa konstiga frågor bara sådär ?

Men man ska aldrig sluta förvåna sig över folk tydligen..Jag menar om det nu är någon som gjort en anmälan på hennes hundar så borde det väl i så fall finnas någon anledning till det?  Annars är ju den som har anmält saken av misskötskel lika dum i huvudet som gör en sån sak om det inte finns någon grund i det hela?

Ja den där saken kan man väl egentligen diskutera hur mycket som helst, och är det så att det ligger någon grund till anklagelserna så tycker jag verkligen synd om hundarna eftersom jag är en riktig djurvän, och då hoppas jag att saken reds upp så hundarna får det bra. Men just i det ögonblicket så kunde jag inte tycka synd om jyckarna för jag blev så arg på det där kärringhelvetet.

Men nu ska jag inte tänka på det där något mer utan bara njuta av resten av kvällen och försöka att inte deppa ner mig för mycket..Ingenting blir bättre av att man går och tycker synd om sig själv, eller hur?

Förut då jag mått dåligt så har jag alltid kunnat fara till gymmet, under min tid då jag hade det jobbigt med jobbet och då när jag gick där på löpbandet och lyssnade på musik så skingrades tankarna och jag blev på bättre humör, om jag inte hade haft gymmet och familjen under den tiden så hade jag väl blivit sängliggandes i sängen och stirrat upp i taket, som jag ju tänkte många gånger..

Jag tror att jag känner mig lite deppig nu det beror nog till stor del på allt som hänt senaste tiden, jag tänker i första hand på Calles plötsliga död..Jag menar har man levt ihop med någon i sexton år som plötsligt lämnar jordelivet så blir det säkert någon eftereaktion förr eller senare,,Man börjar kanske fundera lite väl mycket över livet och det känns ju fortfarande som ett litet hål i hjärtat av tomhet..Jag menar om jag och Calle inte hade skilt oss och jag inte träffat min nuvarande man så hade det varit jag som varit änka nu..Jag lider faktiskt väldigt mycket med hans sambo, så jobbigt hon måste ha det, hon som fick tillbringa sin tid med Calles sista år och sen helt plötsligt rycks han bara bort ur hennes liv sådär,,Jag vet ju också vilken fin och fantastisk människa han var, även fast vi naturligtvis också hade våra svåra och jobbiga stunder, jag menar man skiljs ju oftast alltid av en eller flera anledningar..

Och tiden som följer efter är oftast väldigt jobbig, det var den ju som ni vet för mig..

Men nu ska jag sluta tråka ut er med det där, det här blev ett väldigt deppigt inlägg, men som sagt var flaggan kan ju inte alltid vara på topp,,och det kommer alltid tider då man börjar må bättre igen, så många depperioder som jag har klarat mig igenom, och alltid har jag rest mig starkare i ryggen efter varje mottgång  

Godkväll!

Ja nu sitter jag här igen och skriver några rader igen. Fast jag känner egentligen inte att jag vet vad jag ska skriva just nu, Jag sitter och lyssnar på lite musik nu då jag skriver.

Jag vet inte riktigt nu vad jag ska tänka riktigt, idag gjorde jag något som jag inte riktigt vet om det var smart av mig eller inte..Men samtidigt är jag stolt över mig själv att jag verkligen gjorde det och mitt hjärta känns verkligen tusen gånger lättare, men samtidigt känner jag mig lite ledsen, sorgsen på något sätt..

Men samtidigt så känns det som om jag inte kunnat gjort så mycket annat, jag gjorde ett val och det valet står jag ändå fast vid, och eftersom jag står för allt jag säger och skriver så tar jag inte tillbaka ett enda ord. Och det har jag heller ingen anledning att göra, för jag sa absolut ingenting som jag själv eller som personen i fråga tyckte var elakt, däremot är det ju en annan sak om vad personen tyckte om det, men  det kanske är lika bra att jag inte vet det  Men jag tycker det var väldigt hedersvärt av denna person att söka upp mig för bara för att höra vad jag hade att säga, och sen  lyssna och verkligen låta mig tala till punkt. Men jag känner att den här personen är en väldigt snäll och varm människa, och jag är inte en sån som vill hålla saker inom mig, har jag saker på hjärtat jag vill säga till någon så tycker jag att man ska göra det.

