Godkväll!

Ja just känns livet lite halvtungt, vet inte om det beror på höstmörkret eller på förkylningen..Eller kanske för att jag ingen cola har druckit sen i lördags?  Men jag måste säga att jag ändå är rätt förvånad över hur bra det har gått utan cola och läsk överhuvudtaget under veckorna..Jag måste säga att jag faktiskt är rätt stolt över mig själv, även om det ibland känns riktigt jobbigt, äter ju inget godis under veckorna heller just nu. Och det är ju bra så jag lättare kommer ifrån det, förutom på helgerna då måste jag ju få unna mig någonting gott om livet ska kännas någorlunda roligt att leva.

Jag försöker vänja mig just nu vid att äta bönor och sallad till maten i stället för pasta, ris och potatis, går väl rätt bra måste sägas, men jag är egentligen men bönorna är väl sådär, men dom blev i allafall lite mer ätbara då jag kryddade upp dem lite med grillkrydda  Men då jag ska köpa mig en mixer när jag får lön så har jag fått två bra tips på att göra grönsaksmos, det kan ju vara trevligt att äta som omväxling och inte bara dom där trista bönorna.

både jag och min man är förkylda just nu, känns inget kul alls men jag kämpar på och far ändå till praktiken, nu är det ju snart helg så det känns ju skönt att kunna vila upp sig i två dagar. Jag får se om jag far till gymmet nu då jag är förkyld. Hade så gärna velat fara på shabam som är ikv'äll men jag valde att hoppa över det.

Jag måste avreagere mig nu känner jag..En sak jag funderar över är om och nu pratar jag inte särskilt om min praktik där jag jobbar, utan generellt sätt..

Jag funderar ibland över om vi människor ska vara  som några slags robotar eller maskiner. Så är det inte på stället där jag är, vi pratar, skrattar och har roligt ihop så det känns jättekul. Det finns ställen som man knappt varken får prata, skratta eller ta en paus bara för att hämta andan..Och hur  ska det kunna hindra att sjukskrivningarna stiger ? Bara en enkel fråga..Om man hela tiden bara får jobba och springa utan att knappt prata eller skratta så blir man till slut som en robot, nästan utan känslor. Är det så det ska vara i arbetslivet? Hur lockande känns det om man som praktikant kommer till ett sånt ställe där dom bara kör med en tills man mår så dåligt att man bara vill sluta där? Om ett ställe får svårt att behålla praktikanter pga av dålig stämmning och otrivsel, borde stället då inte börja fundera på, vad är det som gör att det blir så här? Och vad skulle vi kunna göra för att rätta till det, så alla kan trivas bättre.

Ett exempel jag kan ta min man har sjukskrivit sig på jobbet fram till helgen pga av att han är så förkyld och hostar så han nästan blir yr. Då ringer hans arbetsgivare och kräver att han ska komma till jobbet på fredag, för att de går på knäna där pga av för lite folk. Men vad sjutton är det inte bättre att anställa fler folk istället för att folk som är sjuka ska måsta rycka ut..Jag funderar, vart är världen på väg egentligen? Ja det kan man verkligen fundera på..

Men nu dags för lite doktor quinn,,tjingeling