Jag har faktiskt funderingar på att lägga ner fb, jag vet inte jag bara känner att det inte ger mig lika mycket längre som det gjort tidigare. Visserligen är det ju trevligt ställe och hänga på och bra att ha kontakt med vännerna men jag får se hur jag gör, ingenting är beslutat,,men minskat bra mycket på mina aktiviteter där har jag verkligen gjort.

Imorgon är det fredag och det ska bli skönt med ännu en ledig helg, har inga speciella planer, det är väl bara att ta dagarna som dom kommer och se vad som dyker upp helt enkelt  

Vilka gulliga och omtänksamma människor det finns på mitt jobb..En  äldre karl som jobbar där är så omtänksam, han vet ju att jag brännt mig. Och han gav mig en  finare handske som jag kan ha då jag jobbar och idag frågade han mig om jag ville ha en högerhanske också. Han var väldigt snäll då han hjälpte mig när jag brännt mig och såg till så jag fick salva och och ett slags bandage som dom har där. Det är helt otroligt egentligen att det finns så snälla människor, som bara har den instinkten och viljan att vilja hjälpa andra människor trots att han inte känner mig..Men han tyckte så synd om mig då jag hade brännt mig  och han såg ju också hur illa skadorna var och sen frågar han nästan varje dag hur det känns med såret.

Men som sagt var jag hoppas verkligen att jag snart blir av med det här, jag vill börja träna igen..Och kunna jobba som  normalt på jobbet och ta disken och följa det shemat som vi gjort upp, som det är just nu så står jag mest bara i kassan eller steker, och gör andra saker runt omkring.. och det är ju trevligt det också men jag vill kunna hjälpa till med allt jag vet att jag kan och inte känna mig halvers handikappad, men som sagt var det kunde ju varit ännu värre jag hade ju kunnat måsta hugga av mig handen också om jag haft en extrem jävla otur  Det här vet jag ju övergående, jag får nog räkna med att diska hemma en månad framåt med tanke på hur mycket min familj har ställt upp och diskat nu då inte jag kunnat det.

Godkväll !

Ja då var onsdagen snart till ända, jag måste säga att det var trist att jag inte kunde se kvarten idag, då den matchen började klockan nio, urbota dum tid måste jag säga..Men skönt att vi vann i allafall, och sen får vi se nu vilken tid semifalen blir på fredag, kanske också en sån där dum tid.

Just nu är jag inne i en liten downperiod då jag funderar mycket över mitt liv, men så är ju livet som sagt ibland går det upp och ibland ner. Vi är ju inne i vissa faser i livet, ibland kan man känna att allt är riktigt på topp och vissa dagar är allt bara kass. Men huvudsaken är väl att man ändå på något sätt lyckas hitta den där gnistan att ta sig ur den, och det vet jag att jag kommer att göra nu också, det vet jag alldeles stensäkert 

 Ibland kommer det ju en tid då man, åtminstone jag funderar mycket, på vad jag vill här i livet och vart jag är på väg..Och inte är det alltid så himla lätt att komma fram till dom svaren inte.

Nu har i allafall jag och min dotter börjat se Walking Dead igen , vi är inne på tredje säsongen, eller min dotter har rättare sagt hunnit ända in på den fjärde, men det är jag som har zackat efter lite. Och nu har det hunnit komma in nya personer, det är väl för att man ska sakna de gamla mindre då de blir uppätna av zombier  

Jag måste bara säga att en av personerna där verkar inte mer än lovligt dum i huvudet. Han verkade så snäll och någorlunda normal för att vara i den där serien, men sen visade att han verkar helt spånad..Det slutade med att han satt i en fåtölj och kollade på halshuggna huvuden  som han satt i flera akvarium, oavnpå varandra..Och vem i helsike skulle vilja ha ett sånt akvarium, inte då jag.. och man kunde riktigt se hur han bara njöt av det,,ja, jag säger det...Tur i allafall att det bara är en serie  

Annars har det inte hunnit hända så särskilt mycket, dagarna trillar liksom på..Jag har fortfarande det där jäkla bandaget på mig, men jag hoppas att jag snart blir av med eländet. Jag längtar faktiskt efter att börja träna igen., märker att jag blir väldigt rastlös då jag inte gör det,

Visserligen går jag ju fram och tillbaka till jobbet varje dag men det känns inte riktigt som att det är tillräckligt.

Min gubbe var väldigt snäll idag, då jag kom hem så sa han att en påse var på bordet som var åt mig. Och då jag öppnade den så innehåller den flera styckna prydnadskatter,,Ni som har varit hemma hos mig vet ju att jag samlar på såna, men nu var det bra längesen jag köpt mig någon, jag hade nästan glömt bort att jag samlade på dom, så länge sen var det  Jag blev riktigt rörd och glad, det var fina katter han köpt som jag satte upp i bokhyllan.

Jag saknar Alice ibland faktiskt, det var så gulligt då hon kom fram och jamade när man kom hem och satt med nästan hela tiden, hon var väldigt social av sig. Men jag vet ju nu att hon har det bra hos min kompis, och hon blev tydligen också väldigt förtjust i hans son som han har varannan helg, och det kunde ju inte bli bättre..

Molly börjar mer och mer bli sig själv igen, men hon är inte lika social och vill vara med lika mycket som Alice, men det märks på henne att hon inte är lika rädd längre. Fast nackdelen är att hon vill komma och lägga sig hos oss på nätterna ibland igen. Fast det är inte alltid så bekvämt då hon har fått för sig att jag är någon slags madrass, och jag rör mig mycket i sömnen, så  det är nackdelen, men jag har inte hjärta att köra bort henne heller, hon är ju vår lilla myskisse och det känns också bra mycket lättare om hjärtat då jag vet att hon inte behöver vara rädd längre 

Nu ser vi lite konståkning, det gick ju inte så väldans bra för svenskan som var med, ingen final för henne,.Men Sverige är ju som bekant ingen stor nation i konståkning tråkigt nog, men det kan ju bli så småningom  

Godkväll !

Nu känns det egentligen inte som om jag inte har så mycket att skriva om, det har ju inte hänt särskilt mycket dom här dagarna. På jobbet har det gått bra,,Jag måste bara säga att jag trivs så fantastiskt bra, jag hoppas verkligen att jag får stanna kvar efter provanställningen också, men jag vågar inte hoppas för mycket heller.

Det är så märkligt hur livet kan bli, inte alls som man tänker sig. Jag trodde ju att jag skulle jobba åt kommunen i resten av mitt liv, men så blev ju inte alls fallet..

I stället fick jag veta att jag var helt värdelös och inte var kvaliciferad till något av kommunens jobb som fanns ledigt, ni som känner mig vet ju hur jag mådde då.

Lustigt är det dock att jag var så sugen på att ge igen för jag var så arg och bitter. Jag hade ju tänkt skriva en riktigt jävlig insändare till en dagstidning för att riktigt kunna platta till dem och berätta hur arg jag var för att jag blivit så orättvist behandlad.

Men sen med tiden gick dom där sk hämdkänslorna över, det beror väl kanske delvis på att jag inte egentligen är någon hämdlysten människa, jag har aldrig tyckt att hämnd har varit något lönsamt i längden. Även om det skulle kännas skönt för stunden, så skulle det ju inte bli något mycket bättre för mig sen.

Om det hade blivit så att jag nu skulle varit arbetslös som jag ju trodde då, så hade jag fortfarande varit utan arbete, den där insändaren skulle inte ha gett mig jobbet tillbaka..

På ett sätt kanske det här var det bästa,,Jag tyckte egentligen att kommunens alla krav blev för mycket till slut, och jag kände att jag hade svårt att klara av vissa delar av jobbet, hur mycket jag verkligen försökte så kände jag att min chef inte var nöjd med mig.

Och låt oss säga, om jag och facket hade fått vår vilja igenom om jag skulle ha fått tillbaka jobbet så skulle jag ändå ha kännt innerst inne att dom inte vill ha kvar mig, utan det var bara för att facket visade att kommunen egentligen saknade grund att sparka mig på, och det var ju det dom tyckte facket och därför fick jag ju ett så bra skadestånd som jag är glad över, annars vet jag inte hur jag skulle ha hållit mig flytande överhuvudtaget under dom här månaderna då jag har haft praktik.

Nu när jag ser tillbaka på den här tiden, h ur dåligt jag mådde då, så känner jag mig bra mycket starkare nu..

Det känns så skönt att ha fått en ny chans att visa att jag visst kan och att jag duger, men på ett annat ställe. Här trivs jag så bra med både omgivning, arbete, arbetstider, ta bara det exempel som att jag är ledig alla helger och rödagar, och arbetskamrater som är dom bästa tänkbara och vi har så roligt ihop också då vi jobbar, och det gör mycket bara det  

Det känns skönt att vara på ett ställe där dom tror på mig, visst kan man ibland få lite skit, men  det tror jag att man nångång kan få på alla arbetsplatser i lag någongång. Och alla gör ju fel ibland, det är svårt att undvika, jag skulle som sagt var vilja träffa den person som inte bara säger att han/hon är perfekt utan som verkligen är det också  

Jag är långt ifrån perfekt, men jag försöker kämpa så gott jag kan, har man som jag och många andra har lönebidrag så känns det som om man måste kämpa dubbelt så mycket med allting för att verkligen känna att man ska klara jobbet.

Jag tycker att det är bra att lönebidrag finns, men det finns ju säkert dom som har olika synpunkter på den frågan, men jag tycker det är bra på så sätt att det ger som jag med mina inlärningsvårigheter mig en verklig chans att lära mig jobbet ordentligt i den takt det tar. Jag gör ju samma saker som dom som jobbar med mig, men vissa saker måste jag kämpa med extra mycket för att lära mig och sånt tar ju på krafterna också, att hela tiden känna att jag måste verkligen bevisa att jag kan klara jobbet, att jag visst är värd att anställa som alla andra...

Mina inlärningsvårigheter upptäcktes ju rätt sent i livet då jag fick sparken. Men jag är faktiskt glad ändå att det u pptäcktes..För jag har faktiskt undrat ofta varför det tar så mycket längre tid för mig att lära mig saker jämfört med andra..

Ett exempel som jag kan ta är då jag tex skulle lära mig någon ny maskin, och så har jag varit tvungen att fråga kanske fyra, fem gånger hur var det nu den fungerade? Då andra lärde sig den snabbt som klockan..

Det har jag undrat över. Eller tex då min chef slängde fram nya uppgifter eller ändrade helt plötsligt rutinerna, som på beställningar eller om hon kom med något annat, att nu ska vi ha det si och så..Och jag fick verkligen kämpa innan jag ens förstod vad saken handlade om, vad det var som verkligen skulle göras..

Det beror inte på att jag är dum, utan för att jag helt enkelt behöver mer tid  på mig att lära mig saker, och när jag väl har lärt mig något så sitter det ju som berget   OCh sen gäller det ju också att verkligen ha viljan att lära sig nya saker, och det har jag också.

Men som sagt var man vet aldrig vad livet har i beredskap åt en, det kan ingen veta..Och det kanske är lika bra att inte veta det heller, det skulle inte vara kul om någon helt plötsligt slängde fram ett facit till mig på bordet..Här ser du, så här kommer ditt liv att se ut om tjugo år, du kommer att vara fattig, fortfarande ful och arbetslös, och sen kommer det en stor räkning också som du får svårigheter att betala,,haha, den tanken skulle inte vara särskilt rolig att leva med, eller hur?  Fast nu var jag säkert lite drastiskt, men det var ju bara ett exempel..

Nä, jag tror det är bättre att kämpa på som vanligt, och sen göra det bästa av livet så man kan få det så bra som möjligt, och sätta upp mål och riktlinjer för ungefär hur man skulle vilja att sitt liv skulle se ut i framtiden, och skulle nu ens planer helt gå i stöpet så får man väl börja om och bygga igen. Och bygger man ett torn så jättehögt att det rasar samman, så är det bara att försöka börja om från början och bygga det från början igen , fast kanske lite lägre nästa gång 

Det här skrev jag egentligen igår, jag tyckte egentligen det kändes lite för personligt att lägga ut på fb, kom jag på efter en stund och tog bort inlägget.. Men jag tar tillbaka det, jag skriver ju alltid sånt jag  står för, i så fall skulle jag inte skrivit det alls  Och sen får ju den som ids läsa det tycka vad den vill om innehållet i texten..